Gå direkt till innehåll
Blir du mer kreativ med artificiell intelligens?
Blir du mer kreativ med artificiell intelligens? Illustration: AI-Joe

Blogginlägg

Blir du mer kreativ med artificiell intelligens?

Nej, förmodligen inte. Men rätt använd kan artificiell intelligens göra en kreativ människa mer produktiv, öppna dörrar som tidigare varit stängda och göra projekt möjliga som annars hade stannat vid en idé. Frågan är därför kanske inte om AI kan skapa – utan vem som håller i tyglarna.

Vid varje större tekniksprång väcks frågan om vilka jobb som kommer att försvinna. Nu står artificiell intelligens i centrum för den diskussionen. Men FN-organet ILO (Internationella arbetsorganisationen) tecknar i sin senaste globala analys en betydligt mer nyanserad bild än domedagsrubrikerna. Ungefär vart fjärde jobb i världen har någon grad av exponering mot generativ AI, men den mest sannolika utvecklingen är att arbetsuppgifter förändras och omfördelas snarare än att hela yrken försvinner. Det gäller i högsta grad även de kreativa yrkena.

I Sverige går det fort. SCB visar att 35 procent av företagen med minst tio anställda använde någon form av AI under 2025, mot 25 procent året innan. Bland AI-användande företag var marknadsföring och försäljning det vanligaste angivna syftet. AI har flyttat in på kontoret.

För mig som kommunikationspartner och verksamhetsutvecklare är det sedan några år ett naturligt arbetsredskap. Med bakgrund i reklam, kommunikation och publicering använder jag AI för idéarbete, research, analyser, beslutsunderlag, rapporter och visionsarbete. Men ett AI-svar är inte en källa bara för att det låter övertygande. Research måste kunna följas tillbaka till verifierbara källor – och någon måste fortfarande ta ansvar för slutsatsen.

En vildhäst med superkrafter

Generativ AI är ingen magisk knapp märkt ”gör bra”. Jag liknar den hellre vid en kraftfull och ganska vild häst. Lär du dig tygla den kan du färdas fortare och längre än tidigare. Släpper du tyglarna kan den rusa åt helt fel håll med imponerande självförtroende.

AI kan hitta på fakta, blanda ihop personer, fabricera referenser och formulera dumheter på ett språk som gör dem märkvärdigt trovärdiga. Därför blir kunskap viktigare när verktygen blir bättre. Vem som helst kan i dag få fram ett förslag till logotyp, artikel, affisch, låt eller bok. Det betyder inte att alla kan avgöra om resultatet är bra.

En erfaren grafiker ser proportioner som den ovane missar. En publicist känner när ett påstående måste beläggas. En musiker hör när resultatet blir banalt och en författare när en karaktär talar med fel röst. Ovanpå yrkeskunskapen växer dessutom en ny kompetens fram: att instruera, tolka, ifrågasätta och utvärdera de artificiella verktygen. Det blir nästan ett yrke i yrket.

Idén kommer fortfarande först

Reklamlegendaren Sir John Hegarty beskriver AI som en samarbetspartner snarare än bara ett verktyg. Men han gör en viktig markering: processen bör börja med människans idé och fantasi. AI kan hjälpa till att utveckla och pröva den. Börjar man i stället med maskinens förslag finns risken att det genererade blir ramen för tänkandet.

Björn Ulvaeus resonerar på liknande sätt. Som ordförande i den internationella upphovsrättsorganisationen CISAC driver han frågan om kontroll och ersättning när mänskliga verk används för att träna AI. Samtidigt är han öppen med att han själv använder AI i sitt låtskrivande. I ett tal 2026 beskrev han tekniken som ett fantastiskt verktyg som hjälper honom att utforska idéer snabbare och som kan fungera som kreativ samarbetspartner. Man kan alltså både omfamna tekniken och försvara upphovsrätten.

Den japanska författaren Rie Qudan väckte uppmärksamhet när hon vann Akutagawapriset för Sympathy Tower Tokyo och berättade att hon använt ChatGPT. Viktigare än antalet AI-skrivna ord är hennes beskrivning av hur samtalen med tekniken blev något att tänka emot.

Forskningen visar både kraften och fällan

I ett experiment publicerat i Science Advances fick deltagare skriva korta berättelser med eller utan idéhjälp från generativ AI. Berättelserna med AI-stöd bedömdes i genomsnitt som mer kreativa, bättre skrivna och mer underhållande, särskilt bland personer med lägre kreativ utgångsnivå.

Men det fanns en hake: berättelserna blev också mer lika varandra.

AI kan alltså höja golvet men också sänka taket om alla använder samma verktyg på samma sätt och nöjer sig med första svaret. Resultatet riskerar att bli tekniskt välpolerad medelmåttighet.

Ett stort fältexperiment på det multinationella konsumentvaruföretaget Procter & Gamble visar samtidigt att individer med AI kan få flera av de fördelar som annars uppstår i team. Kollegan blir inte överflödig, men den enskilda människan får större räckvidd. Där ligger en del av revolutionen.

