Är jag en dålig VD?

Fråga:

Jag har drivit mitt företag i 15 år nu, en grupp friskolor i västra Sverige. Vi växer så det knakar! Jag är en utpräglad entusiast och får med mig folk, men är inte lika bra på att planera, att sätta mål och följa upp dem.

Det fungerar bra på de nya skolorna, de lyckas med sina ambitioner och uppfyller sina mål.

Men i Göteborg där vi har våra rötter fungerar det inte. Där känner jag mig som en dålig morsa, som får gå in hela tiden och hjälpa till. Regionschefen där var med och startade bolaget. Sen har det rullat på.

Min styrelseordförande har förklarat för mig att jag måste ta in en professionell VD.

Jag känner inte att jag vill det, dethär är mitt liv, men det kanske blir bäst så?

Svar:

Det låter som om du, när du rekryterat nya chefer, tagit in självgående individer som kompletterar dig, medan din grundarpartner är alltför beroende av dig.

Det påminner mig om när jag hjälpte mitt barnbarn Amanda med ett pussel. Hon hade satt en pusselbit fel. Det såg bra ut för ögat, men det var fel. Det låste henne så hon inte kom vidare på den delen av pusslet. Men de andra delarna gick bra.

Först när vi lyfte ut den pusselbiten och la den åt sidan, så fick hon ihop pusslet.

Du kanske ska lyfta ut din partner ur ”Göteborgs-pusslet”. Kanske starta en ny friskola eller få en annan roll, oberoende av dig. Det kan bli en lycklig skilsmässa, där ni bägge två kan blomma ut.

Vår erfarenhet av VD-skapet i snabbväxare är att det högre tempot gör det extra svårt att externrekrytera in en VD. Det är som att hoppa in i en rallybil precis före en kurva, Man hinner knappt kolla i instrumenten och greppa ratten förrän det är dags att agera.

Vi tror mer på att gradvis komplettera sig, så som du har gjort, vad det verkar. Med ett undantag. Bygg vidare med de självgående cheferna och se till att du får en nära partner som är bra på det du är dålig på.

Sedan ska du kanske fundera på att skaffa dig en styrelseordförande som lägger örat mot rälsen och inte kör enligt den gamla skolboken.

Thomas Ahrens