För sextio år sedan röstade FNs generalförsamling för delning av Mandatområdet Palestina

Den 29 november 1947 röstade en kvalificerad majoritet i FNs Generalförsamling för en delning av det brittiska mandatområdet Palestina i en judisk och en arabisk del. Det var inget som var givet på förhand utan in i det sista var det osäkert hur många länder skulle rösta. Arabländerna inte bara röstade emot. De hotade med krig, något som de också genast satte i verket. Delningsplaner hade förekommit tidigare – t.ex. Peel-kommissionens plan 1937 - men hade högljutt bekämpats av såväl de palestinska araberna som arabländerna. Det var inte fråga om den judiska befolkningen skulle få 15 eller 50% av Palestina, de skulle – enligt araberna – inte ha någon del alls, någonsin, basta. Hade en delning genomförts före andra världskriget är det mycket möjligt att miljoner judar hade kunnat räddas från Förintelsen. Som en direkt följd av FNs delningsplan vidtog arabländerna åtgärder mot sina egna judiska befolkningar, något som framkommit under en konferens om judarna från Arabvärlden 5 -6 november i New York. Dessa åtgärder bestod fängslanden, konfiskeringar av tillgångar, tvångsanslutning till armén, misshandel och andra våldshandlingar inklusive veritabla pogromer. Den redan diskriminerade judiska befolkningens situation förvärrades och de gjordes rättslösa. Den judiska Världskongressen inlämnade i januari 1948 en PM med texten från Arabförbundets lagförslag om åtgärder mot dess judiska medborgare, till FNs Ekonomiska och Sociala Råd. I denna PM ingick också en varning om att alla judar i Mellanöstern skulle ”utsättas inför extrem och överhängande fara.” Dessa farhågor kom sedan att infrias. Vid ett möte två månader senare lyckades Charles Malik, den libanesiske ambassadören och ordförande för Rådet att manipulera behandlingen av PM-an och genom en protokollär manöver lämna den utan åtgärd. Vid den tiden drog dessa händelser till sig medias intresse men intresset var kortlivat. Förföljelserna mot judarna i arabvärlden ledde till att 856 000 av dem flydde eller fördrevs från 1948 och framöver under några år. Det är ca 150 000 fler än de ca 700 000 palestinier som flydde eller fördrevs från de delar av palestinska mandatet som kom att tillfalla den judiska staten, Israel efter kriget 1947-48. I den amerikanska Kongressen finns sedan i våras resolutioner om att USA i alla internationella sammanhang där den palestinska flyktingfrågan tas upp, ska även judiska och andra flyktingar från Mellanöstern behandlas. Flera kongressledamöter kommer att föreslå att dessa resolutioner ska snabbehandlas, bl.a. mot bakgrund av den nyligen avslutade Annapolis-konferensen om fred i Mellanöstern som förhoppningsvis bllir en vändpunkt i den negativa våldsspiralen. Lisa Abramowicz Generalsekreterare Svensk Israel-Information