The Lantern Man (eller…Hur jag blev fyrvaktare på Yttre hebriderna.)

Jag får ett mejl i inkorgen med rubriken The Lantern Man- Role offer.

Role offer ? Det är en replik som sticker ut, för en frilansande skådespelare kan man lugnt säga.

Det visar sig att en ung kvinnlig regissör på filmlinjen vid University of Arts i London är i färd med att göra sin avgångsfilm. I sitt letande efter vem som ska spela huvudrollen i denna, hennes viktiga slutfilm, har hon av någon anledning i den engelska artistkatalogen snubblat över en svensk skådespelare, som visserligen utbildade sig i London, men sen länge är bosatt i Stockholm.

Nämligen Yours truly. Hon har sett mina showreelklipp, som hon tycker väldigt mycket om, hon har kollat in mitt arbete och tycker mycket om hur jag närmar mig olika roller och tror att jag skulle ha mycket att tillföra till rollen som Fyrvaktaren.(The Lighthouse keeper.)

Alltså som en av alla oss skådespelare som törstar efter bekräftelse, att någon ska ”se oss” ”se vårt arbete och vad vi tillför” etc, så är man ju redo att packa väskan nästan efter bara den inledningen!

Hon har skickat med sitt manus, ett treatment med fantastiska bilder från ön Isle of Lewis i Yttre Hebriderna utanför Skottland och ett casting brief för karaktären.

Min e-mail har hon visst plockat från IMDB så där ser man vad man kan uppnå med lite engagemang.

Efter lite mejlande (och en selftape med ett par scener) är vi överens om att vi ska göra det här tillsammans. Efter ytterligare lite logistiskt planerande med barnpassning mm så sitter jag knappt en månad senare, och en dags resande via Heathrow och Glasgow, på ett minimalt litet propellerplan som tar mig till Stornoway airport på Isle of Lewis,Outer Hebrids, Scotland.Mitt tillfälliga hem de kommande nio dagarna.

“The Lantern Man is a short film about a lighthouse keeper and his successor; interrogating solitude and change, and unorthodox ways of overcoming oneself.”

Det är den korta beskrivningen av filmen jag fick i min inkorg och det konstiga, eller det naturliga, i det hela är att jag tror att hon hade rätt i det hon såg i mina klipp, jag passar för den här rollen!

Åtta dagars intensiv inspelning med det typiska (för London, vars konstnärliga utbildningar drar till sig människor från hela världen) internationella teamet. Regissören härstammar från Österrike. Fotografen, den mest engelske av alla, från Ipswich. En underbart tjatig och sträng men innerst inne supergullig Fad-tjej från Kanarieöarna.(!) Ljussättaren från Barcelona. Hans assistent från Brasilien. Art director (Scenograf) från Köpenhamn. Sminkösen härstammar från Polen. Gaffa snubben från Irland. Och så Paul den ende lokale (från Isle of Lewis) som utvecklar sig till något sorts oumbärlig allt i allo, m.fl. Vi spelar in i en gammal fyr som scenografi avdelningen i veckor målat om och inrett för att det ska se ut som någon (jag) faktiskt bor där. Makalöst jobb med alla detaljer, tidstypiska (1985) möbler, prylar, autentiska kostymer inlånade från The Nortern Lighthouse board, Skottland. ja allt!

Vilket jobb och vilken förmån att få jobba med dedikerade människor som trots en begränsad budget lyckas iscensätta detta.

Apropå budget, så frågade jag Xenia, regissören varför i hela friden hon väljer en skådespelare från Stockholm, Sweden bland alla troligtvis villiga skådisar i Storbritannien? Hon svarade ,- vi hade lite budget och eftersom vi valt att filma på Isle of Lewis skulle vi ändå få flyga in folk från när och fjärran, så en till spelade ingen roll, därför valde jag helt enkelt den jag ville ha. Inget av detta hade förstås varit möjligt utan en vass och med små medel, trollande producent. Nämligen Luiza, som också kommer från ja, Brasilien.

Mer om inspelningen, det ständigt skiftande vädret,fantastiska vyer, den lokala ginen, pubkvällarna med karaoke och de strandade göteborgska sjömännen får nog inte plats här, men filmen beräknas vara klar i Maj och vad den gör för resa framöver återstår att se, men en minnesvärd inspelning blev det och slutsatsen man kan dra av detta är att man inte har en aning om vad som väntar därute… eller i mejlkorgen.

Yours Truly, Stockholm 16/3

Jonatan Blode