Ett stökigt växtodlingsår 2021

I skrivande stund redovisar Jordbruksverket en preliminär skördeprognos för skörd 2021. Enligt denna prognos landade den totala spannmålsskörden strax under 5,7 miljoner ton. Det är 4 procent lägre än förra årets skörd, men 6 procent högre jämfört med 5-årssnittet. Den lägre totalskörden jämfört med 2020 förklaras av en lägre hektarskörd för de flesta spannmålsgrödorna. Skördevariationerna i landet var förstås stora och påverkades mycket av säsongens värme.

Låg tusenkornsvikt
En förklaring till varför hektarskördarna minskade 2021 kan vi få om vi djupdyker i skördedata i de offici­ella sortförsöken. Dessa skördedata (tabell 1) liknar i stora drag den skördeprognos Jordbruksverket redovisar. Årets skörd ligger cirka 2 procent över 6-årsmedel, men lägre jämfört med skördetopparna 2020, 2019 och 2017. Orsaken till årets skördetapp ligger i den lägre tusenkornsvikten, TKV, (tabell 1) som ligger cirka 12 procent lägre jämfört med 6-års snittet. Den är till och med lägre jämfört med 2018, men då var även skörden betydligt lägre på grund av sämre bestockning och färre kärnor per ax. Det låga kärnantalet ökade dock TKV det året. Trots hyfsade skördenivåer 2021 begränsades trots allt skörden av låg TKV. Lite längre fram i artikeln tittar vi på vad den dåliga kärnmatningen orsakades av – men först en tillbakablick på växtodlingsåret 2021.

Snabba väderkast
Växtodlingssäsongen 2021 inleddes med en tidig och kall vår, mars låg dock lite över medeltemperaturen. April och maj var kallare än normalt vilket bidrog till en gynnsam grödutveckling som inte rusade iväg. Förutsättningarna för höstgrödorna såg på de flesta håll mycket bra ut med en hög skördepotential och det såg heller inte ut att bli en tidig skörd.

Mängder med regn bromsade vårsådden
Vårsådden påbörjades tidigt i flera områden, men avbröts av lokalt stora mängder regn. I vissa områden regnade det 180–200 mm i maj månad. De återkommande regnavbrotten ledde till att det fanns gårdar som hade 100 dagar mellan såtidpunkterna under våren. Bilder från fält visar kväveförluster på grund av för mycket regn genom blekgul gröda mellan täckdiken och grön fin gröda ovan täckdiken. Parallellt med vattenmättade fält i väst och norr låg fälten torra i öst.

Väderomslag igen
Grödorna, framför allt höstsäden, såg mycket fina ut hela vägen fram till axgång. Därefter skiftade vädret igen och det blev påfrestande varmt och de höga temperaturerna höll sig en bra bit in i juli innan temperaturen sjönk igen. Tyvärr återkom de normala temperaturer för sent. När temperaturen blev alltför hög gick utvecklingen fort, men tillväxten hängde inte med och ökade inte alls i samma takt. Detta ledde tyvärr till brådmognad som säkert späddes på ytterligare eftersom torkan gjorde att grödan inte kunde försörja sig med vatten i den utsträckning som behövs när det var varmt. Det fanns likheter med värmeåret 2018, men 2021 slog värmen till senare och påverkade TKV kraftigt. En förklaring till denna småkärnighet gav Göran Bergkvist i Växtpressen 2018 nr 2, där han vidareutvecklade hur hög värme påverkar en spannmålsgröda: ”2018 blev kärnorna mindre än de kunde ha blivit, eftersom det var väldigt varmt under stora delar av kärnfyllnadsperioden. Vid hög värme störs stärkelseinlagringen men inte proteininlagringen, vilket resulterar i låg medelkärnvikt och höga proteinhalter”.

Olika N-verktyg ger flexibilitet
Med facit i hand är det naturligtvis så att många gödslat överoptimalt med kväve 2021 och fått alltför hög proteinhalt i både vete och maltkorn. Så långt vi kunde fatta beslut, d.v.s. fram till axgång-blomning, gjorde vi oftast rätt året som gick. Därefter är det som alltid svårt att ställa en korrekt långtidsprognos. Det vi har att tillgå är att utgå från ett någorlunda genomsnittligt väder under kärnfyllnaden när vi planerar resterande kvävegödsling. Extremväder kan vi av förklarliga skäl inte kompensera eller planera för när det ligger långt framför oss i tiden. I flera områden var det fina förhållanden och bra skördeutsikter i samband med sista kvävegivan strax före axgång och riktigt bra bestånd i höstvetet och med markfukt. Vi kunde inte heller gardera grödan genom att placera större kvävegivor tidigare än vanligt i tron att kväveutnyttjandet skulle bli bättre.

Carl-Magnus Olsson, agronom YARA Sverige