Ultraljudsmetoden leverelastografi tillförlitlig vid utvärdering av leversjukdom

Undersökning av leverns stelhet med ultraljudsbaserad leverelastografi är en tillförlitlig metod för att upptäcka leversjukdomar, utan kända risker för patienten. Genom en enkel åtgärd kan metodens tillförlitlighet dessutom förbättras för överviktiga patienter. Det visas i en ny avhandling från Umeå universitet och Karolinska institutet.

– På ett enkelt sätt går det att öka tillförlitligheten med ultraljud leverelastografi metoden, speciellt för överviktiga, säger Marie Byenfeldt, doktorand vid Umeå universitet.

Med metoden ultraljudsbaserad leverelastografi mäts leverns stelhet. Högre leverstelhet innebär allvarligare leversjukdom. Om levern skadas av exempelvis långvarigt alkoholintag eller olämplig kost, kan leversjukdomen fettlever utvecklas. Vid hepatitvirus, fortsatt högt alkoholintag eller intag av olämplig kost, kan sjukdomsutveckling fortsätta till leverfibros, vilket innebär att levervävnad omvandlas till bindväv. Levern blir med bindväven stelare. Om leverfibros inte behandlas, riskeras fortsatt utveckling av leversjukdomen till skrumplever, och i värsta fall till levercancer.

Utan kända risker

En tidigare vanligt använd diagnosmetod är leverbiopsi. Den innebär att via ett nålstick i levern hämtas en bit vävnad som skickas på mikroskopisk analys. Efter leverbiopsi måste patienten ligga kvar på sjukhuset några timmar eftersom det finns blödningsrisk. Jämfört med leverbiopsi har ultraljudsmetoden leverelastografi fördelen att det inte behövs något stick i levern och att själva undersökningen tar tio minuter utan kända risker för patienten.

Det har dock tidigare setts osäkerhet i 16 procent av mätresultaten. I sin avhandling visar Marie Byenfeldt att största orsaken är ökat avstånd till levern, som kan ses hos överviktiga individer. I avhandlingen visas att genom ökat tryck med ultraljudsproben som används vid mätningen, kan avståndet till levern minskas. Därmed ökas tillförlitligheten i mätresultaten.

Bukhöjd påverkar

Dessutom visas i avhandlingen att högre bukhöjd sannolikt påverkar mätresultatet, då skillnad ses med patienten i sidoläge. Bukhöjden är ett helt nytt fynd som måste beaktas vid undersökningar och diagnostisering, så att inte patienter felaktigt sjukförklaras. Förhoppningen är nu att fler studier görs med större patientgrupper för att undersöka den kliniska påverkan.

– Samtidigt innebär ett högt inre buktryck en ökad risk för leversjukdom. Om det inte är leverfibros, finns ändå ett prognostiskt värde, en indikation på att man bör ändra sin livsstil, säger Marie Byenfeldt.

Eftersom överviktiga allmänt har större risk för leverpåverkan, är det särskilt välkommet med ökad tillförlitlighet av diagnosverktyget för just den patientgruppen. Undersökningen är effektiv och utan kända risker för patienten, vilket möjliggör upprepade undersökningar efter livsstilsförändringar.

Avhandlingen bygger på fyra delstudier med totalt 388 patienter vid röntgenavdelningens ultraljudssektion på Östersunds sjukhus, mellan januari 2017 och april 2020.

Marie Byenfeldt är legitimerad röntgensjuksköterska med examen i medicinskt ultraljud vid Karolinska institutet. Hon arbetar vid röntgenavdelningarna på Östersunds sjukhus och Aleris Diagnostik AB Stockholm, samt forskar kliniskt på ultraljudsmetoder.

För mer information, kontakta gärna
Marie Byenfeldt
Telefon: 090-786 50 44
E-post: marie.byenfeldt@umu.se

Om disputationen
Marie Byenfeldt, Medicinska fakulteten, Institutionen för Omvårdnad, försvarar fredag 24 april kl. 9.00 sin avhandling Ultraljuds-baserad shear wave elastografi av lever, en icke-invasiv metod för utvärdering av leversjukdom. Fakultetsopponent Professor MD Odd Helge Gilja, Bergens universitet, Norge. Huvudhandledare vid Umeå universitet är docent onkologisjuksköterska Per Fransson och vid Karolinska Institutet docent MD Anders Elvin. Plats: Hörsal Snäckan, Östersunds sjukhus. Disputationen kan följas via videolänk https://youtu.be/QTM_z1QxRPc