Endast tjugo av hundra anmälningar om våld i nära relationer klaras upp och det är stora skillnader mellan polismyndigheterna. Det visar en ny rapport från Stiftelsen Tryggare Sverige som presenteras i dag på FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor.
Varje år dödas cirka 100 personer i Sverige till följd av grova våldsbrott. Antalet anhöriga uppgår till mångdubbelt fler. Trots det är anhöriga till våldsdödade fortfarande en bortglömd grupp. För att uppmärksamma denna grupp bjuder vi in till en debattkväll måndagen den 9 december. Medverkar gör bl.a. Lilian Gustafsson, vars son Anders mördades i Hammarbyhamnen på nyårsafton 1995.
För några dagar sedan dödades en ung pojke och en kvinna i Ljungsbro, Linköping. Nu framkommer uppgifter om att den misstänkte gärningspersonen begått upprepade våldsbrott samt att han, bara under föregående år, gjort sig skyldig till ca 150 överträdelser av kontaktförbud mot sin f.d. sambo och familj. Vi har kartlagt lagen om kontaktförbud och konstaterat stora brister i tillämpningen.
Människohandel för tvångsarbete och exploatering av gästarbetare, i vilken utsträckning förekommer det i Sverige? Hur går rekryteringen till? Och vad kan vi göra åt det? Vilket ansvar har arbetsgivarna? Det är några av frågorna som belyses under denna debattkväll.
Människohandel för tvångsarbete och exploatering av gästarbetare, i vilken utsträckning förekommer det i Sverige? Hur går rekryteringen till? Och vad kan vi göra åt det? Vilket ansvar har arbetsgivarna? Det är några av frågorna som belyses under denna debattkväll.
I dag den 18 oktober infaller ”Anti-Trafficking Day”, dvs. den Europeiska dagen mot människohandel. Dagen uppmärksammas på olika sätt över hela Europa då människor samlas för att motverka människohandel. I Vilnius (Litauen) deltar Stiftelsen Tryggare Sveriges människohandelsexperten Ninna Mörner vid en konferens om hur Internet kan användas i kampen mot människohandel.
Stiftelsen Tryggare Sverige är en NGO som arbetar för att förbättra situationen för de som drabbas av brott och för att främja utvecklingen inom det brottsförebyggande området. Sedan några månader tillbaka har Stiftelsen ett kontor i Skåne. Detta vill vi uppmärksamma genom att bjuda in till en seminarieserie med fokus på brottsförebyggande arbete och brottsdrabbades rättigheter och behov.
Den oberoende stiftelsen Tryggare Sverige bjuder in till en utbildning i strukturerat brottsförebyggande arbete. Syftet är att ge fördjupade kunskaper om brottsförebyggande arbete på lokal nivå ur både ett teoretiskt och praktiskt avseende. Utbildningen vänder sig till personer som arbetar med brottsförebyggande frågor på kommunal nivå.
År 2012 anmäldes cirka 33 000 fall av våld i offentlig miljö i Sverige. Sett till den senaste tioårsperioden har antalet anmälda misshandelsfall ökat med 14 procent. Motsvarande utveckling kan till viss del ses i övriga nordiska länder. Men finns det några skillnader i sättet att förebygga denna typ av brott mellan Sverige, Norge, Danmark och Finland? Och vad fungerar, vad fungerar inte?
Av socialtjänstlagen framgår att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de som är bosatta i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Vilken roll har ideella verksamheter i det brottsofferstödjande arbetet i Sveriges kommuner idag? Är de ett komplement eller ibland till och med en konkurrent till kommunens brottsofferstödjande arbete? Hur ser ansvarsfördelningen ut?
Av socialtjänstlagen framgår att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de som är bosatta i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Vilken roll har ideella verksamheter i det brottsofferstödjande arbetet i Sveriges kommuner idag? Är de ett komplement eller ibland till och med en konkurrent till kommunens brottsofferstödjande arbete? Hur ser ansvarsfördelningen ut?
År 2012 anmäldes cirka 33 000 fall av våld i offentlig miljö i Sverige. Sett till den senaste tioårsperioden har antalet anmälda misshandelsfall ökat med 14 procent. Motsvarande utveckling kan till viss del ses i övriga nordiska länder. Men finns det några skillnader i sättet att förebygga denna typ av brott mellan Sverige, Norge, Danmark och Finland? Och vad fungerar, vad fungerar inte?