Kreatören blir regissör – och petnoga redaktör

Skapande är mer än själva hantverksmomentet. Någon måste ha idén, se visionen, bestämma riktningen och avgöra vilken känsla resultatet skall bära.

AI kan lämna tio förslag. Människan måste förstå varför nio är fel. Den kan generera fem bilder. Människan måste se vilken som berättar rätt historia. Den kan föreslå en scen eller en refräng. Någon måste känna om den hör hemma där.

Framtidens kreatör blir därför i högre grad en kreativ regissör – och en petnoga redaktör.

Det är inte helt främmande i konsthistorien. Renässansens mästare arbetade i verkstäder där elever och assistenter deltog i produktionen. Leonardo da Vinci utbildades själv hos Andrea del Verrocchio, vars ateljé arbetade kollektivt. Senare drev Leonardo egen verkstad i Milano med elever och assistenter, och National Gallery konstaterar att assistenter sannolikt deltog i delar av det praktiska arbetet under hans sista år.

Det gör förstås inte AI till en renässanslärjunge. Men det påminner om att ett verk som bär en mästares namn inte alltid har inneburit att varje penseldrag utförts av samma hand. Idé, gestaltning, ledning, urval och slutligt omdöme är den avgörande delen av skaparrollen.

Upphovsrätten måste följa med

Här finns en fråga som AI-entusiaster inte bör vifta bort. Mänsklig inspiration och maskinträning är inte juridiskt samma sak. Visst bygger all kultur vidare på kultur. Språket vi använder, bilderna vi ser och musiken vi hör har formats av generationer före oss. Originaliteten ligger ofta i perspektivet, kombinationen och den nya helheten.

Men kommersiella AI-modeller har tränats på enorma mängder material och där är upphovsrätten konkret. EU:s AI-regler kräver sedan 2025 bland annat att leverantörer av generella AI-modeller har en policy för att följa upphovsrätten och offentliggör en sammanfattning av innehållet som använts vid träningen.

Musikbranschen visar hur praktiska lösningar kan växa fram. Stim har utvecklat en AI-licens där rättighetshavare kan ge samtycke och få ersättning när musik används för träning och generering. Spotify har infört AI-krediter där det kan framgå om exempelvis text, sång eller produktion genererats med AI, och DistroKid samlar in sådana uppgifter vid uppladdning.

Det tycker jag är en klok riktning. Varje chatbot eller kalkyl behöver förstås inte märkas ”AI-assisterad” – det vore snart lika meningsfullt som att skriva ”datorproducerad” på allting. Men för konstnärliga verk där upphovet är centralt är transparens en hygienfaktor. Utan generativ AI, AI-assisterat eller huvudsakligen AI-genererat är olika saker. Och stor respekt för de kreatörer som väljer att inte använda tekniken alls.

En bok som knappast blivit gjord annars

Min yrkesidentitet är framför allt publicist, snarare än journalist eller författare. I den rollen har jag alltid arbetat över gränserna mellan text, bild, reklam, media och publicering. Nu råkar det även omfatta en roman.

I augusti släppte jag min debutroman Den svenska apokalypsen, en politisk thriller som rör sig mellan bland annat Rosenbad, SVT, kommunal ekonomi, polisarbetet i Stockholm och en tillverkningsindustri i Gnosjö. Idén, berättelsen, personerna, miljöerna, den politiska ramen och de avgörande dramaturgiska besluten är mina. AI har däremot varit ett omfattande bollplank och produktionsstöd genom research, struktur, kontinuitetskontroller, språkgranskning och redaktionellt arbete.

Jag har aldrig arbetat på verkstadsgolvet i en produktionsindustri i Gnosjö och inte patrullerat Stockholm som polis. Traditionell research hade kunnat ge mig kunskapen genom läsning, resor och intervjuer. Med dagens verktyg kan jag snabbt orientera mig i processer, terminologi och miljöer och sedan kontrollera det som verkligen behöver vara korrekt. Det ger fantasin ett rikare underlag.

Hade romanen kunnat skrivas utan AI? Teoretiskt, absolut. Hade jag genomfört den på samma sätt, med samma researchbredd, kontinuitetskontroller och redaktionella genomgångar? Knappast.

Så blir man mer kreativ av artificiell intelligens? Nej. AI ger dig inte erfarenheter, nyfikenhet, humor, smak eller en idé värd att förverkliga. Men för den som redan har något att berätta och lär sig att tygla verktygen kan den vara ett ständigt närvarande bollplank och en outtröttlig assistent.

Det kan göra dig betydligt mer produktiv och minska avståndet mellan idén i huvudet och ett faktiskt resultat som andra kan läsa, höra, se – och bedöma.

Men någon måste fortfarande hålla i tyglarna.

Joe Formgren
Kommunikationspartner, verksamhetsutvecklare och publicist

PS. Jodå, även den här artikeln har fått redaktionellt stöd av AI. Det vore närmast tjänstefel att låta bli.

Källor


Pressbild Joe Formgren. Montage: AI-Joe.

Relaterade länkar

Ämnen

Kategorier

Regioner

Kontakter