Media har alltid gått med förlust säger It-miljonären Peter Ingman

Den utmärkta artikeln av Malin Ekman i SvD 29 januari tar upp hur ett antal framgångsrika entreprenörer och företagsbyggare från Silicon Valley har använt sitt kapital för att gå tungt in i en traditionell mediebransch. När man läser artikeln känns det som att anrika varumärken har slumpats bort till digitala gurus som förväntades lägga sitt trollspö över journalistiken. Förväntningarna blev inte införlivade rapporterades det. Speciellt fäster ett citat av Zuckerbergs för svenskar något okända partner Chris Hughes som tidigare köpte New Repuplic.

-Jag är den första att erkänna att jag underskattade svårigheten i att transformera en gammal och traditionell institution till ett digitalt medieföretag i dagens snabbt föränderliga klimat.

New Republic går med viss vånda att jämföra med de i Sverige olönsamma tidningarna Fokus, makthavare.se eller kanske ännu hellre Rolf van den Brinks nyhetsbrev Dagens Opinion. De är alla bra och lästa av sin något till antalet begränsade, och politiskt intresserade målgrupp. Dagens Media skrev så sent som i maj förra året hur den filantropiskt lagda Viveca Ax:son Johnson uttalar sig om ägandet i Fokus:

– När det gäller Fokus så är det inte i första hand en investering som vi förmodar kommer generera stora ekonomiska vinster, utan en investering i idén om god journalistik som även har ett samhällsvärde i en tid av snuttifiering och allmän nedgång för kvalitetsjournalistiken, skriver hon i ett mejl till Dagens Media

New Republic startade så tidigt som 1914 och om ni väljer att gå in och läsa några av deras artiklar så ser ni snabbt att de är mycket progressiva och moderna. Om det är tack vare Mr Hughes trollspö eller en förändringsbenägen redaktionsledning låter jag vara osagt pga min okunskap. Men min poäng med den här artikeln är framförallt att det troligen handlar mer om intäktsmodell än om läsarintresse. Annonsfinansierad media fungerar allt sämre, det vet vi redan. Har det någonsin fungerat särskilt bra?

Nu handlar det mer om att hitta alternativa finansieringslösningar som inte förstör den integritet som är så viktig för journalistiken. Min hypotes är att New Republic och många medier med dem är kostnadstungt pga av det kvalitativa arbetssätt man använder. Huffington Post för att ta ett exempel blev otroligt stora och framgångsrika snabbt genom att använda externa influencers och sina egna läsare för att ta fram kvalitativt innehåll. Men eftersom tiden snurrar på så har även de insett att kvalitativ journalistik till slut kommer kosta när den allmänna entusiasmen att få vara med och påverka har lagt sig något.

Missförstå mig inte här, kvalitativ media har i alla tider varit en kostnadstung verksamhet. Det är först på senare tid som ny teknologi har börjat förändra bilden. Att dra igång en mediasite med Wordpress eller vår egna 2BPublished och börja skriva kan nu vem som helst göra. Om vi återgår till New Repuplic så visar historien i det här fallet att tidningen gått mer med förlust än med vinst. Den har mer eller mindre alltid varit backad av tidernas Silicon Valley filantroper. Det började med en ultraförmögen ung filantrop Dorothy Whitney (jmf Viveca) som ville utveckla samhället i en mer liberal riktning. Detta i spåren av sin pappa William som gjorde storkovan på shipping och råvaror. Gissa var han gick i skolan? Japp, Harvard och cirkeln till Chris Hughes är sluten.

Mediernas historia är fylld med framgångsrika entreprenörer eller arvingar därav som har stöttat den dyra tidningsproduktionen. Varför? Jo, huvudsakligen av tre skäl.

1. Av rent filantropiska skäl sett att en väl fungerande mediebransch är en garant för ett samhälle utvecklas och att det sker så rättvist (fair) som möjligt.
2. För att man lika väl kan använda sina surt förvärvade pengar att skaffa sig en mäktig maktapparat. Media har kallats den tredje statsmakten så länge jag kan minnas. Silvio Berlusconi har hållt italien i ett järngrepp med sina idéer tack vare sitt ägande.
3. För att media är kul. Då spelar det mindre roll att man inte tjänar några pengar. Det kan man göra ändå i tråkigare branscher. Efter ett tag kanske det inte längre är lika kul och då går man vidare och lägger sina pengar på något annat.

Jag har arbetat tillräckligt mycket med de traditionella medieägarna och deras ledningar för att veta att jag träffar ganska rätt med de angivna skälen.

Nu får historien påvisa var jag (Peter Ingman) själv landar när jag försöker göra samma sak. Än så länge har jag alla 3 skäl ovan för att försöka mig på att bygga europas nya mediehus genom att kombinera tech och medier.

Malin Ekman avslutar sin artikel med texten:

I det klimatet är de etablerade medierna - och till och med it-miljadärerna som skulle frälsa dem - de nya underdogsen.

Jag älskar att vara underdog och har svårt att se Bonnier, NHST, Sanoma, Schipsted, Axel Springer och MTG som underdogs någonsin. Only time will tell...

//Peter Ingman

----------------------------

Om New Republic: The New Republic was founded in 1914 as a journal of opinion which seeks to meet the challenge of a new time. For over 100 years, we have championed progressive ideas and challenged popular opinion. Our vision for today revitalizes our founding mission for our new time. The New Republic promotes novel solutions for today’s most critical issues. We don’t lament intractable problems; our journalism debates complex issues, and takes a stance. Our biggest stories are commitments for change.

Today, the New Republic is the voice of creative thinkers, united by a collective desire to challenge the status quo.

--------------------------

Om Whitneys skäl till att investera i en ny liberal tidning står att läsa i engelska versionen av Wikipedia.

The magazine is widely considered important in changing the character of liberalism in the direction of governmental interventionism, both foreign and domestic. Among the most important of these was the emergence of the U.S. as a Great Power on the international scene