Så ska södra Skåne bli skräpfritt

Åtta platser ska skräpmätas i sommar. Det är stor skillnad mellan olika platser tycker Peter Andersson och Anton Wendt. De sommarjobbar med att protokollföra allt skräp som finns på en uppmätt yta, ett lite annorlunda sommarjobb. Kartläggningen är det första steget i målet att minska nedskräpningen i Sydskåne.

Målet är att skräpet i 14 av Skånes kommuner ska minska till år 2020. Det ingår i den regionala kretsloppsplan som tagits fram av Sysav i samarbete med sina ägarkommuner. En del i att uppnå målet är att mäta skräp på ett antal olika offentliga platser.

- Vi vet inte riktigt hur skräpsituationen ser ut i våra kommuner så vi behöver få en bild av det, säger Ann Thorén, projektledare på Sysav.

Mycket fimpar, snus och tuggummi

Peter och Anton har en karta med punkter som de utgår från. Med en pinne och ett långt snöre mäter de ut vilken yta där allt skräp ska protokollföras.

Totalt ska de besöka åtta platser under sommaren och nu när de har hållit på ett tag märker de att det kan skilja sig ganska mycket från plats till plats hur skräpigt det är.

- I ett friluftsområde i Skurup var det nästan inget skräp alls. Medan det i Lund, i stadsparken och på gågatorna var mycket mer, mest fimpar, snus och tuggummi, berättar Anton och Peter.

Mätningen är första steget

Genom att kartlägga på vilken plats och hur mycket skräp som slängs kan åtgärder arbetas fram för att minska nedskräpningen. Mätningen som pågår nu är den första. Sedan kommer ytterligare mätningar göras 2018 och 2020, och då jämföras med de föregående för att se om det blivit bättre.

En viktig del i ett nationellt mål

Att minska nedskräpning i Sverige är även ett viktigt nationellt mål och finns med i den nationella avfallsplanen. Förhoppningen är att skräpmätningarna ska ge insikter i hur man kan göra det enklare för folk att göra rätt och vad det beror på att man slänger skräp på marken. Detta för att i längden kunna minska nedskräpningen i regionen.

- Mätningarna kan ge oss en ögonblicksbild, sedan är det ju en beteendefråga, precis som alla andra avfallsfrågor, säger Ann Thorén.