Lantbrukare – yrket som försvann?

Att arbeta som lantbrukare är att kombinera sitt jobb med sin hobby och fritid. Det upptar hela din vardag och värld. Du lever med årstiderna, väder och vind, och du lever av det jorden och djuren ger dig. Detta liv – för många en symbios – riskerar att försvinna. Att vara bonde är på väg att bli en ekonomisk omöjlighet. Allt för många aktiva bönder oavsett om säger samma sak -det går inte längre. Det är ”Ebberöds bank” där man nu betalar för att få jobba. Som lantbrukare går det inte att välja bort kostnader för foder, bränsle, el, gödning, emballage till rundbalar. Visst, dessa ökande kostnader på drivmedel och el drabbar alla på sitt vis, men skillnaden är att tex foder och el inte går att minska på för producerande bonde. Alternativet kan vara att slakta ut sina djur, vilket just nu sker här och var.

Alla dessa insatsvaror som är ett måste för lantbrukarna, har ökat extremt i kostnader den senaste tiden parallellt med att lönsamheten under många år sjunkit. Enligt tex en beräkning av Hushållningssällskapet tillsammans andra aktörer i Sjuhärad, har kostnaderna för 150 mjölkkor och 200 hektar åker under sista tiden ökat med i storleksordningen 850 000 kronor. För att kompensera detta behöver samma gård producera drygt 200 ton mer mjölk. Givetvis med samma antal kor.

Det går inte. Därför väljer många att som första steg minska sin lön i en from förhoppning om bättre tider och ekonomisk balans. Men även en bonde behöver mat på sitt bord.

I media hörs politiker och regering säga

• vi vill värna det svenska jordbruket, vår landsbygd är viktig och vi ska äta svenskproducerad mat.

Låter som ljuv musik, problemet är att få politiker sätter noter till dessa tongångar så att musiken verkligen kan spelas över landet.

Höj priset då, säjer någon. Ja det är ett alternativ men bonden i näringskedjan ligger långt ner och utpriset för tex mjölk sätts av andra. Eller -öka din produktion. Javisst, men se då till att samma regleringar gäller för alla inom EU och inte endast för svenska bönder. Förvisso är vissa regleringar faktiskt av godo, då de gynnar god djurhållning. Men när god djurhållning blir en konkurrensnackdel med höga kostnader och låg lönsamhet som följd, är det något som blivit fel.

I kristider som dessa borde vår egen matförsörjning vara högre prioriterad. Dessvärre är Sveriges självförsörjningsgrad ca 50%, resten av livsmedelsförsörjningen kommer in från utlandet. Ser vi till den utveckling vi har nu där allt fler bönder många helt uppgivna, står nära beslutat att upphöra med sin verksamhet så har vi en högst osäker framtid.

Ställ om jordbruket, tycker andra. Omställning inom jordbruket pågår t ex biogasanläggningar, byte till eldrivna maskiner, solceller och energisnålare lösningar. Men omställningen kräver investeringar med medel från lantbrukares vinstmarginaler. Men utan vinster, inga investeringar.

Ska Sveriges lantbrukare kunna fortsätta leverera högkvalitativa livsmedel måste dessa företagare kunna få en skälig inkomst att leva på. Det är därför mycket brådskande att genomföra reformer som minskar lantbrukets kostnader för insatsvaror samt åtgärder som ökar intäkterna. Allt för att ge utrymme för investeringar som stärker våra lantbrukare så de ges möjlighet att fortsätta producera svenska hållbara livsmedel med stark internationell konkurrenskraft

Mattias Andersson,
Näringspolitisk ansvarig, Småföretagarns Riksförbund

Relaterade bevakningar, remisser och reportage: