SLS listar några av hälso- och sjukvårdens viktigaste frågor inför valet

I en debattartikel publicerad i Dagens Medicin listar Tobias Alfvén, ordförande för Svenska Läkaresällskapet, några av hälso- och sjukvårdens viktigaste frågor inför valet. Frågor som berör oss alla och som förtjänar att ta mer plats i valdebatten.

1. Omställningen till nära vård. Att bygga ut den nära vården med primärvården som bas har varit det stora sjukvårdspolitiska projektet de senaste 10–15 åren med omfattande statliga utredningar, överenskommelser och stimulanspengar som pumpats ut. Ambitionen menar vi är riktig. För att kunna erbjuda exempelvis sköra äldre kvalificerad vård och kontinuitet måste primärvården stärkas, fast läkarkontakt realiseras och bristen på specialister i allmänmedicin åtgärdas. Trots insatserna finns dessvärre få tecken på en positiv utveckling. Rapporter från Vård- och omsorgsanalys visar nästan inga förbättringar över tid i frågan om andelen personer med fast läkarkontakt på sin vårdcentral.
   
2. Vårdplatserna. Sverige har sedan många år vårdplatsbrist. I jämförelser med andra europeiska länder över antal vårdplatser och intensivvårdsplatser per capita hamnar Sverige långt ner. Överfulla akutmottagningar och vårdavdelningar och långa operationsköer är på flera sjukhus i landet mer regel än undantag. Vårdplatsbristen drabbar framför allt de sjukaste, som ofta är sköra äldre patienter med flera komplicerade sjukdomar. När sjukvården går till normalläge efter pandemin kommer befolkningens samlade vårdbehov att vara betydligt större än innan. Samtidigt planeras stora besparingar på flera av landets akutsjukhus. Hur ska denna ekvation gå ihop?
   
3. Vård efter behov. Den grundläggande principen om vård efter behov införlivades i hälso- och sjukvårdslagen i slutet av 1990-talet. Principen är dock under ständigt hot, och kanske särskilt nu under senare år. Ovan nämnda vårdplatsbrist och kapacitetsbrist i primärvården bidrar starkt till detta – likaså nationellt initierade projekt såsom vårdgarantier, kömiljarder och standardiserade vårdförlopp. Vi ser också en ökad ”marknadisering” och efterfrågestyrning med framväxten av nätläkare som nischat sig mot patienter med okomplicerade vårdbehov liksom allt fler offentligt finansierade privata vårdgivare som ger vård till personer med privata sjukförsäkringar. Sammantaget riskerar detta undanträngning av svårt sjuka med mer komplexa vårdbehov.
   
4. Kompetensutvecklingen. Fortbildning och forskning är avgörande för att medarbetarna i sjukvården ska vara uppdaterade på de senaste forskningsrönen och behandlingsmetoderna och kunna erbjuda en god vård med hög patientsäkerhet. På grund av höga produktionskrav och besparingar i sjukvården är fortbildningen något som ständigt prioriteras ner, vilket kan hota patientsäkerheten.
   
5. Tillitsbaserad styrning. I den svenska sjukvården finns generellt sett svag tillit till professionerna och alltför stor klåfingrighet från den politisk-administrativa nivån. Vi menar att all styrning bör utgå från patient-läkarmötet och beslut om innehållet i vården överlämnas till professionen, som tillsammans med patienter har kompetens att fatta rätt beslut. Politiker och administratörer ska ange ramar för verksamheten och avstå från detaljreglering. Detta ger den mest effektiva vården – och pandemin har visat att det går att minska på detaljstyrningen och pinnräknandet om viljan finns.