Mattias Alkbergs släpper albumet DRAKE och fler livedatum i sommar

Idag är det födelsedag för Mattias Alkbergs album DRAKE! Det är hans 31:a (!!!) album i karriären och inspirerat av modern elektronisk billboardpop med inslag av autotune och rap. Samtidigt passar vi på att släppa fler livedatum för våren och sommaren.

LYSSNA PÅ DRAKE HÄR.

En stroke ställde livet på sin spets för Mattias Alkberg. Med sitt 31:a album har han valt att göra sin mest vågade vändning i karriären, nämligen att omfamna modern pop och trap. Efter singlarna FEMTIÅRIG MAN och PENGAR OCH PENGARNAS DRÄNGAR kommer nu fullängdaren DRAKE.

Hela Mattias Alkbergs konstnärliga värv kan beskrivas som en balansakt vid ruinens brant, på både ett personligt och samhälleligt plan. Sedan debuten med bandet The Bear Quartet redan 1992 har han konsekvent valt omvägen framför genvägen. Valet mellan konstnärlig utveckling och karrriärsmässig trygghet har aldrig ens varit ett val.

En integritet som förtjänat honom stor respekt (i vissa kretsar kanske snarare att beskriva som oreserverad kärlek) men som också kostat. Som alla modiga val gör.

När Mattias Alkberg nu släpper sitt 31 (!) album 15/3 är det bland alla tvära kast i hans musikaliska bana det mest radikala.

Han har nämligen valt att göra en skiva inspirerad av modern elektronisk billboardpop med inslag av autotune och rap.

Ett konstnärligt val som gjordes mot bakgrund av att livet tog en plötslig vändning.

- Plötsligt och plötsligt, jag vet inte. Men det finns nån slags konsensus kring manligt åldrande. Jag skriver inte under på det, märkte jag. Jag trodde jag skulle dö. Att jag skulle vara tvungen att göra nån jävla singer songwriter-skit, med akustiska gitarrer och mörk röst. Eller, jag höll på att dö. Och mina barn var plötsligt vuxna allihop men de var fortfarande mina barn. Jag kände att jag behövde närma mig dem på ett nytt sätt innan det var försent. Då tänkte jag på när jag var 50 och hade hela livet framför mig. Jag menar, det har man ju alltid på sätt och vis. För att inte tala om döden. Men i alla fall, jag blir nog aldrig vuxnare än vad jag är. Det är ändå ganska vuxet. Jag har varit 40 år i 55 år nu.

Hiphop har länge varit en konstant i Mattias Alkbergs liv. Ett intresse som vitaliserats av trap-vågen och angränsande genrer.

- Jag har alltid lyssnat på hip hop men aldrig velat hålla på med det själv, det har känts som att man approprierar nåt liksom. Men i och med trap och att det faktiskt blivit världens största musik rent kommersiellt känns det inte lika tabu längre. Dessutom är det roligt med alla äldre hip hopare, hur de ser ner på sånt t ex mumble rap: de är ju lika konservativa som vilken gammal rockgubbe som helst. Jag älskar rap där man inte hör vad de säger, där man plötsligt börjar sjunga och hoa och hålla på, när de lägger lika mycket vikt vid korta nonsensrader som forna tiders flerstavningsgiganter. Som inte är så snabba och tekniska, eller iaf inte håller på och mallar sig med det. De där gamla rap-konnässörerna, de är ju precis som de som gillar skickliga musiker och Yes och Jethro Tull, liksom! Man vill ju irritera dem. Jag vill terra med alla som tror att man bara använder autotune till att stämma rösten.

Att albumet är inspirerad av hitlistornas toppskikt är inte bara en teoretisk konstruktion. Också i praktiskt genomförande har det inte sparats på krutet för att nå fram till den önskande ljudvärlden. Albumet är mixad av Isabel Gracefield (Dua Lipa) i London och mastrad av Dale Becker (Young Thug, Doja Cat, SZA) i Los Angeles. Resultatet skiner som ett rymdskepp från framtiden.

- Tomas Bäcklund som producerat skivan har jag jobbat rätt mycket i tidigare (Anarkist, Mattias Alkbergs Begravning, Könsförrädare - Curse All Law mm), men ja, sen kom livet och en massa annan musik emellan. Men när jag skulle börja (eller snarare: inte kunde låta bli) med ”rap” eller vad man ska kalla det fanns det ingen jag hellre ville jobba med. Nån som själv höll på med modern pop (med The Magnettes), som jag kände sedan innan och inte skulle vara generad inför, och som var bekant med mina infall, mitt sätt att jobba helt enkelt. Vi lyssnade på musik, vi pratade, vi skrev, vi testade grejer och efter ett tag började det likna en skiva, ett album. Och då tänkte vi att vi ville att mix och master skulle göras av folk som var vana vid den här sortens musik. Men nån sån kände vi inte riktigt. Och skulle vi ändå be nån vi inte kände, varför inte be nån som vi verkligen såg upp till?

Texterna då? Hur står det till med anarkisten? Hur rimmar allt det här med antikapitalismen?

- Alla är drabbade men ingen har bett om att få komma hit. Lidandet är relativt såklart, men mer påtagligt för somliga. Fattigdom och elände eroderar våra samveten snarare än stärker våra medvetanden. Man vill ju bara gråta, och ibland är det det enda man gör. Men jag försöker bekämpa min uppgivenhet, min cynism, skriver ner den och sjunger den snarare än låter den kontrollera mig. Samtidigt, om man inte kan skratta åt det orkar man ju inte. Skratta rått men glatt i förtryckarnas ansikte. Men man kan ju inte bara kasta stenar. Tur det finns tårtor också i den här jävla clownvärlden. Tårarna blandas med glädjetårar.

Albumet som fått namnet DRAKE är modern pop med själasökande och dråpliga texter. Om att vilja hitta nåt, men vad?

Här ser du Mattias Alkberg under våren och sommaren:

23/5 Stockholm, Slaktkyrkan
24/5 Göteborg, Pustervik
25/5 Malmö, Plan B
27/7 Östersund, Storsjöyran
31/7 Alvesta, Tyrolen
1/8 Landskrona, Skulpturparken
2/8 Hammenhög, Garageprojektet
3/8 Linköping, Skyltens Innergråd

Fler datum tillkommer.

Om Mattias Alkberg:
Har under 30 år släppt 31 album (både som soloartist och i olika konstellationer)
Gjort tusentals spelningar.
Gett ut en rad diktsamlingar.
Föddes 1969 i Boden och är bosatt i Luleå.

Som författare och låtskrivare gör Alkberg ofta en slags balansakt vid ruinens brant, på både ett personligt och ett samhälleligt plan. Inför detta intar han dubbla positioner: han välkomnar katastrofen men gör det med ett envetet motstånd. Han ger sig aldrig när det kommer till att ge upp ännu en gång. Alkberg var sångare och gitarrist i The Bear Quartet som skivdebuterade 1992, samma år publicerades hans första diktsamling Separerade ägg. På senare tid är han framförallt känd för sina soloalbum, sin poesi och som frontman i punkbandet Södra Sverige.

Alkberg har gjort många scenföreställningar genom åren: Alla är sämst 2018, Om känslor och sånt skit 2019 och Mattias Alkbergs Begravning på Dramaten 2013 som också blev en konsertfilm på SVT.

Kontakt:
Pontus Sillrén
pontus@unitedstage.se
+46 70 298 00 62

Press:
Ebba Lindqvist
brev@ebbalindqvist.se
+46 70 480 33 00