Här blir drömmar verklighet

Ur Tema Personlig assistans i Föräldrakraft nr 1, 2014. 
Av Valter Bengtsson

I ett gammalt vindsmagasin på Esperantoplatsen i Göteborg förverkligas drömmar med hjälp av ny teknik. Tusentals personer får bättre koll på sin assistans. Och därmed mer makt över sina liv.

När vi hälsar på, hösten 2013, rycks vi med av entusiasmen hos medarbetarna på Kaustik som utvecklar succéprogrammet Aiai. Här jobbar utvecklare, kundsupport och användare i nära samarbete för att skapa nya möjligheter.

Men mitt under genombrottet, för snart två år sedan, drabbades medarbetarna av det värsta tänkbara. Grundaren och eldsjälen Erik Ljungberg avled oväntat i samband med att han besökte de nya, större kontorslokaler han valt ut för att kunna växa i framtiden.

– Jag fick ett telefonsamtal om att han hade svimmat och att ambulans var på väg, berättar Anna Bonnevier, Eriks sambo och en av medarbetarna på Kaustik.

– Jag visste att Erik kunde svimma ibland, och även om det var läskigt så hände det då och då. Han hade ett svagt hjärta och visste att han inte skulle bli så gammal, men det var ändå oväntat att det kom så plötsligt. Under den här perioden hade han jobbat mycket och var förkyld som han inte brydde sig om. Ingen förstod nog hur svag Erik egentligen var.

– Han fick all hjälp han kunde få, utifrån det som hände. En av kollegorna som var med honom, David, hade nyligen gått kurs i hjärt- och lungräddning. Jag är tacksam för det och att jag inte var ensam med honom när det hände. Nu vet jag att han fick den bästa hjälpen.

Erik hade varit rullstolsburen sedan 13 års ålder på grund av sin muskelsjukdom.

– Men han var bra på att leva här och nu. Jag har inte träffat någon annan som rest så mycket, träffat så många människor och gjort så mycket. Han maximerade sin tid. Jag tänker att det inte är längden på livet som är viktigast utan vad man gör med det. Men inget känns bra med att Erik inte fick leva längre, säger Anna.

Allt började när Erik utformade Aiai som ett pro­gram för att förenkla administrationen av sin egen personliga assistans.

Många tror kanske att en programvara utvecklas av några programmerare under en kort tid, för att sedan bara kräva smärre uppdateringar. Inte så hos Kaustik. Här växer behovet av ny och bättre programkod hela tiden, sju utvecklare plus supportpersonal sliter med att få in allt det nya.

Skärpta regler från myndigheterna är bakgrunden till många nyheter, men lika viktigt är att fånga upp önskemål från assistansberättigade och anordnare.

Den här dagen är ett tiotal medarbetare på plats i den öppna lokalen med charmiga synliga takstolar och takfönster. Programmerare, webdesigners och kund­support samsas i kontorslandskapet, där det en gång magasinerades bomull, och utbyter löpande information och bollar idéer.

Vi skymtar skisser på nya användargränssnitt. På whiteboarden mitt i lokalen finns en överblick över alla funktioner i Aiai. Bildskärmar visar belastningen på webbservrarna. Man ser i realtid hur många användare som är inloggade.

Just i dagarna har den 30 000:e användaren loggat in på servrarna, som befinner sig på en helt annan plats, i ett bergrum i Värmland. Även om det sällan är mer än 200–300 användare samtidigt är hela systemet skalbart utan övre gräns. Om man ”slår i taket” kan man koppla in fler servrar.

Och trots att Aiai växt med allt fler moduler och allt mer data har det faktiskt blivit allt snabbare.

Ett drygt halvår före Eriks bortgång började hans sambo Anna arbeta med kundsupport för Aiai och är nu även en av ägarna.

– Erik var själv arbetsgivare för sina assistenter eftersom han tyckte att det gav honom så stor frihet. Men samtidigt innebar det mycket administration som tog tid och det han ville förenkla, berättar Anna.

Några år tidigare hade Erik hoppat av från Digital Illusions, där han arbetat med spelutveckling och bland annat skapat 3D-grafik i ”Battle-field 1942”. När spelföretaget flyttade från Göteborg till Stockholm valde Erik att stanna kvar för att satsa på egenföretagande. Kaustik föddes.

I en intervju för Föräldrakraft berättade han: ”Vi sökte fonder och starta eget-bidrag och jobbade för slavlöner, men vi såg att det skulle gå att bygga en affärsidé på produkten.”

Samtidigt stod Erik på barrikaderna mot diskriminering. Han grundade sajten Full Delaktighet Nu och drog igång aktioner för tillgänglighet.

