Hos europeisk ål förekommer sedan 1980-talet en simblåseparasit med asiatiskt ursprung. En studie från SLU visar att dessa parasitangrepp inte tycks ha så stor inverkan på ålens allmänhälsa under deras liv i svenska relativt grunda vatten. Samtidigt oroas forskarna av att många ålar hade skador på simblåsorna, eftersom sådana skador skulle kunna leda till problem under den atlantiska migrationen.
De råd för hållbart ålfiske som Internationella havsforskningsrådet tar fram fungerar inte i praktiken. Strategin krockar med EU:s ålförvaltning och med bristande åtgärder i nästan alla länder. Arbetet med att bevara den europeiska ålen har nu gått i stå, och för att bryta dödläget måste fokus omedelbart skiftas. Det skriver Willem Dekker från SLU i en artikel i ICES Journal of Marine Science.
Efter årtionden av kraftigt minskande ålbestånd jorden runt syns tecken på att en återhämtning kan vara möjlig. Men det är hög tid att de olika arterna får ett tillräckligt skydd i hela sina utbredningsområden, och det är hög tid för nationsövergripande förvaltningsplaner. Så skriver nära 70 ledande ålforskare i en gemensam deklaration i tidskriften Fisheries.
För första gången har forskare spårat en vandringsväg som nordiska ålar använder under sin färd tillbaka mot Sargassohavet. Dessutom visade det sig att utplanterade ålar följde samma rutt som de ålar som hade tagit sig på egen hand till svenska vatten, och att de betedde sig likadant i övrigt. Det tycks alltså inte finnas fog för den oro som finns för att utplanterad ål inte skulle hitta hem igen.
Röding från svenska fiskodlingar är ett alternativ till ålen, som är rödlistad. Vildsvin kan kanske bli ett alternativ till vanlig julskinka? Svenskt dessertvin?
De flesta ålar överlever kylvattenhanteringen vid Ringhals kärnkraftverk. Det visar en sammanställning av de svenska kärnkraftverkens påverkan på fiskbestånden, som SLU-forskaren Andreas Bryhn vid institution för akvatiska resurser har gjort.