Komplexa relationer mellan migration och hälsa i Nicaragua

En ny avhandling från Umeå universitet visar att nicaraguanska migranter och deras familjemedlemmar påverkas både positivt och negativt av migrationshändelser, samt att hälsoaspekter både direkt och indirekt påverkar migrationsbeslut.

– Sammantaget pekar studien på att relationerna mellan migration och hälsa i Nicaragua är komplexa, och att sociala skillnader är viktiga för hur migration och hälsa påverkar varandra, säger Cecilia Gustafsson.

Cecilia Gustafsson har undersökt kopplingar mellan migration och hälsa i fallet Nicaragua. Några frågeställningar som avhandlingen belyser är: Hur påverkas nicaraguaners hälsa och tillgång till hälsovård av flyttningar från landsbygd till stad, och till andra länder? Hur påverkas migranters familjemedlemmar, samt relationen mellan migranterna och de kvarvarande familjemedlemmarna? Har hälsan och tillgången till hälsovård betydelse för människors flyttningsmönster?

Ett viktigt resultat från studien är att relationen mellan migration och hälsa är komplex. Studiedeltagarna påverkades både positivt och negativt av händelser runt migrationen. Till exempel kunde våld mot kvinnor upphöra tack vare migration, migranter kunde få en förbättrad tillgång till hälsovård, och pengarna som migrantarbetare tjänade kunde leda till förbättrade levnadsförhållanden och förbättrad tillgång till hälsovård, medicin och utbildning. Även om en del migranter upplevde en förbättrad miljö och positiva hälsoeffekter efter en flytt, så präglades den ofta av stress, sårbarhet och lidande. Internationella migranter fick erfara begränsad tillgång till hälsovård, dåliga arbets- och levnadsförhållanden, samt utanförskap och diskriminering. De papperslösa migranterna var speciellt sårbara, både under själva resan, vid korsandet av gränser, och under tiden i det nya landet. Hudfärg kunde också ha betydelse för migranternas erfarenheter, till exempel kunde migranter med ljusare hudfärg undslippa diskriminering.

Även om migration ofta motiverades av studiedeltagarnas hushållsekonomi, hade hälsoaspekter betydelse för beslutet att flytta. Det kunde till exempel handla om egna eller familjemedlemmars hälsoproblem, skador eller dödsfall orsakade av naturkatastrofer, sexuellt och fysiskt våld mot kvinnor, kvinnors reproduktiva hälsa, rädsla för brottslighet och våld, samt om mental stress (längtan, ledsenhet, oro). Sociala skillnader, såsom socioekonomisk status/klass, hudfärg, kön/genus och immigrantstatus (om migranten är legal eller ”illegal”), samt maktrelationer, var avgörande för hur migrationen påverkade hälsa, och för hur hälsa påverkade migrationen.

Både migranter och familjemedlemmar till migranter upplevde ofta separationen från sina familjemedlemmar som påfrestande. Längtan, saknad, ledsenhet, sorg och oro var inte ovanliga känsloyttringar i djupintervjuerna. Separationen ledde ibland också till effekter på familjerelationerna, till exempel i relationen mellan föräldrar och barn. I vissa fall påverkades barns hälsa väldigt negativt av föräldrars frånvaro. Enkätstudien visade även att familjemedlemmar till migranter, speciellt de som hade papperslösa emigranter i familjen, inte skattade sin hälsa som god lika ofta som andra.

Idag flyttar alltfler Nicaraguaner utomlands, framför allt till Costa Rica och USA, i jakten på arbete. Migrantarbetare skickar hem allt större mängder pengar, så kallade remitteringar, som ofta används för att betala de kvarvarande familjemedlemmarnas uppehälle (boende och mat), samt utbildning; områden som indirekt är viktiga för hälsan. Studien visar till exempel att uppemot en fjärdedel av remitteringarna som mottogs användes för hälsoskäl; för att betala för mediciner och för vård vid privatkliniker. Nicaraguas hälsosystem är dåligt utbyggt och kräver att en stor andel av hushållens privata resurser investeras i vården. Remitteringar från migrantarbetare och hjälp från andra inom individens sociala nätverk kompenserar för bristerna i den offentliga sektorn.

– En övergripande slutsats i avhandlingen är att även om migration kan leda till förbättringar för en del nicaraguaners privatekonomi och hälsa/tillgång till hälsovård, så bör migranternas och deras familjemedlemmars negativa erfarenheter räknas in i diskussionen om migration kan leda till socioekonomisk utveckling i Nicaragua som helhet. Men för att detta skall ske måste reformer av en mer övergripande karaktär äga rum i landet, speciellt inom hälsosektorn, menar Cecilia Gustafsson.

Studiens empiriska material samlades in genom fältarbete i staden León och i landsbygdsområdet Cuatro Santos under åren 2006 till 2008, med ett uppföljningsbesök år 2013. Kvalitativa djupintervjuer med 17 män och kvinnor med olika bakgrund genomfördes, samt en kvantitativ enkätstudie med totalt 1383 individer med olika erfarenheter av migration och med olika hälsoprofiler.

Länk till avhandlingen

Pressbild

För mer information, kontakta gärna:

Cecilia Gustafsson, Institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
Telefon: 070-4010051
E-post: cecilia.gustafsson@umu.se

Om disputationen

Fredag den 16 januari 2015, kl. 10.15, Hörsal C, Samhällsvetarhuset, försvarar Cecilia Gustafsson, institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet, sin avhandling med titeln “For a better life…” A study on migration and health in Nicaragua. Fakultetsopponent är Mark Rosenberg, Department of Geography, Queens University, Kingston, Ontario, Canada.