Alfons Karabudas tal under "Free Pussy Riot" på Live at Heart 7 september 2012

[Det talade ordet gäller]

Jag heter Alfons Karabuda och jag är ordförande för kompositörerna, låtskrivarna och textförfattarna i Sverige, SKAP.

Vi är samlade här för att vi tycker det är fel att tre tjejer som uttrycker sin åsikt sitter i fängelse.

Vi är samlade för att vi inte vill att någon annan ska bestämma vad vi ska få höra.

Vi har samlats för att markera vikten av yttrandefrihet.

Och för att uttala vårt stöd för Pussy Riot, demokratin och det fria ordet – också när det uttrycks med musik.

Att människor förföljs för sina idéer, sina åsikter och sitt skapande är inget nytt. Jag lärde mig tidigt att de som berör också kan ses som farliga. Mina föräldrar är journalister, och när jag reste och bodde i de olika länder där de jobbade förstod jag att det var just musiker, kompositörer och författare som jagades mest.

Till exempel blev en vän till familjen, Victor Jara, gripen för de sånger han skrev och framförde.

Det var hans sånger som gjorde att man skar bort hans tunga så han inte kunde sjunga mer. Det var hans sånger som gjorde att hans fingrar höggs av så han inte kunde spela mer.

Då fanns inte tillräckligt starkt motstånd för hindra det som skedde.

Vi kan se till att det aldrig händer igen. Ni spelar roll!

För oss som bor i Sverige kan det vara lätt att glömma bort att det fria ordet inte är självklart. Just nu arbetar vi med FN:s råd för mänskliga rättigheter, som undersöker i vilken utsträckning det fria ordet bland kulturskapare kvävs runt om i världen.

Den samhällskritiska rösten behövs och rätten till den är en förutsättning för både demokrati och konstnärligt skapande. Pussy Riot visar att kulturskapare, och då inte minst musikskapare, ofta är de som står längst fram på barrikaderna i detta demokratiarbete världen över och när man gör det tar man också ett särskilt ansvar vilket medlemmarna i Pussy Riot har fått erfara.

Det är därför viktigt att ni som är här idag – tar ställning för musikens roll och rätt i demokratiarbetet. Ett sätt är att som vi gör nu manifestera musikskapares yttrandefrihet tillsammans.

Vi behöver visa att Pussy Riot inte står ensamma.

Ett annat sätt är att hjälpa politiskt förföljda musikskapare att fortsätta sitt arbete för demokratin i säkerhet. SKAP vill att Sverige tar emot utsatta musikskapare i så kallade fristäder, på samma sätt som vi redan idag tar emot utsatta författare. På så sätt ger vi inte bara politiskt förföljda musikskapare en fristad, vi ger även demokratin en fristad.

Stockholm har efter Pussy Riot-domen meddelat att huvudstaden vill bli fristad för musikskapare. Det är välkommet. Samtidigt behövs det fler fristadskommuner och jag vänder mig nu direkt till Örebro kommun och dess företrädare – gör ni musikstaden Örebro också till fristaden Örebro?

Tack – och ha en fortsatt härlig festival!