Hösten har tagit ett grepp om träningen!

Det är nu när mörkret kommer som vi måste sätta oss ner och samla lite inspiration inför vad vi kan hitta på till 2016. Vi är fantastiska på att träna inomhus i Sverige, många gym, inomhushallar och simhallar finns att tillgå. Rörelsen är en del av människans liv och utan den kommer viktuppgång, ohälsa och depression!

Har man lite svårt att ta tag i träningen så finns det personliga tränare som kan ge en spark i baken. Det är fantastiskt att ha någon som tänker åt en, så behöver man ”bara” göra övningarna/ träningen! För min egen del sätter jag mig ner på söndagskvällar en timme och ser över min vecka. Jag har en kolumn för planering och sedan har jag en kolumn som heter ”Verkligheten”. Det är alltid intressant att se sanningen i vitögat. Vad hände egentligen med vecka 46? Jag hade bra tankar om jobb, träning, mat och sömn. Fick jag ihop det? Oftast blir det små justeringar. Men det betyder inte att det var en misslyckad vecka. Bara att jag måste förstå verkligheten lite bättre och att jag kanske måste prioritera vissa träningspass.

Jag är utan tvekan en av de triathleter i Sverige som vilar mest (tränar minst). Men kanske är jag också en av de triathleter i Sverige som kör hårdast när jag skall köra hårt. Jag funderar mycket på det där med den som tränar mest är bäst. Klart det är viktigt att träna mycket, men det gäller ju att klara det under en lång period! Det gäller att ha nyanser i träningen också! Men man kan lägga ner både tid och pengar på träning och i slutet är det ändå motivationen och målsättningen som avgör!

Varför tränar du? Vad vill du uppnå med din kropp? Hur ser du på din kropp och din knopp? Vill du att de hör ihop?

Det är viktigt att förstå att huvudet bestämmer och kroppen är vårt fantastiska redskap. Behandlar vi våra kroppar på rätt sätt kan de utföra helt fantastiska saker. Springa, simma, cykla, klättra, vandra, bygga. Ja, vi är fantastiska varelser om vi vill!

På SM i triathlon i Västerås i somras vurpade jag under cyklingen. Ögonlocket sprack och vänster tumme gick av, dessutom fick jag en djup lårkaka som lämnat spår. Det var väldigt jobbigt, då mitt mål för 2015 var Military World Games i Sydkorea den 10 oktober. När jag låg inne på akuten snurrade alla tankar och jag var så förbannad! Jag tyckte allt var så orättvist, tre år har jag haft sådana problem med foten som opererats och alla bakterieinfektioner och virus som älskar min kropp! Detta skulle ju bli min sista säsong på triathlonbanan, så händer detta!

Tummen opererades en vecka senare och kroppen var helt mörbultad, inget fungerade. Sjukgymnast och naprapat fick hjälpa till för att få höften och axeln att jobba igen. Kampen mot klockan! Jag tränade inte på två månader och det var många gånger jag tänkte att det går ju inte att åka på Military World Games så här otränad! Så den 10 september började allt kännas lite bättre och träningen började falla på plats. Den 1 oktober åkte jag med försvarsmakten till Yeongcheon för att tävla i triathlon den 10 oktober. Vi bodde inne på ett militärområde som hade ALLT!!! Rena drömmen. Jag kunde träna på in i det sista. Men vi gjorde en justering. Jag skulle ha tävlat i elitfältet mot tjejerna som nästa år kommer köra OS i Rio. Men då jag är lite äldre kunde vi flytta mig till motionsklassen.

Foto: Anton Thorstensson

Första starten utanför eliten. Men det fanns medaljer att hämta här också, och dessutom ett mixlag med Joakim Axelsson och Daniel Lavén och dom grabbarna/ gubbarna var i superfin form! Så det slutade med en silvermedalj för mig, en guldmedalj för Joakim Axelsson och en fin fjärde plats för Daniel Lavén. Mixlaget vann före Ryssland och USA, så det var väldigt kul!

Jag älskar att träna och att tävla.

Jag sitter i detta nu med en kopp kaffe och surfar för fullt för att hitta tävlingar jag kan delta i. Detta får mig inspirerad! Om jag sedan får det lite motigt till en träning, då tänker jag på tävlingen som jag har framför mig!

Hoppas du gör det samma!