Gå direkt till innehåll

Senaste nyheterna

Sociala medier

[Kungens kurva stories] 

”Säger man Kungens kurva, då är det jobbet för mig. Jag lever ju ‘hund’. Jobbar ju på dagarna på hunddagiset, sen har vi kurser två kvällar i veckan. Vissa helger åker man ju hit själv och tränar hunden och här. 

Anne heter jag. Det hela började med att jag och min blivande kompanjon Linda brukade promenerade med våra hundar i skogen på morgnarna och vi fantiserade om att kunna få betalt för det vi gillade allra mest, att vara ute och gå med hundarna. Sen bara blev det så att jag hittade den här lokalen som vi fick hyra. Jag hade fullt med jobb på min bokföringsfirma och hon pluggade men vi bara drog i gång det här. Det var kring årsskiftet 2006/2007 och vi öppnade i mars 2007. 

Byggnaden där vi har hunddagiset är en gammal industrilokal som Ericsson hade. Skogstomten är på 10 000 kvm och inhägnat med höga stängsel. Vi har också byggt flera mindre hagar också så att vi kan dela upp hundarna. Inne i huset har vi byggt olika avdelningar och träboxar där hundarna vistas i små grupper beroende på hur de trivs ihop. Och det är ju inrett med mattor, soffor, sängar, bäddar ja som hemma. 

Vi öppnar halv sju och fram till nio har vi öppet för att lämna sin hund. Efter morgonmötet är det dags att gå den första rundan. Vi delar upp oss i olika grupper som går olika långt med olika hundar. På eftermiddagen är det dags igen med då går vi lite kortare. Man brukar hinna två tvåkilometersrundor fram till klockan halvtre. Vid tre börjar hundägarna komma och hämta sina hundar och någon av oss som jobbar här står alltid i dörren och talar om vad de har gjort under dagen och om det varit något speciellt. 

Vi har en runda som går upp mot Gömmaren och Gömmarsjön. På somrarna så kan vi låta hundarna bada där. Ibland går vi mellan hästhagarna och Gömmargårdens stall, och bort till löparspåret som ligger i Segeltorp. Sen kan vi gå mot Zetas trädgård och bort och runt Toytahuset, där kan vi också knalla. Vi går mellan 25 – 30 000 steg per dag. Vi sliter ut lite skor kan man säga!” 

Vill du läsa fler berättelser? Gå in på: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/

Foto: Stockholms läns museum

[Kungens kurva stories] ”Säger man Kungens kurva, då är det jobbet för mig. Jag lever ju ‘hund’. Jobbar ju på dagarna på hunddagiset, sen har vi kurser två kvällar i veckan. Vissa helger åker man ju hit själv och tränar hunden och här. Anne heter jag. Det hela började med att jag och min blivande kompanjon Linda brukade promenerade med våra hundar i skogen på morgnarna och vi fantiserade om att kunna få betalt för det vi gillade allra mest, att vara ute och gå med hundarna. Sen bara blev det så att jag hittade den här lokalen som vi fick hyra. Jag hade fullt med jobb på min bokföringsfirma och hon pluggade men vi bara drog i gång det här. Det var kring årsskiftet 2006/2007 och vi öppnade i mars 2007. Byggnaden där vi har hunddagiset är en gammal industrilokal som Ericsson hade. Skogstomten är på 10 000 kvm och inhägnat med höga stängsel. Vi har också byggt flera mindre hagar också så att vi kan dela upp hundarna. Inne i huset har vi byggt olika avdelningar och träboxar där hundarna vistas i små grupper beroende på hur de trivs ihop. Och det är ju inrett med mattor, soffor, sängar, bäddar ja som hemma. Vi öppnar halv sju och fram till nio har vi öppet för att lämna sin hund. Efter morgonmötet är det dags att gå den första rundan. Vi delar upp oss i olika grupper som går olika långt med olika hundar. På eftermiddagen är det dags igen med då går vi lite kortare. Man brukar hinna två tvåkilometersrundor fram till klockan halvtre. Vid tre börjar hundägarna komma och hämta sina hundar och någon av oss som jobbar här står alltid i dörren och talar om vad de har gjort under dagen och om det varit något speciellt. Vi har en runda som går upp mot Gömmaren och Gömmarsjön. På somrarna så kan vi låta hundarna bada där. Ibland går vi mellan hästhagarna och Gömmargårdens stall, och bort till löparspåret som ligger i Segeltorp. Sen kan vi gå mot Zetas trädgård och bort och runt Toytahuset, där kan vi också knalla. Vi går mellan 25 – 30 000 steg per dag. Vi sliter ut lite skor kan man säga!” Vill du läsa fler berättelser? Gå in på: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/ Foto: Stockholms läns museum