– Erik brann för frågor om tillgänglighet och rätten till assistans, säger Anna som efter årsskiftet hoppas vara igång med nya ”Erik Ljungbergs Stiftelse” som ska uppmuntra projekt i Eriks anda.

När Erik väl hade skapat ett datorprogram som fungerade bra för honom själv insåg han snart att det skulle passa många fler.

– Han ville göra det möjligt för fler att klara arbetsgivaransvaret, säger Anna. Nu har jag själv direktkontakt med Försäkringskassan och det ger mig makt över mitt liv. Utan Aiai hade jag inte fått tillräcklig koll för att klara det.

Nya regler för tillstånd och dokumentation inom assistans har fått administrationen att växa lavinartat. Aiai:s utvecklare försöker hålla jämna steg med nya krav och samtidigt anpassa för olika användare.

Det måste funka för både enskilda personer och för stora företag. Idag används Aiai av såväl enskilda arbetsgivare som de allra största assistansanordnarna och allt där emellan.

Den första versionen av Aiai blev klar 2006. Erik stod för design och chalmeristerna Christian Sipola och David Jørgensen programmerade. Rubb och stubb skrevs om ett par år senare, då i ett modernt objektorienterat språk, helt anpassat för webben.

Verksamheten växte. Erik sökte efter större lokaler för att rymma fler medarbetare. I mars 2012 hittade han de nuvarande lokalerna på Esperanto-platsen.

Christian berättar om den ödesdigra dagen:

– Vi var väldigt glada och åkte hit för att planera hur vi skulle ha kontoret, men på väg härifrån föll Erik ihop.

Ambulanspersonal satte in hjärt- och lungräddning och förde Erik till Sahlgrenska sjukhuset, men livet gick inte att rädda.

En tung period följde och många samtal mellan arbetskamraterna. Samtidigt hade verksamheten fått upp farten. Företaget växte. De övriga grundarna, Christian Sipola och David Jørgensen, fanns kvar. Dessutom hade Magnus Crossner kommit in som delägare och ny vd år 2010.

Aiai utvecklades allt mer som ett stöd för företagsledning. En rad tunga utvecklingsprojekt började förverkligas, för att klara journalhantering och arbetstidsregler.

Idag har Kaustik 12 anställda, däribland en utvecklingschef, Martin Qvistgård, som rekryterades i början av 2013.

– Vi satsar på de senaste metoderna för att ha full koll på kvaliteten, så att allt görs på rätt sätt och förankras hos kunderna. Vi har vuxit fort. Så länge man är ett fåtal utvecklare går det att hålla allt i huvudet men när med allt fler utvecklare och kunder blir det svårare att hålla alla bollar i luften, säger Martin.

Programutveckling är en ung bransch där det hela tiden poppar upp nya teorier och nya arbetssätt, som exempelvis ”scrum”.

– En rugbyterm som betonar öppet samarbete, förklarar Martin. Vi ska inte ha några gränser mellan utveckling och kundkontakt.

De bästa idéerna kommer ofta från användarna – brukare, assistenter, anordnare – som ringer till kundsupport med frågor som ”kan vi inte göra på det här sättet istället”. Program­merarna själva fortbildar sig genom att delta i allt från assistansutbildningar till webbkonferenser.

Att användarna är så olika, både vad gäller datorvana och funktionsförmåga, är en utmaning.

Enkelt för vissa är krångligt för andra. Aiai ska kunna hanteras lika bra med pekskärm som med tangentbord.

– Vi vill skapa ett gränssnitt som är så enkelt att det är självförklarande. Vi kämpar med att göra det tillgängligt för alla, säger Christian Sipola som ser Apple som en av föregångarna.

Med nya funktioner krävs bättre överskådlighet.

– Det är en utmaning, säger Christian Cromnow, nyss hemkommen från Future of Web Design-konferensen i New York.

Han har idag huvudansvaret för den grafiska utformningen och försöker leva upp till ursprungs­idéerna om enkel och tydlig grafisk form.

– Vi vill stödja alla nya standarder och anpassa oss till alla funktionsnedsättningar. Ibland är det bara en liten grej, att man är färgblind till exempel, men varför inte fixa till det när vi kan?

På webbkonferensen i New York fick Christian Cromnow chansen att spana långt in i framtiden. Men han visade även hur Aiai fungerar och fick ta del av idéer från kollegor från skilda delar av världen.

På många områden ligger Aiai i frontlinjen med unika funktioner utan motsvarighet i andra delar av världen.

– Vi får vara riktigt kreativa för att få allt att passa ihop med kollektivavtal och arbetstidsregler. Många användare har själva inte kunskap om avtal och lagar och då måste vi förklara det på ett begripligt sätt. Det är en svår konst att peka på vad som är fel om en användare försöker mata in uppgifter som strider mot ett kollektivavtal, berättar Christian Sipola som lärt sig mycket genom att lusläsa avtal och regelverk.

