Pressmeddelande -

Lukt och självantändning vid lagring av träbränslen. Ny avhandling från Växjö universitet

Bioenergi står för en femtedel av Sveriges energiförsörjning och är därmed den näst största energikällan, efter olja. Det vanligaste biobränslet i Sverige är olika sorters träbränslen, hyggesrester från skogsavverkning eller restprodukter från den träbearbetande industrin. Den största delen av biobränslet körs direkt från skogen till värmeverken för förbränning, men ungefär tio procent lagras på terminallagringsplatser en längre tid. Terminallagringen utgör en buffert för kalla vinterdagar och under storhelger när det inte hämtas något bränsle från skogen. Mängden lagrat skogsmaterial har även ökat efter stormen Gudrun. I en ny avhandling från Växjö universitet undersöker Katarina Rupar-Gadd olika aspekter av lukt och självantändning vid lagring av träbränslen. Torkning av trä sker vid olika steg i den träbearbetande industrin och de restprodukter som blir biobränsle har torkats i olika hög grad. Torkning sker även vid produktion av pellets, en uppvärmningsform som har blivit allt vanligare i enfamiljshushåll på senare år. De ämnen som avges vid torkning är mestadels terpener. Dessa är både hälso- och miljöfarliga, men det är inte fastlagt i vilken omfattning de avges till luft och vatten. Terpenerna är samtidigt en del av det brännbara och det är önskvärt att de inte avges från bränslet innan förbränningen. I avhandlingsarbetet har Katarina Rupar-Gadd gjort undersökningar för att optimera spåntorkning med avseende på terpeninnehåll i bränslet. De valda temperaturerna för torkningen var 140°C, 170°C och 200°C och torkmediet var ånga eller varm luft. Undersökningarna gjordes på gran- och tallspån och det kvarvarande terpeninnehållet i materialet jämfördes. Resultaten visar att ångtorkning vid 170°C lämnade mest terpener kvar och var därmed den mest optimala torkprocessen. Katarina Rupar–Gadd har dessutom genomfört fältundersökningar för att följa förändringen av terpenavgivelsen till luft och vatten från flishögar under en längre period. Undersökningarna visar att terpenavgivelsen ökar under fyra-fem månaders lagringstid för att sedan sjunka till en låg nivå. Ett problem vid lagring av träbränslen är värmeutveckling som kan leda till självantändning. Antändningen är svår att upptäcka och när släckningsarbete inleds har elden redan fått fäste och branden blir mycket svårsläckt. Värmeutvecklingen beror till viss del på mikrobiell aktivitet och Katarina Rupar Gadd har genomfört lab-skaleförsök där biobränslen har behandlats på olika sätt för att utveckla en mikrobiell aktivitet (lagring vid olika temperaturer och fuktigheter). Värmeutvecklingen har sedan mätts med isoterm kalorimetri. Resultaten visar att värmeutvecklingen från olika material varierar från ingen alls upp till 0,5W/kg. I studierna har även en viss katalyserande effekt från metaller kunnat påvisas. Katarina Rupar-Gadd är född och uppvuxen i Växjö, sedan 2001 är hon doktorand vid avdelningen för Bioenergiteknik. Avhandlingen ”Biomass Pre-treatment for the Production of Sustainable Energy – Emissions and Self-ignition” försvaras den 19 maj 2006, kl. 13.00. Disputationen äger rum på Växjö Universitet, Södrasalen i hus M. Opponent är professor Evert Ljungström, Göteborgs universitet. För mer information kontakta: Katarina Rupar-Gadd, telefon 0470-70 87 21 eller e-post: katarina.rupar@vxu.se Beställ boken från: Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: kerstin.broden@vxu.se Kerstin Brodén Växjö University Press 0470-70 82 67 Kerstin.Broden@vxu.se

Ämnen

  • Utbildning