[Kungens kurva stories] 

”Säger man Kungens kurva, då är det jobbet för mig. Jag lever ju ‘hund’. Jobbar ju på dagarna på hunddagiset, sen har vi kurser två kvällar i veckan. Vissa helger åker man ju hit själv och tränar hunden och här.  

Anne heter jag. Det hela började med att jag och min blivande kompanjon Linda brukade promenerade med våra hundar i skogen på morgnarna och vi fantiserade om att kunna få betalt för det vi gillade allra mest, att vara ute och gå med hundarna. Sen bara blev det så att jag hittade den här lokalen som vi fick hyra. Jag hade fullt med jobb på min bokföringsfirma och hon pluggade men vi bara drog i gång det här. Det var kring årsskiftet 2006/2007 och vi öppnade i mars 2007.   

Byggnaden där vi har hunddagiset är en gammal industrilokal som Ericsson hade. Skogstomten är på 10 000 kvm och inhägnat med höga stängsel. Vi har också byggt flera mindre hagar också så att vi kan dela upp hundarna. Inne i huset har vi byggt olika avdelningar och träboxar där hundarna vistas i små grupper beroende på hur de trivs ihop. Och det är ju inrett med mattor, soffor, sängar, bäddar ja som hemma.  

Vi öppnar halv sju och fram till nio har vi öppet för att lämna sin hund. Efter morgonmötet är det dags att gå den första rundan. Vi delar upp oss i olika grupper som går olika långt med olika hundar. På eftermiddagen är det dags igen med då går vi lite kortare. Man brukar hinna två tvåkilometersrundor fram till klockan halvtre. Vid tre börjar hundägarna komma och hämta sina hundar och någon av oss som jobbar här står alltid i dörren och talar om vad de har gjort under dagen och om det varit något speciellt.  

Vi har en runda som går upp mot Gömmaren och Gömmarsjön. På somrarna så kan vi låta hundarna bada där. Ibland går vi mellan hästhagarna och Gömmargårdens stall, och bort till löparspåret som ligger i Segeltorp. Sen kan vi gå mot Zetas trädgård och bort och runt Toytahuset, där kan vi också knalla. Vi går mellan 25 – 30 000 steg per dag. Vi sliter ut lite skor kan man säga!” 

Vill du läsa fler berättelser? Gå in på: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/

Foto: Stockholms läns museum. 

#kungenskurvastories #huddingekommun #stockholmslansmusem #regionstockholm

[Kungens kurva stories] ”Säger man Kungens kurva, då är det jobbet för mig. Jag lever ju ‘hund’. Jobbar ju på dagarna på hunddagiset, sen har vi kurser två kvällar i veckan. Vissa helger åker man ju hit själv och tränar hunden och här. Anne heter jag. Det hela började med att jag och min blivande kompanjon Linda brukade promenerade med våra hundar i skogen på morgnarna och vi fantiserade om att kunna få betalt för det vi gillade allra mest, att vara ute och gå med hundarna. Sen bara blev det så att jag hittade den här lokalen som vi fick hyra. Jag hade fullt med jobb på min bokföringsfirma och hon pluggade men vi bara drog i gång det här. Det var kring årsskiftet 2006/2007 och vi öppnade i mars 2007. Byggnaden där vi har hunddagiset är en gammal industrilokal som Ericsson hade. Skogstomten är på 10 000 kvm och inhägnat med höga stängsel. Vi har också byggt flera mindre hagar också så att vi kan dela upp hundarna. Inne i huset har vi byggt olika avdelningar och träboxar där hundarna vistas i små grupper beroende på hur de trivs ihop. Och det är ju inrett med mattor, soffor, sängar, bäddar ja som hemma. Vi öppnar halv sju och fram till nio har vi öppet för att lämna sin hund. Efter morgonmötet är det dags att gå den första rundan. Vi delar upp oss i olika grupper som går olika långt med olika hundar. På eftermiddagen är det dags igen med då går vi lite kortare. Man brukar hinna två tvåkilometersrundor fram till klockan halvtre. Vid tre börjar hundägarna komma och hämta sina hundar och någon av oss som jobbar här står alltid i dörren och talar om vad de har gjort under dagen och om det varit något speciellt. Vi har en runda som går upp mot Gömmaren och Gömmarsjön. På somrarna så kan vi låta hundarna bada där. Ibland går vi mellan hästhagarna och Gömmargårdens stall, och bort till löparspåret som ligger i Segeltorp. Sen kan vi gå mot Zetas trädgård och bort och runt Toytahuset, där kan vi också knalla. Vi går mellan 25 – 30 000 steg per dag. Vi sliter ut lite skor kan man säga!” Vill du läsa fler berättelser? Gå in på: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/ Foto: Stockholms läns museum. #kungenskurvastories #huddingekommun #stockholmslansmusem #regionstockholm

