Årets Sysavstipendiater imponerar

Fyra studentarbeten tilldelas Sysavstipendiet. Arbetena handlar om fastighetsägarnas möjligheter att öka återbruk, end of waste-kriterier för bygg- och rivningsavfall, cirkulär ekonomi i en värld av plast samt om en svensk strategi för att öka andelen reparationer.

Varje år delas Sysavstipendiet, om totalt 50 000 kronor ut, till utmärkta uppsatser inom området avfall- och resurshantering, avfallsminimering samt återanvändning. Uppsatsen eller examensarbetet ska vara på kandidat-, magister- eller mastersnivå motsvarande minst 15 högskolepoäng vid universitet eller högskola i Skåne. Stipendiet delas ut av Sysavs forskningsbolag, Sysav Utveckling AB. Priset delas ut på det årliga evenemanget Sysavdagen.

–Sysavstipendiet är ett sätt att uppmuntra studenter och lärare vid universitet och högskolor i Skåne, att genomföra studier inom området avfall- och resurshantering. Årets uppsatser är av väldigt hög kvalitet och har stor spännvidd. Ingen behöver oroa sig för tillväxten inom avfallsbranschen när man läser de här arbetena, säger Magnus Pettersson, VD Sysav Utveckling AB.

Årets stipendiater

Återbrukets potential – fastighetsägarens möjligheter att skapa incitament för återbruk vid hyresgästanpassningar av kommersiella fastigheter.

Uppsatsen (30 hp) är framlagd vid Lunds tekniska högskola (LTH), Avdelningen för miljö-och energisystem Författare: Maria Carlsson och Charlotte Larsson Handledare: Pål Börjesson

Motivering: Bygg-och fastighetsbranschen står idag för ungefär en femtedel av Sveriges nationella växtgasutsläpp. Branschens ansträngningar har tills idag haft fokus på hållbar nyproduktion och energieffektiviseringar av byggnader. Kommersiella byggnader genomgår dock ett stort antal ”hyresgästanpassningar” med klimatpåverkan då nya gäster flyttar in.

Detta mycket välskrivna och strukturerade arbete undersöker möjligheterna att minska klimatpåverkan vid dessa anpassningar. Författarna noterar att utmaningarna snarare är organisatoriska (arbetsprocesser, lagerhållning, marknadsplatser mm) än ekonomiska, tekniska eller juridiska och föreslår tvåarbetsprocesser från litteraturen, en för kontorsinredningar och en för interiöra byggprodukter. I båda fallen löper återbruk som en röd trådgenom processen.

Författarna presenterar en rad användbara rekommendationer främst kopplat till att fastighetsägaren har en nyckelroll för att skapa incitament för ökat återbruk. Rekommendationerna handlar bland annat om att fastighetsägarna kan skapa en idébank med återbruksexempel och att tydligt informera om sitt återbruksarbete. Tyvärr finns i dagsläget ingen mogen metod för att beräkna klimatnyttan vid dessa anpassningar, författarna föreslår och hoppas att det framöver kan omfattas av lagen om klimatdeklarationer.

End of waste-kriterier för ökad resurseffektivitet av mineralt bygg-och rivningsavfall. En studie om utformning och beslutsgrunder av nationellt antagna End of Waste-kriterier inom EU.

Uppsatsen (30 hp) är framlagd vid Lunds universitet, ämne Miljövetenskap. Författare: Jonna Olsson Handledare: Martijn van Praagh

Motivering: För att skapa en hållbar utveckling är det viktigt att skapa giftfria cirkulära materialströmmar där bygg-och rivningsavfall inte är något undantag. Jämfört med flera av våra europeiska grannar är försäljningen av återvunnet bygg-och rivningsavfall väldigt liten. Författaren analyserar föredömligt nationella End of Waste-kriterier i fem länder (Nederländerna, Finland, Storbritannien, Tyskland och Österrike) i syfte att undersöka varför vissa länder återvinner mer bygg-och rivningsavfall än andra.

Det konstateras att kriterierna till stor del är lika utformade och inte kan förklara skillnaderna, troligtvis finns flera påverkande faktorer (variationer i de gränsvärden som reglerar utlakning beror till exempelsannolikt på olika lakningsmodeller). Enbart end of waste-kriterier anses inte kunna öka återvinningen, utan ett omfattande paket av åtgärder på flera nivåer i samhället krävs.

Ett sådant paket för mineraliskt material kan komma att öka återvinningen och minska brytningen av jungfruligt material i Sverige. Det är i så fall goda nyheter för mineralbranschen.

Reparera eller konsumera? En svensk strategi för en ökad andel reparationer

Uppsatsen (30 hp) är framlagd vid Lunds universitet, ämne Miljövetenskap. Författare: Josefina Almén. Handledare: Carl Dalhammar

Motivering: Att förlänga produkters livslängd ses som en nyckelstrategi för att förverkliga visionen om en cirkulär ekonomi. Ett sätt att öka livslängden är att möjliggöra fler reparationsaktiviteter. Författaren undersöker på ett strukturerat och lättläst sätt hur Sverige, EU och progressiva EU-medlemsländer tillsammans med USA närmar sig frågan om reparationer på politisk nivå genom att främja reparationsmöjligheter. Arbetet innehåller också konkreta förslag på åtgärder.

Författaren noterar att det trots införda styrmedel gentemot producenter, konsumenter och marknad i de flesta fall går långsamt att nå en förändring. Som undantag nämns Frankrike som antagit progressiva instrument för att underlätta reparation och som ställer krav på mer hållbara produkter samt Wien i Österrike där det finns ett etablerat reparationsnätverk, Repair Network Vienna med reparationskuponger. För Sveriges del noteras att handlingsplanen för en cirkulär ekonomi endast innehåller ett fåtal nya initiativ förutom skattereduktionsåtgärder som främjar reparation.

Arbetet mynnar ut i att det finns ett flertal initiativ och områden där såväl Sverige som EU bör lägga sitt framtida fokus. Sverige bör anamma liknandebeslut som finns i vissa andra EU-länder samt till exempelutveckla en längre garantitid i konsumentlagstiftningen, tillsätta en garanti efter genomfördreparation och göra det legalt att tillverka reservdelar lokalt.

Circular Economy in a Plastic World –How can emerging technologies enables transition?

Uppsatsen (15hp) är framlagd vid Lunds universitet, School of Economics and Management.Författare: Alejandro Aristi Capetillo. Handledare: Lea Fünfschilling

Motivering: Frågan om plastavfall är idag ett högaktuellt och globalt problem. Författaren gör en omfattande undersökning kring vilken potential nya framväxande teknologier (”emerging technologies”) har att tackla frågan. Slutsatserna baseras på såväl strukturerade litteraturstudier som intervjuer med industriexperter.

Resultatet visar att det sannolikt inte är någon individuell teknik som kommer att vara lösningen utan det är snarare kemisk återvinning, bioraffinaderier, lokala ekonomier och Industri 4.0 som står som möjliggörare för övergången till cirkulära plastflöden. Även problem förknippade med det motstånd som alltid finns vid systemförändringar berörs.

Arbetet identifierar också de parametrar som kommer att vara av vikt, till exempel låg risk, effektivitet, hållbarhet, att kunna nyttja befintliga avfallsströmmar, transparens och standardisering. Det skall noteras att arbetet endast omfattar 15 högskolepoäng, i sin omfattning och struktur skiljer det sig inte från övriga 30-poängsarbeten som föreslås premieras.