Säkert! tillbaka med mini-EPn "Arktiska oceanen"

Säkert!

Arktiska oceanen EP

Lyssna här: https://Sakert.lnk.to/ArktiskaOceanen

Naturen har aldrig varit viktig för mig, jag har valt inomhus före utomhus i alla lägen men på sistone har det förändrats. Jag vet inte vad det är, men det är som att jag andas hackigt hela tiden när jag inte är ute. Då vill jag göra en eld, sitta och glo rakt ut i luften. Försöka koka kaffe som aldrig blir bra. Jag hade aldrig trott det här om mig själv.

Detta nya behov av Naturn i mitt liv hade en följeslagare: en mycket plötslig och intensiv klimatångest. Tidigare har mitt engagemang för dessa frågor varit milt intresserat och då endast befunnit sig i hjärnan. ”Man borde.” ”Alla borde.” ”Det vore bäst om.” Sen har jag väl sorterat mina sopor och tänkt att hoppas att nån gör nåt, exempelvis Elon Musk.

Men nu satte sig ångesten i magen och runt halsen, höll ett stadigt grepp. Jag tänkte att det enda som spelade nån roll var att man fick sitta ute i klar luft och att om nåt skulle hota det vet jag faktiskt inte vad jag gör. Jag brydde mig till 0 procent om mina barnbarn här, jag tänkte bara på mig själv.

Jag började drömma om att det skulle hända nåt, nåt som skulle ta makten ifrån människorna så vi själva slapp styra upp det här med våra tröga hjärnor. Jag drömde om att naturen skulle ryta ifrån själv, på bibliskt vis. Jag kollade på Manhunter: Unabomber på Netflix och tänkte att bortsett delen om att döda en massa människor var Unabomber inte helt fel ute i sina tankar om att vi bortrationaliserat oss själva. Jag tänkte på vad jag skulle göra om jag hade flippat, som unabombaren. Kanske fyllt en ark med djur och växter och flytt så vi kunde starta om på nytt, ta med lite olika tumlare och lappugglor. Detta skrev jag mycket fort så låten kanske ej håller någon vidare vetenskaplig qualität, tex om det finns någon logik i att någon växt eller gris skulle överleva på Nordpolen, som ju inte har det bättre i framtiden än nån annanstans på jorden. Men ni fattar.

Som bonus kastade vi in en powerballad om ork. Alla möjligheter finns, det enda som står i vägen är man själv. Jag sjunger älskling och med älskling menar jag kanske mest samhället.

Arktiska oceanen blev disko, är själv chockad över hur det gick till. Skadat exemplar blev en högstadietryckare och Washington, om när flora & fauna startar krig efter Parisavtalet.

Vi är samma som vanligt:

Jakob Algesten, klaviatur

Daniel Berglund, trummor och slagverk

Mats Hammarström, bas

Frida Johansson, fiol och sång

Annika Norlin, sång

Lovisa Nyström, sång

Henrik Oja, gitarrer och klaviatur

Oja har producerat. Allt skedde i mars och april i Second Home här i Umeå.

Tro inte att jag vet nåt om miljöfrågan eller nånting, det här är bara baserat på ångest och inget på fakta. Jag har ingen aning om vad jag håller på med.