PEGGY LEJONHJÄRTA 20-ÅRSJUBILEUM OCH RELEASEKONSERT 4/12 PÅ KOLLEKTIVET LIVET BAR & SCEN

Den insomnade poporkestern Peggy Lejonhjärta firar i höst 20-årsjubileum av debutalbumet ”Viskningar och rop”, som på själva jubileumsdatumet 15 september äntligen (!) blir tillgängligt på digitala musiktjänster.

Lyssna här

Firandet fortsätter den 4 december på Kollektivet Livet i Stockholm, med konsert och releasefest för den efterlängtade, tidigare outgivna andra skivan som legat klar sedan 2008 men aldrig tidigare sett dagens ljus. Albumet, som går under namnet ”Om sommaren 06 och följande höst”, släpps då precis som debutalbumet i en begränsad vinylupplaga. Gäster, överraskningar och fest utlovas!

PL hälsar: Vi gillar fest. Det här känns som ett bra tillfälle för fest. Om bröderna Gallagher planerar att hålla sams en hel sommar bör vi ha goda förutsättningar att klara en helkväll. Till alla som genom åren undrat, tjatat, hoppats, förlåt att det tog sån tid. Annat kom i vägen. 4 december försöker vi ta tillbaka allt som kunde vart och borde blivit. Åtminstone för en kväll. Det vore bra om du var där.

Så här skriver journalisten och författaren Fredrik af Trampe om Peggy Lejonhjärta:

Den 15:e september år 2004 släppte bandet Peggy Lejonhjärta sitt första album, ”Viskningar och rop”. Det hade varit frestande att säga att skivan slog ner som en bomb. Det gjorde den nu inte. Den fick visserligen många välkomnande recensioner (Expressen skrev rentav ”det är sånt här som gör att man tror på den svenska popens framtid”) och spelades en del i radio. Men det ville sig inte riktigt för brödraparen Henrik Nilsson (sång, gitarr), Torbjörn Nilsson (trummor), Johan Persson (gitarr, klaviatur) och Jon-Erik Persson (bas). Den stora framgången uteblev.

Och sen blev det ganska tyst. Låtar skrevs och spelades in lite då och då. Några av dem lades ut på MySpace. Det viskades om att en ny skiva var på gång. Det viskades till och med om att en ny skiva var inspelad och färdig. Men den kom inte, och undantaget en bejublad konsert på Eneby Rock år 2015 har bandet varit borta från livescenerna i nästan 20 år.

Men i tystnaden spreds ändå ordet från mun till mun. CDr-skivor brändes och mp3-filer delades. Medan Peggy Lejonhjärtas aktivitet gick på sparlåga började fler och fler att upptäcka dem. Jag var själv en av dessa upptäckare. I min trevande twentysomething-tillvaro i det snurriga Stockholm träffades jag rakt i hjärtat av den trånande längtan i ”Sista Styverns Trappor” och ”Att dansa och slåss”, det melankoliska vuxenblivandet i ”AB Stockholmshem” och ”Förlorare”, den sena festgalenskapen i ”(Framåt Är Bakåt Och Bakåt Är Fel) Stopp!” och tog ganska snart reda på vilket som var ”Spår Nr 6” på Tom Waits-skivan ”Closing Time”.

De uppslitande ärliga texterna och slagkraftiga popmelodierna letade sig in i mig och blev kvar där. Då och då stötte jag också på folk som kunde vara emo-rockare, vistrubadurer eller punkare, men som alla delade min kärlek till skivan. Vi var som ett litet hemligt ordenssällskap. Långsamt långsamt byggdes en fanbase i det tysta. En fanbase som aldrig givits möjligheten att uppleva Peggy Lejonhjärta live.

Tills nu.

Peggy Lejonhjärta

4/12 Stockholm, Kollektivet Livet

Biljetter ute nu på stadsgardsterminalen.com och tickster.com.