[Kungens kurva stories] 

”Det här är min ’livhanke’. Den här parkeringsplatsen i Kungens kurva är på riktigt min ’livhanke’. När coronan kom och jag blev av med mitt kontrakt i Gamla stan, då tänkte jag ”nu rasar allt”. Men så kom jag att tänka på den här parkeringen och sade högt för mig själv ”Tänk om jag skulle hyra en parkeringsplats och ha försäljning här? 

Jag heter Jesper Levin och är 49 år. Har jobbat som aktiemäklare men trivdes inte med att sitta på kontor så jag började jobba hos en korvgubbe. Efter ett par år skaffade jag eget och öppnade i Länna. Stod utanför Jysk i flera år med en liten korvvagn med parasoller. Sen kom jag till Gamla stan och stod på Kornhamns torg i många, många år där jag sålde mina egna korvar. Jag hade bland annat min egen harakirikorv, världens starkaste korv, som jag lät tillverka. 

Ja, nu är jag är på Diagonalvägen. Det kommer alla typer av människor hit från Stockholms och hela Storstockholm och handlar mat och grejer. Det är ju liksom Kungens kurva. På nätterna kommer ytterligare några bilar en del sover här i sina bilar. Det är deras bostäder. Här bakom uppe i skogen är det ett helt samhälle. Det är tält, tälthus. Det är mellan ett och tvåhundra personer som bor här i skogen bakom. Fattar inte varför man inte hjälper dem mer. 

Sen är det väldigt mycket folk som brukar hålla till vid stora parkeringen utanför Elgiganten. Det är skötsamma människor som har ett gemensamt intresse som är bilar. Väldigt sund och fin ungdom men så fort någon gasar lite granna eller burnar så jagas de bort. Sorgligt tycker jag att man inte ger dem förutsättningar att utöva sin hobby. 

Alla är jätteglada att vi här och ger lite liv åt den här parkeringen. Jag har satsat väldigt mycket och fixat tält, partytält och fakegräsmatta för att göra det lite mysigt. Bord och belysning och jag har fixat och så klart skysst mat.” 

Vill du läsa fler berättelser? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/

Foto: Elisabeth Boogh 

#kungenskurvastories #kungenskurva #huddingekommun #stockholmslansmuseum #regionstockholm

[Kungens kurva stories] ”Det här är min ’livhanke’. Den här parkeringsplatsen i Kungens kurva är på riktigt min ’livhanke’. När coronan kom och jag blev av med mitt kontrakt i Gamla stan, då tänkte jag ”nu rasar allt”. Men så kom jag att tänka på den här parkeringen och sade högt för mig själv ”Tänk om jag skulle hyra en parkeringsplats och ha försäljning här? Jag heter Jesper Levin och är 49 år. Har jobbat som aktiemäklare men trivdes inte med att sitta på kontor så jag började jobba hos en korvgubbe. Efter ett par år skaffade jag eget och öppnade i Länna. Stod utanför Jysk i flera år med en liten korvvagn med parasoller. Sen kom jag till Gamla stan och stod på Kornhamns torg i många, många år där jag sålde mina egna korvar. Jag hade bland annat min egen harakirikorv, världens starkaste korv, som jag lät tillverka. Ja, nu är jag är på Diagonalvägen. Det kommer alla typer av människor hit från Stockholms och hela Storstockholm och handlar mat och grejer. Det är ju liksom Kungens kurva. På nätterna kommer ytterligare några bilar en del sover här i sina bilar. Det är deras bostäder. Här bakom uppe i skogen är det ett helt samhälle. Det är tält, tälthus. Det är mellan ett och tvåhundra personer som bor här i skogen bakom. Fattar inte varför man inte hjälper dem mer. Sen är det väldigt mycket folk som brukar hålla till vid stora parkeringen utanför Elgiganten. Det är skötsamma människor som har ett gemensamt intresse som är bilar. Väldigt sund och fin ungdom men så fort någon gasar lite granna eller burnar så jagas de bort. Sorgligt tycker jag att man inte ger dem förutsättningar att utöva sin hobby. Alla är jätteglada att vi här och ger lite liv åt den här parkeringen. Jag har satsat väldigt mycket och fixat tält, partytält och fakegräsmatta för att göra det lite mysigt. Bord och belysning och jag har fixat och så klart skysst mat.” Vill du läsa fler berättelser? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/ Foto: Elisabeth Boogh #kungenskurvastories #kungenskurva #huddingekommun #stockholmslansmuseum #regionstockholm

