Mål och motivation – inte alltid så enkelt

Varför är det svårt med motivationen? Ja, för min egen del måste det till ett lopp eller tävling, ibland räcker inte ens det till. Vattengympan är slut för säsongen. Förvisso, man ställer sig kanske inte själv och gnolar på en sång och gör gympa i bassängen utan ledare – men man kan ju gå och simma. Och det kan ibland vara tråkigt att räkna längder… vilket är viktigt för mig – jag vill veta hur långt jag tränat, det gäller alla sporter.

Vårt badhus firar 25-årsjubileum i år. Grannarna upplyste om en tävling jag inte lagt märke till. Man skulle simma 25 gånger innan 28 november. Snacka om att det blev fart, var på badhuset 3 – 4 gånger per vecka. Ibland skyndade jag mig ner på lunchen för att hinna simma. Det blev till slut 25 gånger, sedan skulle det lottas ut fina priser. Ingen har ringt så vinst blev det ej. Men för att vara riktigt säkert så simmade jag igår på lunchen för att se om det fanns någon dragningslista uppsatt.

Tänk att det här blev ett mål utan att jag tänkte på det, dessa 25 simtillfällen som skulle avklaras. Även att simma en gång till för att se om det fanns någon vinst – trots att mitt telefonnummer var angivet på tävlingstalongen. Det måste tydligen till något riktigt lockande. Även att bli en bloggare, tyckte jag var en utmaning, då kan jag inte slarva med simningen, men det finns annan träning också.

Vad blir då nästa mål!? Att hitta snö kanske. Svårt där jag bor, det blir lite vitt på marken sen kommer töväder. I brist på snö fick jag åka till Torsby Ski Tunnel igen. Den här gången var det en kompis från cykelklubben som la ut en blänkare på nätet. Där hade jag nästa utmaning… jösses, rena träningskläder, valla skidor, laga matsäck, dryck ombyte, boka plats i tunnel med mera, med mera. Det kan bli ett mål i sig att ta sig iväg när man får nys om resan dagen före avfärd.

Jag måste helt enkelt bli bättre på att sätta upp mål. Vad är ett mål egentligen?! Något man vill uppnå, ta sig förbi, bli bättre på? Ja, det kan var så mycket och så olika från person till person. Sa till kompisen att det blir vila en dag sedan ska jag ut och springa. Bästa sättet är att berätta för någon – med risk att denna någon sedan frågar – hur gick löpturen!? Så jag pallrade mig ut i måndags – hur det gick….med en snigels fart men det blev ett pass! Kompisen hörde inte av sig men pressen jag satte på mig själv räckte för att jag skulle ge mig ut en mörk, blöt och kall kväll.

Så lite mera press och mål behöver jag så kommer nog motivationen tillbaks.