Sammanfattning av debattkväll no. 150: Gatuvåldets ansikte – omfattning, konsekvenser och behov

Den 7 september arrangerade Stiftelsen Tryggare Sverige debattkväll no 150 på Pressklubben i Stockholm. Temat för kvällen var gatuvåldets ansikte – omfattning, konsekvenser och behov. Under kvällen diskuterades utvecklingen av gatuvåldet, vilka konsekvenser våldet får för den som drabbas och hur samhällets stöd fungerar. En central del av kvällen var Niklas Håkanssons berättelse om hur han som 15-åring blev slagen i huvudet med en flaska, en händelse som fick långtgående konsekvenser för hans liv.

När en våldshändelse förändrar ett helt liv

Under debattkvällen berättade Niklas om hur han som 15-åring blev slagen i huvudet med en flaska, av en jämnårig pojke. Han befann sig tillsammans med några kompisar när händelsen inträffade. En person kom till platsen och ringde ambulans, och på sjukhuset konstaterades att skadan var mycket allvarlig. Niklas lever sedan dess med en allvarlig hjärnskada där livet är förändrat, med bland annat minnesproblem.

Händelsen ledde till en lång och svår rehabilitering där familjen upplevde att rehabiliteringen inte var tillräckligt anpassad efter Niklas behov. Med tiden gick det ändå att återgå till någon form av vardag. Efter gymnasiet började Niklas föreläsa för barn och ungdomar om gatuvåld och dess konsekvenser. I dag, 19 år efter händelsen, möter han fortfarande ungdomar i olika sammanhang och delar med sig av sina erfarenheter med målet att få ungdomar att hitta alternativ till våld.

Brister i stödet till brottsutsatta

Ett viktigt budskap från Niklas och hans föräldrar handlar om vad som hände efter själva våldshändelsen, och vilket stöd som finns för den som drabbas. Familjen upplevde att de själva fick söka mycket av den hjälp som krävdes.

Även kontakten med polisen blev problematisk. När en förälder till en av Niklas kompisar försökte anmäla händelsen på polisstationen, skickades han hem och uppmanades att komma tillbaka efter helgen. Situationen väckte frågor om hur brottsoffer och deras anhöriga bemöts direkt efter en allvarlig våldshändelse och vilket stöd som ska finnas i det akuta skedet.

I den efterföljande rättsprocessen ville gärningspersonen inte delta i medling eller be om förlåtelse för det som hade hänt. Niklas fick cirka 80 000 kronor i skadestånd, medan gärningspersonen dömdes till nio månaders ungdomsvård, en påföljd som senare kortades till sex månader. Samtidigt kvarstod de långvariga konsekvenserna av våldet och behovet av rehabilitering och stöd. Dessutom bodde gärningsmannen kvar i närområdet.

Vem har ansvaret för brottsutsatta

Debatten väckte frågan om vem som egentligen har ansvar för att brottsoffer får rätt hjälp och stöd. Kommunerna har sedan många år ett ansvar, men i praktiken ser stödet olika ut beroende på var man bor i landet. I vissa kommuner finns en tydlig struktur, medan det i de flesta fall är betydligt svårare att få den hjälp och det stöd som man har rätt till.

Familjen Håkansson efterlyste bland annat bättre information och en kontaktperson eller lots som kan bistå med hjälp och rådgivning efter ett brott. De lyfte också behovet av att någon tar ett helhetsansvar för den drabbade, från den akuta situationen till rehabilitering och återgång till vardagen.

Förebyggande arbete och stöd till unga

En annan viktig fråga var hur gatuvåldet kan förebyggas. Niklas berättar att han har mött ungdomar på skolor och föreläst om sina erfarenheter. Budskapet till unga är att våld aldrig får bli det enda alternativet i en konflikt.

Barn som växer upp med våld eller utsätts för våld riskerar att bära med sig konsekvenserna under lång tid. Därför behöver det förebyggande arbetet börja tidigt och omfatta både sociala och situationella insatser. Det handlar inte bara om att ingripa när våldet redan har inträffat, utan också om att skapa miljöer och sammanhang där konflikter kan hanteras utan våld.

Behov av ett mer sammanhållet stöd

Kvällen visade tydligt att konsekvenserna av gatuvåld sträcker sig långt bortom själva brottstillfället. För den som drabbas kan vägen tillbaka vara lång och kräva stöd från sjukvård, kommun, skola, polis och andra aktörer.

Bland de viktigaste medskicken från kvällen var:

• bättre och mer sammanhållet stöd till brottsoffer
• tydligare ansvarsfördelning mellan olika aktörer
• bättre information om vilket stöd som finns
• mer individanpassad rehabilitering efter våldshändelser
• tidiga förebyggande insatser för barn och unga
• fortsatt arbete för att minska gatuvåld och våld i ungdomsmiljöer

Niklas berättelse visar att ett våldsbrott inte slutar när ambulansen lämnar platsen eller när gärningspersonen döms. Konsekvenserna kan finnas kvar i många år. Ett effektivt brottsförebyggande och brottsofferstödjande arbete behöver därför handla både om att förhindra våld och om att säkerställa att den som drabbas får det stöd som krävs för att kunna återhämta sig och återgå till ett fungerande liv.