[Kungens kurva stories] 

”Det här är min ’livhanke’. Den här parkeringsplatsen i Kungens kurva är på riktigt min ’livhanke’. När coronan kom och jag blev av med mitt kontrakt i Gamla stan, då tänkte jag ”nu rasar allt”. Men så kom jag att tänka på den här parkeringen och sade högt för mig själv ”Tänk om jag skulle hyra en parkeringsplats och ha försäljning här? 

Jag heter Jesper Levin och är 49 år. Har jobbat som aktiemäklare men trivdes inte med att sitta på kontor så jag började jobba hos en korvgubbe. Efter ett par år skaffade jag eget och öppnade i Länna. Stod utanför Jysk i flera år med en liten korvvagn med parasoller. Sen kom jag till Gamla stan och stod på Kornhamns torg i många, många år där jag sålde mina egna korvar. Jag hade bland annat min egen harakirikorv, världens starkaste korv, som jag lät tillverka.  

Ja, nu är jag är på Diagonalvägen. Det kommer alla typer av människor hit från Stockholms och hela Storstockholm och handlar mat och grejer. Det är ju liksom Kungens kurva. På nätterna kommer ytterligare några bilar en del sover här i sina bilar. Det är deras bostäder. Här bakom uppe i skogen är det ett helt samhälle. Det är tält, tälthus. Det är mellan ett och tvåhundra personer som bor här i skogen bakom. Fattar inte varför man inte hjälper dem mer.  

Sen är det väldigt mycket folk som brukar hålla till vid stora parkeringen utanför Elgiganten. Det är skötsamma människor som har ett gemensamt intresse som är bilar. Väldigt sund och fin ungdom men så fort någon gasar lite granna eller burnar så jagas de bort. Sorgligt tycker jag att man inte ger dem förutsättningar att utöva sin hobby.  

Alla är jätteglada att vi här och ger lite liv åt den här parkeringen. Jag har satsat väldigt mycket och fixat tält, partytält och fakegräsmatta för att göra det lite mysigt. Bord och belysning och jag har fixat och så klart skysst mat.” 

Vill du läsa fler berättelser? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/

Foto: Elisabeth Boogh 

#kungenskurvastories #kungenskurva #huddingekommun #stockholmslansmuseum #regionstockholm

