Ny jullåt – Klas Göranz tolkar “Tomten” av Viktor Rydberg

Att ge sig på Viktor Rydbergs klassiska juldikt Tomten, publicerad första gången 1881, är inget litet projekt. Det är ett stycke svensk kulturhistoria som burits fram genom generationer, lästs vid köksbord, i skolor och runt levande ljus varje jul. Med stor respekt – och en rejäl dos norrländskt hjärta – presenterar nu Klas Göranz sin egen tonsättning av denna älskade dikt.

Bandet beskriver uppdraget som ett “ovanligt hedersamt äventyr”, där målet aldrig varit att modernisera Rydberg, utan att låta hans ord leva vidare i musikens form, med värme, närhet och den där stilla julnatten som alla känner igen. Originalet rymmer elva verser, men Klas Göranz har låtit sången växa fram genom ett varsamt urval, för att skapa en helhet som bär både textens själ och musikens eget språk.

“Man rör inte Rydberg hur som helst,” säger Klas Svensson, orkesterns ofrivillige talesperson. “Det här var något vi gick in i med stor ödmjukhet. Vi försökte inte förbättra dikten – vi försökte bara ge den en melodi som andas samma frid som orden.”

Lill-Göran instämmer, om än på sitt sätt: “Jag föreslog förstås mer hålligång och lite mer tempoväxling… men gubbarna i bandet tittade på mig som om jag svurit i kyrkan. Så jag lugnade mig. Det här skulle vara vackert.”

Resultatet är en stilla, varm och tidlös tolkning, som för bandet blivit lika mycket en resa in i traditionen som en musikalisk utmaning. De hoppas att Rydbergs ord nu får en chans att nå ännu fler – genom en ny svensk melodi, född ur respekt, omtanke och en stilla julnatt i fjällens sken.

“Vi är stolta,” säger bandet. “Och vi hoppas lyssnarna känner samma julefrid som vi gjorde när vi spelade in den.”

Lyssna på Spotify
https://open.spotify.com/album/736ZbWONeF1wVDMhw8ugPQ?si=7cKeHzz2RwiHFqRynnPqww

Lyssna på YouTube
https://youtu.be/JMTkbC4-UjM?si=I19A5nWrptRXFCnb

Om Klas Göranz

Klas Göranz är kanske inte landets coolaste gäng – men få band är så genuint vänliga, envisa och kärleksfullt felmatchade som dessa fem herrar från Hälsingeskogarna och trakterna norr om Dalälven. De har tränat mer i Lill-Görans pappas källare än vad de har uppträtt live, men vad gör väl det? De säger själva att “det är viktigt att få till känslan först – publiken kan komma sen.”

Musiken är deras trygghetszon. Stor-Göran växte upp med en mamma som samlade på varje skiva Flamingokvintetten någonsin pressade, medan resten av grabbarna fostrades i allt från Vikingarna till Schytts och de där gamla kassettbanden som alltid låg i handskfacket på farsans Opel. Det är därifrån deras sound föddes – en kärleksfull blandning av allt dansband Sverige någonsin skrattat, gråtit och dansat till.

Idolerna heter Lasse Stefanz, Larz-Kristerz och Rolandz. Klas Göranz drömmer om att vara det naturliga nästa kapitlet i den traditionen – gärna med lite skeva mustascher, en och annan felknäppt skjorta och den där oförklarliga förmågan att alltid säga “nu kör vi gubbar!” exakt tre sekunder för tidigt.

De må inte ha spelat inför publik ännu, men i källaren i Lill-Görans barndomshem har det dundrat mer än en gång. Och när de väl kliver upp på en riktig scen kommer ingen att kunna ta miste på vad de är: ett band som älskar musiken, älskar publiken – och älskar att vara precis så vansinnigt charmiga som bara ett äkta, hederligt dansband kan vara.

För mer information se
www.klasgoranz.se