När det kommer nya regler från myndigheterna, ja då är det bara att gilla läget och sätta sig in i alla detaljer och lära sig förstå. Även om reglerna spikas med bara ett par veckors förvarning.

– En jätteliten ändring i reglerna kan innebära ett helt annat tänk för oss. Myndigheterna verkar inte tänka på oss utvecklare! säger Martin och skrattar.

Aiai skulle kunna kompletteras med många fler kringfunktioner. I framtiden kanske ett rekryteringssystem och ekonomifunktioner, vem vet?

Aiai Personal är en av de nya moduler som Aiai just nu lägger mycket krut på. En modul som samlar information om anställda assistenter.

– Det finns mycket kvar att göra för att få ett samlat grepp om hur assistansen går, säger Martin. Det ska bli naturligt att logga in för att se om allt fungerar planenligt. Vi är på väg att skapa en kontrollpanel för hela assistansen.

Tillsammans sliter man med för att förenkla användargränssnittet, utan att gå alltför snabbt fram.

– Vi vill göra det så bra som möjligt men kan inte förändra hur snabbt som helst, säger Christian Cromnow. Ibland kan man behöva ha både det gamla och nya gränssnittet i funktion parallellt.

Snabbheten är viktig. Om någon uppgift tar längre tid än fem sekunder tröttnar användaren.

Men prestandan har inte varit något problem, inte på senare tid i alla fall.

– Vi lär oss hela tiden att skriva om koden så att den blir snabbare. Vi lägger massor av jobb på att optimera, det syns inte visuellt men det märks, säger Arvid Kästel. När vi gör nya små funktioner passar vi på att även förbättra helheten bakom.

Att ständigt skapa nya möjligheter är drömmen och på Kaustik faktiskt en del av vardagen.

– Det är roligt att se att det blir bättre och bättre. Det händer ständigt nya saker. Tekniken utvecklas också. Det kommer nya böcker, nya konferenser och vi tar del av allt, säger Christian Sipola, som i vinter drar till Paris tillsammans med Martin för senaste nytt om webbutveckling.

– Det är där det händer mest nytt. Det vi gör idag fanns inte på kartan för tio år sedan, säger Christian. För oss gäller det att läsa på och förstå vad som kommer härnäst, så att vi inte stagnerar.

Christian Cromnow lägger till:

– Man vill alltid vara bäst på det man gör, vad är annars poängen?

Under en spännande förmiddag har vi fått del av ambitionerna hos det unga företaget. Nu är det lunchtid, medarbetarna bryter upp men vi dröjer oss kvar en stund vid Annas skrivbord, med fotot på Erik Ljungberg.

– Jag hade inte en tanke på att bli ihop med någon annan som satt i rullstol, säger Anna. Det räcker att en sitter i rullstol, tänkte både jag och Erik. Men de frågor som Erik brann för, kampen som måste drivas, såg vi båda två. Att vi hade samma perspektiv gjorde banden starkare och riktigare. Vi ville båda förändra och peppade varandra.

Anna nämner sin utbildning på Konstakademien i Trondheim och att hon lärde känna Erik lite närmare när hon ställde ut teckningar och collage på Eriks galleri i Göteborg.

– När Erik blev utköpt ur tv-spelsföretaget behövde han ett eget kontor. Han fick tag i en lokal med två rum, på villkor att det även skulle vara galleri, så då startade han Galleri Kaustik parallellt med utvecklingen av Aiai, säger Anna.

Samtidigt var Anna klar med sin utbildning i Trondheim och på väg hem till Göteborg.

– Vi blev goda vänner, jag började använda Aiai och sedan blev det lite mer än så. Det fanns nog en glimt där redan från början.

När Aiai växte trängdes galleridelen ut och snart blev det nödvändigt att hitta en mycket större lokal.

– När jag var här med Erik första gången sa han direkt att ”här ska vi sitta”.

Erik Ljungbergs visioner och drömmar lever vidare. Erik ville skapa största möjliga personliga frihet med hjälp av assistans och kamp mot otillgänglighet.

Han var pionjär även inom datorgrafik och 3D. Med hjälp av 3d-modellering hjälpte han till att göra ”Battlefield 1942” till en standard i datorspelvärlden.

När hans hjärta stannade den 16 mars 2012 så var han på topp. Hans företag har fortsatt utvecklas av bara farten.

– När något sådant händer omvärderar man hur man ser på livet. Ingen kan ersätta Erik men vi vill att det han stod för ska leva vidare. Det är viktigt både för mig och för många andra. Jag tänker mycket på Erik och inspireras av hans filosofi att leva här och nu, att göra mycket och träffa män­niskor. Det är så vi utvecklas, säger Anna.