[Kungens kurva stories] ”Det här är min ’livhanke’. Den här parkeringsplatsen i Kungens kurva är på riktigt min ’livhanke’. När coronan kom och jag blev av med mitt kontrakt i Gamla stan, då tänkte jag ”nu rasar allt”. Men så kom jag att tänka på den här parkeringen och sade högt för mig själv ”Tänk om jag skulle hyra en parkeringsplats och ha försäljning här? Jag heter Jesper Levin och är 49 år. Har jobbat som aktiemäklare men trivdes inte med att sitta på kontor så jag började jobba hos en korvgubbe. Efter ett par år skaffade jag eget och öppnade i Länna. Stod utanför Jysk i flera år med en liten korvvagn med parasoller. Sen kom jag till Gamla stan och stod på Kornhamns torg i många, många år där jag sålde mina egna korvar. Jag hade bland annat min egen harakirikorv, världens starkaste korv, som jag lät tillverka. Ja, nu är jag är på Diagonalvägen. Det kommer alla typer av människor hit från Stockholms och hela Storstockholm och handlar mat och grejer. Det är ju liksom Kungens kurva. På nätterna kommer ytterligare några bilar en del sover här i sina bilar. Det är deras bostäder. Här bakom uppe i skogen är det ett helt samhälle. Det är tält, tälthus. Det är mellan ett och tvåhundra personer som bor här i skogen bakom. Fattar inte varför man inte hjälper dem mer. Sen är det väldigt mycket folk som brukar hålla till vid stora parkeringen utanför Elgiganten. Det är skötsamma människor som har ett gemensamt intresse som är bilar. Väldigt sund och fin ungdom men så fort någon gasar lite granna eller burnar så jagas de bort. Sorgligt tycker jag att man inte ger dem förutsättningar att utöva sin hobby. Alla är jätteglada att vi här och ger lite liv åt den här parkeringen. Jag har satsat väldigt mycket och fixat tält, partytält och fakegräsmatta för att göra det lite mysigt. Bord och belysning och jag har fixat och så klart skysst mat.” Vill du läsa fler berättelser? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/ Foto: Elisabeth Boogh #kungenskurvastories #kungenskurva #huddingekommun #stockholmslansmuseum #regionstockholm

[Kungens kurva stories]

”Jag heter Pernilla Assur Westling och är uppväxt i Älmhult i Småland. Mina föräldrar träffades på IKEA där de båda jobbade. Nu jobbar jag själv på IKEA i den här runda huskroppen och det är nästan lite lustigt att det blev så. Jag flyttade upp till Stockholm i tjugoårsåldern och hade ingen tanke på att börja jobba på IKEA. Innan jag kom till Stockholm bodde jag ett år i USA. För mig har storstaden alltid känts lockande. 

IKEA och Kungens kurva är som den lilla, lilla staden i den stora. Jag älskar ju myllret i en storstad men också småstaden där alla känner alla. Här är det precis så, alla hälsar på varandra och jag känner de flesta av kollegorna. Den här platsen är ju väldigt förknippad med mitt jobb men ibland tar jag mig i väg och njuter av en långlunch på Zetas trädgård som jag älskar. 

Men det är lite bökigt att ta sig runt utan bil här. Det är till exempel svårt för personalen som börjar klockan fem på morgonen, de måste ju åka bil eller bo i närheten för att kunna ta sig till jobbet. Och att promenera genom gångtunneln, som fanns förut, till Skärholmen sena kvällar har inte varit så kul. Den gick jag aldrig igenom själv. 

Jag känner mig faktiskt lite hoppfull för området nu och att det blir bättre med både infrastrukturen och också att människor faktiskt kommer att bo här. Det blir nog en mer levande stadsdel och det känns trevligt tycker jag.” 

Vill du läsa fler berättelser? Nyfiken på mer? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/

Foto: Stockholms läns museum

[Kungens kurva stories] ”Jag heter Pernilla Assur Westling och är uppväxt i Älmhult i Småland. Mina föräldrar träffades på IKEA där de båda jobbade. Nu jobbar jag själv på IKEA i den här runda huskroppen och det är nästan lite lustigt att det blev så. Jag flyttade upp till Stockholm i tjugoårsåldern och hade ingen tanke på att börja jobba på IKEA. Innan jag kom till Stockholm bodde jag ett år i USA. För mig har storstaden alltid känts lockande. IKEA och Kungens kurva är som den lilla, lilla staden i den stora. Jag älskar ju myllret i en storstad men också småstaden där alla känner alla. Här är det precis så, alla hälsar på varandra och jag känner de flesta av kollegorna. Den här platsen är ju väldigt förknippad med mitt jobb men ibland tar jag mig i väg och njuter av en långlunch på Zetas trädgård som jag älskar. Men det är lite bökigt att ta sig runt utan bil här. Det är till exempel svårt för personalen som börjar klockan fem på morgonen, de måste ju åka bil eller bo i närheten för att kunna ta sig till jobbet. Och att promenera genom gångtunneln, som fanns förut, till Skärholmen sena kvällar har inte varit så kul. Den gick jag aldrig igenom själv. Jag känner mig faktiskt lite hoppfull för området nu och att det blir bättre med både infrastrukturen och också att människor faktiskt kommer att bo här. Det blir nog en mer levande stadsdel och det känns trevligt tycker jag.” Vill du läsa fler berättelser? Nyfiken på mer? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/ Foto: Stockholms läns museum

[Kungens kurva stories]

”Jag heter Pernilla Assur Westling och är uppväxt i Älmhult i Småland. Mina föräldrar träffades på IKEA där de båda jobbade. Nu jobbar jag själv på IKEA i den här runda huskroppen och det är nästan lite lustigt att det blev så. Jag flyttade upp till Stockholm i tjugoårsåldern och hade ingen tanke på att börja jobba på IKEA. Innan jag kom till Stockholm bodde jag ett år i USA. För mig har storstaden alltid känts lockande.  

