Ger dagens ungdomsarbetslöshet bestående hälsokonsekvenser?

Trots den höga ungdomsarbetslösheten saknas egentligen kunskap om vad den på sikt innebär för de ungas hälsa. En ny studie, ledd från Umeå universitet, ska nu studera den frågan på ungdomar i Luleå kommun. 

Den grupp som ska följas upp omfattar alla som gick i årskurs nio i Luleå kommun 1989. De har tidigare svarat på en enkät 1994, när de var 21 år gamla. Resultatet från den studien har fått stort genomslag i såväl forskningen som i övriga samhället och legat till grund för flera förändringar för att förbättra unga människors hälsa både i Sverige och internationellt. Nu genomförs en ny studie på samma grupp för att undersöka de mer långsiktiga hälsokonsekvenserna av arbetslöshet.

- Tack vare vår tidigare forskning är de kortsiktiga hälsokonsekvenserna av arbetslöshet relativt väl belagda, framför allt i form av psykisk ohälsa, säger professor Anne Hammarström vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet. Men trots den unikt höga ungdomsarbetslösheten idag saknas kunskap om dess mer långsiktiga konsekvenser för de drabbade individerna.

En nästan helt outforskad fråga är till exempel om hälsokonsekvenserna av arbetslöshet går över vid återanställning eller om de kan bli bestående. Visserligen tyder en del forskning på att ett nytt jobb förbättrar hälsan, men återhämtningen kan vara ofullständig så att arbetslösheten permanent sänker välmåendet. Det behövs också kunskap om vilka förhållanden som kan skydda människor från de långsiktiga hälsokonsekvenserna.

Den här gången, vid 39 års ålder, kommer de 800 deltagarna att få en enkät via posten. Frågorna har liksom tidigare fokus på arbetsmarknadssituation, hälsotillstånd, hälsovanor, civilstånd m.m. Resultaten ska sedan jämföras med redan insamlade data från en annan grupp, som gick i årskurs nio 1981. De var unga under en högkonjunktur i mitten av 1980-talet och därmed kan konjunkturens betydelse i sammanhanget också studeras. Det saknas nästan helt kunskap i frågan om det är värre att vara arbetslös i lågkonjunktur än i ”goda tider”.

Studien kan leda till att hälsokonsekvenserna av lågkonjunkturer måste bedömas som mycket större än man antar idag. Om arbetslöshet i unga år har långsiktiga hälsokonsekvenser underskattas sannolikt dessa grovt i forskningen, politiken och samhällsdebatten. Studiens fokus på skyddande faktorer kan också ge underlag för förebyggande insatser.

För mer information, kontakta gärna professor Anne Hammarström, projektansvarig, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet,
tel. 090-785 35 47
e-post anne.hammarstrom@hotmail.com