Årets rookie

Snacka om att känna sig som värsta rookien. Läser de övriga bloggarnas pres(en)tationer och känner att jag verkligen befinner mig i en egen liga. Jag är utan tvekan den enda av oss som inte undrar vilken placering i simningen jag kommer knipa – utan snarare på riktigt undrar om jag kommer simma i mål överhuvudtaget eller om de där räddningsbåtarna jag hört talas om kommer få rycka ut. Jag har nog simmat ca 1 km i bassäng några gånger i mitt liv, men mycket mer än så är det inte de senaste åren. Och så har jag lätt att få vatten upp i näsan som gör att jag får obehag. Funderar allvarligt på att skaffa en näsklämma att ha när jag simmar bröstsim.

Det värsta när jag lästa om de andra var att jag direkt drabbades av ett sådant mindervärdeskomplex. Min första tanke var ; ”Oj, bara EN klassiker är ju verkligen ingenting. Är det ens ok att vara stolt över att ha kommit i mål om det tar över en timme att simma?” Det första jag gör är att jämföra mig med andra. Det är ju så dumt. Man ska inte tävla mot någon annan än sig själv – vad det än gäller. Så varför är det så svårt att låta bli att jämföra sig med andra? Vi har så vitt olika bakgrund och så vitt skilda ambitioner – och bara för att någon tränar på elitnivå så betyder ju inte det att min prestation är värd mindre. I sånt fall skulle det ju även gälla för eliten – då skulle ju inte ett SM-guld vara värt något utan då skulle ju det enda som var värt något vara OS- och VM-guld. Men jag har sett många idrottare glädjas åt mycket annat än bara OS- och VM-guld. Så nej, jag måste få mig själv att inser att min prestation inte är sämre än någon annans. Jag ger mig in i detta med andra förutsättningar och andra mål och jag tävlar bara mot mig själv. Jag har aldrig haft för avsikt att gå ”all in” och satsa allt jag kan, av den enkla anledning att jag inte är beredd att göra de uppoffringarna som det skulle kräva. Nej, jag väljer att ta det lite lugnare och hinna vara med familj, vänner och göra andra saker jag också uppskattar vid sidan av träningen. Mitt mål är att ta mig i mål på samtliga tävlingar.

I slutändan håller jag med Mariana (som också bloggar på Vansbrosimningens hemsida) – jag tror (och hoppas) att alla kan genomföra en klassiker med vilja, envishet och goda förberedelser. Min vilja är ganska stor, min envishet är större och sen kan det nog bli så att det jag eventuellt kan komma att sakna i goda förberedelser, får täckas upp av det finska sisut jag ärvt av mormor.

Den bifogade bilden får illustrera/förklara mina ambitioner inför klassikern - dvs att det finns mycket annat i mitt liv just nu som tar upp tid, t.ex. att göra Halloweenpumpor med barnen!