IKEA och Kungens kurva är som den lilla, lilla staden i den stora. Jag älskar ju myllret i en storstad men också småstaden där alla känner alla. Här är det precis så, alla hälsar på varandra och jag känner de flesta av kollegorna. Den här platsen är ju väldigt förknippad med mitt jobb men ibland tar jag mig i väg och njuter av en långlunch på Zetas trädgård som jag älskar.  

Men det är lite bökigt att ta sig runt utan bil här. Det är till exempel svårt för personalen som börjar klockan fem på morgonen, de måste ju åka bil eller bo i närheten för att kunna ta sig till jobbet. Och att promenera genom gångtunneln, som fanns förut, till Skärholmen sena kvällar har inte varit så kul. Den gick jag aldrig igenom själv.  

Jag känner mig faktiskt lite hoppfull för området nu och att det blir bättre med både infrastrukturen och också att människor faktiskt kommer att bo här. Det blir nog en mer levande stadsdel och det känns trevligt tycker jag.” 

Vill du läsa fler berättelser? Nyfiken på mer? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/

Foto: Stockholms läns museum

[Kungens kurva stories] ”Jag heter Pernilla Assur Westling och är uppväxt i Älmhult i Småland. Mina föräldrar träffades på IKEA där de båda jobbade. Nu jobbar jag själv på IKEA i den här runda huskroppen och det är nästan lite lustigt att det blev så. Jag flyttade upp till Stockholm i tjugoårsåldern och hade ingen tanke på att börja jobba på IKEA. Innan jag kom till Stockholm bodde jag ett år i USA. För mig har storstaden alltid känts lockande. IKEA och Kungens kurva är som den lilla, lilla staden i den stora. Jag älskar ju myllret i en storstad men också småstaden där alla känner alla. Här är det precis så, alla hälsar på varandra och jag känner de flesta av kollegorna. Den här platsen är ju väldigt förknippad med mitt jobb men ibland tar jag mig i väg och njuter av en långlunch på Zetas trädgård som jag älskar. Men det är lite bökigt att ta sig runt utan bil här. Det är till exempel svårt för personalen som börjar klockan fem på morgonen, de måste ju åka bil eller bo i närheten för att kunna ta sig till jobbet. Och att promenera genom gångtunneln, som fanns förut, till Skärholmen sena kvällar har inte varit så kul. Den gick jag aldrig igenom själv. Jag känner mig faktiskt lite hoppfull för området nu och att det blir bättre med både infrastrukturen och också att människor faktiskt kommer att bo här. Det blir nog en mer levande stadsdel och det känns trevligt tycker jag.” Vill du läsa fler berättelser? Nyfiken på mer? Kolla in utställningen Kungens kurva stories: https://stockholmslansmuseum.se/utstallning/kungens-kurva-stories/ Foto: Stockholms läns museum

Presskontakt

Lenita Gärde

Lenita Gärde

Presskontakt Kommunikationsansvarig 076 526 94 24

Stockholms läns museum – Museet på fickan

Stockholms läns museum är museet på fickan. Vi berättar om spännande besöksmål, om länets konst, historia och byggnader. Om hur det är att leva här idag. Och det är länsinvånarna som är medskapare av innehållet. Besök oss på webben och i mobilen. Dela, gilla, bidra!

Vår vision är att vara det självklara kunskapsnavet för alla som bor här. Med kulturhistoria, kulturmiljö och konst vill vi genom nya perspektiv och sammanhang öka förståelsen för vår samtid och historia.

Sedan januari 2021 är Stockholms läns museum en del av Region Stockholms kulturförvaltning.

Stockholms läns museum
Region Stockholm Kulturförvaltningen, Box 38 204, Södermalmsallén 36. Plan 3.
100 64 Stockholm
Sverige