Winnie - ny besökshund inom vården

Winnie är en tvåårig Berner sennen-tik som precis har tagit examen från sin utbildning till besökshund. Hon har redan börjat sitt jobb inom vård och omsorg i Sjöbo kommun.

- Hon har varit jätteduktig, och klarade sin certifiering med bravur; nu får Winnie arbeta med kunder som är 13 år och äldre, berättar matte Ingela Svensson som själv har tränat och utbildat Winnie.

Stor kompetens och känsla

Ingela Svensson har arbetat inom vård och omsorg på Sjöbo kommun i snart 30 år, så kompetensen och känslan för kunderna och deras olika behov är stor. För drygt tio år sedan bestämde hon sig för att ytterligare öka sin kompetens och insats för de vårdtagare hon arbetar med; Ingela drog nytta av sitt stora hundintresse och utbildade sig till terapihundförare.

Första hunden hon arbetade med var Gosa, som blev Sjöbo kommuns första terapihund, sedan följde Nelson, som än idag arbetar inom vården, och nu har Ingela utbildat ännu en fyrfota kollega – Winnie.

Den här dagen då kommundirektör Karina Hansson hälsar på Winnie och Ingela, arbetar de med en kund på Ängsgården. Det är uppenbart att den här stunden tillsammans med Winnie är varmt efterlängtad av kunden.

- Jag har sådan känsla för hundar, berättar Harriet som bor på Ängsgården, och när jag får träna tillsammans med Winnie så känner jag hur glad jag blir. Stunderna med Winnie är ljuspunkter jag ser fram emot.

En besökshund ska vara trygg och social och kunna arbeta tillsammans med andra än sin förare, något som Winnie visar att hon verkligen behärskar. Tillsammans med Harriet går hon rundor i rummet och lyssnar på lite olika kommandon, Winnie letar hundgodis som Harriet har gömt i nummermärkta luckor och de pausar tillsammans då Harriets fingrar letar sig ner i den varma pälsen.

Övningar och välbefinnande

Övningarna de gör tillsammans övar Harriets motorik, minne och balans, samtidigt som det är tydligt att hon mår bra tillsammans med Winnie.

- Det här är ett otroligt givande uppdrag. Jag ser tydligt vilken positiv inverkan hundarna har på kunderna, säger Ingela Svensson. Samtidigt ger det även mig mycket, jag måste vara lyhörd för kundens behov och beroende på vilken problematik vi ska arbeta med, måste jag hitta på olika sätt att nå framgång.

En person som drabbats av stroke, kan behöva hjälp för att träna motoriken – då kan en kortare promenad med Winnie i koppel vara motivation att röra sig och komma ut, vilket gör gott för både kropp och själ. Den som har demensdiagnos behöver stimulans som lugnar och avleder – träningen går ut på att försöka hålla kvar de funktioner som finns, och den som har svårt att komma till ro, kan få lugnande hjälp av en varm hund som ligger nära och ger trygghet. Och alla kan behöva en god dos oxytocin som bland annat sänker blodtrycket och stressnivån, och som frigörs i samvaron med hunden. Forskningen är enig om de goda effekterna som samvaron och träningen med hundar ger människan.

Läkande besök

Ingela berättar att många av uppdragen hon får, handlar om kunder som är nedstämda eller på annat sätt kämpar med psykisk ohälsa. Besöken från Winnie ger dem trygghet och lugn, och det brukar vara lättare att få till samtal när hunden är med. Samtal som i sin tur kan leda till läkarkontakt för dem som behöver det, eller att kunden öppnar upp för sina anhöriga, som sedan kan bli ett välbehövligt stöd.

- Det värmer att se Winnie i arbete, säger kommundirektör Karina Hansson. Samspelet mellan både hund och hundförare samt med kunden, är underbart att följa. Och det är uppenbart hur omtyckt och viktig den här arbetsstunden är för alla inblandade.

Ingela Svensson utgår från Björkbacken, men hela vård- och omsorgsverksamheten i Sjöbo kommun kan skriva beställning till henne. Beroende på vilken problematik Ingela ska arbeta med, väljer hon sedan en av sina hundar; Nelson är problemlösaren som vill arbeta med olika uppgifter, medan Winnie är den som är bäst på att gosa.

Men oavsett om det är Nelson eller Winnie som kommer på ett läkande besök, så är det tydligt hur uppskattade de är. När vi tackar för besöket, har vare sig Winnie eller Harriet tid att säga hej då. Harriet har borrat ner näsan i Winnies tjocka päls, och för en stund sitter de båda alldeles stilla. Sen tittar Harriet upp och säger:

- Jag känner att det händer något mellan mig och Winnie. Det är något magiskt som strålar mellan mina händer och henne och det är en fantastisk känsla som får mig att må bra.