Remissvar avseende promemorian Ersättning vid markintrång – införande av kontrolluppgift

Sammanfattande slutsats

Teracom har en rikstäckande infrastruktur för att kunna leverera totalförsvars-viktiga tjänster i form av radio och tv samt säkra och robusta kommunikations-tjänster till samhällsviktiga aktörer. Bolaget har därmed ett stort antal avtal avseende markintrång som skulle omfattas av det tvingande kontrolluppgiftsansvaret.

Teracoms funktion i samhället är sådan att verksamheten omfattas av Säkerhetsskyddslag (2018:585) och att aggregerad information om bolagets fysiska infrastruktur omfattas av 4 kap. 6 § Säkerhetspolisens föreskrifter (PMFS 2019:2) om säkerhetsskydd.

Dessa två faktorer, det vill säga volymen avtal samt verksamhetens säkerhetskänsliga art, utgör de huvudsakliga skälen till Teracoms synpunkter på promemorians förslag.

Slutsatsen av Teracoms synpunkter är att promemorians förslag bygger på en ofullständig analys och att bolaget ser starka skäl till att undantas från kontrolluppgiftsskyldigheten.

Sammanfattande slutsats

En redogörelse för konsekvenser ur ett säkerhetsskyddsperspektiv saknas

Flera av de aktörer som omfattas av promemorians förslag har verksamhet som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller som skulle ha omfattats av sekretess enligt den lagen, om den hade varit tillämplig. Konsekvensanalysen beaktar dock inte riskerna detta medför.

Teracom menar att avsaknaden av en konsekvensanalys ur ett säkerhetsskyddsperspektiv är en allvarlig brist, att promemorian måste kompletteras med en sådan och att slutsatserna av denna måste påverka förslagets utformning.

Avsnittet 5.8 Effekter för myndigheter och andra offentliga organ

Promemorian drar slutsatsen att Övriga myndigheter och offentliga organ bedöms betala ut ersättning för markintrång sällan och vid specifika tillfällen.

Teracom har en rikstäckande nätinfrastruktur för att kunna leverera samhällsviktiga tjänster i form av radio och tv samt säkra och robusta kommunikationstjänster till samhällsviktiga aktörer. Bolaget har därmed ett stort antal, fler än 2 000, avtal avseende markintrång som skulle omfattas av det tvingande kontrolluppgiftsansvaret.

För Teracom skulle införandet av ett sådant ansvar bland annat kräva investeringar i ett nytt systemstöd samt insamling, registrering och kvalitetssäkring av ett stort antal nya uppgifter, såsom fastighetsbeteckning etc., något som kommer att vara resurskrävande. Vidare sker Teracoms markintrång inte med lagstöd utan bygger på frivillighet, vilket kan medföra svårigheter vad gäller att samla in och upprätthålla nödvändiga uppgifter.

Dessutom, för att upprätthålla en hög grad av informationssäkerhet utifrån ett säkerhetsskyddsperspektiv, har Teracom valt att inte registrera alla avtal i bolagets affärssystem.

Sammantaget menar Teracom alltså att Skatteverket drar felaktiga slutsatser i sin konsekvensanalys vad gäller kontrolluppgiftsansvarets effekter för bolaget.

Avsnittet 4.3 En kontrolluppgiftsskyldighet ska införas för markintrång

Slutligen är det Teracoms mening att statliga bolag inte ska omfattas av kontrolluppgiftsskyldigheten. Förslaget bygger på den ovan beskrivna felaktiga bedömningen att ”offentliga organ”, till vilka statligt helägda bolag anses höra, berörs i liten grad. Dessutom kan det inte anses rimligt att ålägga vissa bolag uppgifter som andra bolag med likartad verksamhet undantas när dessa uppgifter medför kostnader och förhöjd risk vad gäller informationssäkerheten.