Mer giftigt kvicksilver från hyggen på höjden

Kalavverkning i kuperade landskap fördubblar exporten av metylkvicksilver till ytvatten, medan effekten i flacka landskap är mindre, visar Rose-Marie Kronberg i en avhandling från SLU.
– Undvik körspår som leder ner mot vattendrag, behåll rejäla beskogade kantzoner mot vatten och satsa resurser på att återskapa klibbalkärr, rekommenderar Rose-Marie Kronberg.

Våtmarker förekommer oftare i flack terräng. De kan vara källor till metylkvicksilver, MeHg. Metylering av kvicksilver är en mikrobiell process som sker främst i syrefria miljöer, vilket gör att våtmarker producerar metylkvicksilver. Hyggen kan öka metyleringen och utförseln av metylkvicksilver, framförallt i kuperad terräng, visar Rose-Marie Kronbergs avhandling. Efter kalhuggning blir marken mer vattenmättad jämfört med beskogad mark, vilket skapar en syrefattig miljö som i sin tur kan starta processen. De mikrobiella grupper som bidrar mest till ökningen av MeHg i jorden efter avverkning är sulfatreducerande bakterier och metanproducenter.

Klibbalkärr däremot, är en typ av våtmark som visats vara sänkor för metylkvicksilver. Klibbalkärr ligger ofta nedströms källor för metylkvicksilver, och skulle därför kunna motverka effekten av metylkvicksilverproducerande miljöer och fungera som skyddande buffertzoner mot sjöar och vattendrag, skriver Rose-Marie Kronberg, SLU, i sin avhandling.

– I min avhandling visar jag att detta beror på en nedbrytning av MeHg i jorden i klibbalkärret. Den höga nedbrytningen beror på både abiotiska och biotiska processer, med metanproducenter som främsta mikrobiella grupp.

Slutavverkning är idag den vanligaste formen att skörda skog, inte bara i Skandinavien utan även i stora delar av Kanada och Ryssland.

– Vid avverkning skulle jag råda till att undvika körspår som leder ner till vattendrag. Att behålla ordentliga, trädbevuxna, kantzoner är också väldigt viktigt för att minska risken att metylkvicksilver kommer ut i våra vattendrag och sjöar.

Ett av riksdagens miljömål för att återskapa viktiga funktioner i landskapet, som ökad biodiversitet och bättre vattenkvalitet är våtmarksrestaurering.

– Min rekommendation vid våtmarksrestaurering är att behålla och återställa tidigare dikade klibbalkärr, vilka skulle kunna fungera som nedbrytningszoner för metylkvicksilver och därmed skydda sjöar och vattendrag mot förhöjda halter av detta giftiga ämne.

Rose-Marie Kronberg försvarar sin avhandling "The Boreal Journey of Methyl Mercury. From Forest Harvest to Black Alder Swamps" den 27 februari.

Disputationen inleder ett symposium om skogsbruk och kvicksilver i Umeå som samlar framstående forskare från SLU, Umeå universitet, Uppsala universitet, ETH i Zürich, Rutgers University (NJ, USA), Finlands miljöcentral (SYKE), U.S. Geological Survey och Skogsstyrelsen.

Kontakt:
Rose-Marie Kronberg
Institutionen för skogens ekologi och skötsel
rose-marie.kronberg@slu.se
090-7868170