​Bengt Westerberg framträdde under Full delaktighet i Almedalen: Fel utgångspunkt för assistansutredningen!

–LSS-reformen är inte hotad sedd till helheten men urholkningen är definitivt en realitet idag. I den meningen är den mer hotad än jag tyckt under de 22 år sen den genomfördes. Det kommer väldigt tydliga signaler från regeringen att man ska skära ned på assistansen och det har vi inte hört tidigare, säger Bengt Westerberg.

Förre partiledaren och socialministern Bengt Westerberg skrädde inte orden när han framträdde på seminariet ”Kris för små aktörer inom personlig assistans” i Almedalen, organiserat av KFO, ett av många välbesökta möten hos Full delaktighet.

Den 31 maj offentliggjordes Bengt Westerbergs uppmärksammade rapport ”Personlig assistans – hotad frihetsreform?”, en rapport som beställts av KFO och Vårdföretagarna.

Strax före framträdandet i Almedalen publicerade han ett supplement till rapporten eftersom mycket hänt sedan slutet av maj.

I tillägget kommenterar han bland annat regeringens förslag till ändring av schablonbeloppet som utgör assistansersättningen. Där föreslås dels att beloppet ska kunna differentieras, dels ska kunna ändras under löpande år i en krissituation eller under andra omständigheter.

Bengt Westerberg anser att det behövs en noggrann beredning med möjlighet för berörda parter att delta innan man beslutar om en differentiering av schablonbeloppet.

Däremot är han djupt oroad att beloppet skulle kunna justeras ned (knappast upp) vid en krissituation. Det finns starka skäl att ifrågasätta en sådan lagändring, hävdar Bengt Westerberg som hävdar att regeringen har fel när den anser att schablonbeloppet är för högt i dag.

–Man har inte tagit hänsyn till alla de kostnader som man har för personliga assistenter i företagen, till exempel så bortser man ifrån kostnader i samband med introduktion, utbildningskostnader, handledningskostnader, kostnader när assistenterna ska sluta och kostnader som man har när brukaren ligger på sjukhus.

–Lägger man till dessa kostnader som är ungefär 8-9 procent av de totala kostnaderna försvinner det här överskottet som en tidigare utredning utgick ifrån, sa Bengt Westerberg.

Han tog under seminariet även upp synpunkter på regeringens direktiv om översyn av LSS och assistansersättningen.

Att assistansersättningen ska skäras ned av statsfinansiella skäl är uppenbart, konstaterar han. Att det förekommer överutnyttjande kan han inte bedöma men att påstå att Försäkringskassans handläggare och beslutsfattare interagerar med de privata anordnarna och därmed bidrar till att flera timmar beviljas än vad som är motiverat är en utomordentligt grov anklagelse mot statliga tjänstemän, anser han.

–Jag har svårt att ens ta den på allvar, menar Bengt Westerberg.

Han är också mycket kritisk till ökad detaljstyrning av vad assistansen ska användas till. När den infördes 1994 var tanken att öka flexibiliteten för användarna som skulle få ökat inflytande över vem som gav assistansen, när det gavs och för vilket ändamål.

I sitt supplement listar han sex slutsatser:

1.Assistansersättningen ger valuta för skattepengarna.

2.Gör en kartläggning av brukarnas verklighet.

3.Viktigt med samhällsekonomisk analys.

4.Rättvisa för brukare viktigare än rättvisa mellan stat-landsting-kommun.

5.Räkna upp schablonbeloppet med lönekostnadsutvecklingen.

6.Acceptera att egenvård kan var grundläggande behov.

Cecilia Blanck, ordförande för assistansanordnarna, har länge efterlyst en differentierad schablonersättning.

–En schablon för alla, oavsett behovet, är en orättvis konstruktion. Men just detta att man vill ha beredskap att ändra schablonen blir en väldigt osäker tillvaro. När ska man då våga anställda och skriva avtal? Det är ett jättedåligt förslag, hävdade hon under seminariet.

–Om man gör en ändring måste vi får vara med tidigt och påverka resultatet, sa Helena Sjölander, ordförande för Vårdföretagarna.

Bengt Westerberg, som var en mycket efterfrågad talare i Almedalen, krävde en kartläggning av dagens verklighet innan beslut om reformering av LSS beslutas. Han hävdade att det pågår en smygavveckling av reformen från 1994 utan politisk debatt.

Helena Sjölander från Vårdföretagarna målade upp en dyster bild av framtiden för många assistansanordnare.

Hon hävdade att 3 av 10 saknar medel att klara övergången till efterskottsbetalning i höst eftersom de antingen gör 0-resultat redan i dag eller rent av går back.

Andra företag räknar med att kanske klara 2016 och 2017 men sen är allt ovisst, Kvar står då frågan var alla drabbade brukare ska ta vägen, undrade hon och efterlyste dels höjd ersättning, dels att IVO tar sin uppgift om aktiv tillsyn på allvar.