Fler patienter får hörselbevarande implantat på Akademiska

2008 var Akademiska sjukhuset pionjär i Sverige på elektroakustisk stimulering (EAS), ett hörselbevarande implantat för personer som har kvar hörsel i basen men inte diskanten. Numera får en växande andel patienter med svår hörselnedsättning sådana implantat och nio av tio har bevarad hörsel efter operationen.

– Under de 30 år som elektroakustisk stimulering (EAS) använts har tekniken successivt blivit allt bättre. Mer träffsäker bilddiagnostik har förbättrat kunskapen om örats anatomi vilket bidragit till bättre operationsmetoder, exempelvis hur man lägger in elektroderna. Det finns i dag en stark trend i världen att utföra alla implantationer enligt samma principer som vid EAS, säger Nadine Schart-Morén, läkare på hörsel- och balansmottagningen, Akademiska sjukhuset.

I början på 90-talet började man operera patienter i Sverige med cochleaimplantat. Detta innebar en stor förbättring, inte minst för helt döva personer. Tekniken innebär att hörselnerven stimuleras elektriskt via en inopererad elektrod när de små så kallade hårcellerna som finns i hörselsnäckan har blivit så få att även den starkaste hörapparaten inte längre räcker till för en akustisk förstärkning.

Till skillnad från vanliga cochleaimplantat är målgruppen för elektroakustisk stimulering (EAS) personer som fortfarande har kvar fungerande hörsel i basen, de mörka tonerna, men saknar hörsel i diskant och mellanregister. Metoden innebär att man i samma öra kombinerar naturlig akustisk hörsel med elektrisk stimulering av hörselnerven.

– En fördel med EAS är att man oftast har kvar sin naturliga bashörsel efter cochleaimplantat operationen. Att återfå diskanthörsel innebär att patienterna får ökad makt över sitt liv och ökad livskvalitet. Många upplever exempelvis att det blir lättare att vistas i bullriga miljöer, fortsätter hon.

Tekniskt sett innebär EAS är att risken för skador på innerörat minskar, bland annat genom att operationstekniken är skonsammare. Elektroden som läggs in i snäckan är oftast kortare, tunnare och mjukare.

– Den tidigare operationsmetoden innebar att man borrade ett hål i snäckan som förstörde de känsliga strukturerna i innerörat, men nu opererar man genom det så kallade runda fönstret vilket minskar risken för skador på hörsel- och balansorganet. Och om det behövs kan man senare gå över från EAS till CI efter en justering i programvaran, berättar Nadine Schart-Morén.

Förutom på Akademiska sjukhuset finns hörselimplantatsenheter vid universitetssjukhusen i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Örebro och Umeå. I och med att Akademiska startade så tidigt, menar Schart-Morén att sjukhuset genom åren starkt bidragit till kunskapsutvecklingen.

Majoriteten av patienter har kvar "resthörsel"

Inom ramen för sin doktorsavhandling genomförde hon nyligen en långtidsuppföljning av de första patienterna som fått cochleaimplantat med hörselbevarande kirurgi på Akademiska.

– De följdes upp mer än fem år och resultaten visar att 12 av 15 hade bevarad ”resthörsel” i det opererade örat. Här fanns ett starkt samband mellan hur djupt elektroden förts in i hörselsnäckan. Men även de patienter som förlorade ”resthörseln” fortsatte att använda implantatet och hade god taluppfattning i testerna, berättar hon.

I forskningsstudien ingick även analyser av anatomin i patienternas öron för att öka förståelsen för varför ett fåtal patienter drabbas av oönskad elektrisk stimulering av ansiktsnerven, en ovanlig komplikation vid isättande av implantat. Detta gjordes med hjälp av så kallad Mikro-CT, en slags datortomografi, där man får tredimensionella digitala bilder med extrem upplösning i mikrometernivå, men också ny så kallad synkroton avbildning som möjliggör visualisering av mikrostrukturer inne i snäckan, även mjukdelar.

– Fokus var framförallt ansiktsnervens utseende och placering i förhållande till hörselsnäckan eftersom CI-elektroder i detta område kan orsaka oönskad elektrisk stimulering av ansiktsnerven. Resultatet visade att orsaken till detta kan vara avsaknad av skiljevägg mellan snäckan och ansiktsnerven och man hittade ett sätt att förutse denna komplikation redan under de tekniska mätningarna som görs under operation.

– Vår rekommendation är att elektroden läggs in via runda fönstret för att inte skada känsliga strukturer i hörselsnäckan, avrundar hon.

För mer information, kontakta:
Nadine Schart-Morén, läkare på hörsel- och balansmottagningen, Akademiska sjukhuset,
tel: 018-611 54 60 eller 073-866 05 97, e-post: nadine.schart.moren@akademiska.se

FAKTA: Skillnaden mellan CI- och EAS-implantat

• Cochleaimplantat (CI) är oftast den metod som används vid dövhet, då man förlorat de vibrationskänsliga sinnescellerna, hårcellerna i öronsnäckan men själva hörselnerven finns kvar och lever. Man stimulerar nerven med elektriska signaler. Cochlea-implantatet gör just detta, stimulerar hörselnerven, och vi uppfattar denna stimulering som ljud.
• Elektroakustisk stimulering (EAS) är en hörselbevarande metod som innebär att man i samma öra kombinerar naturlig akustisk hörsel med elektrisk stimulering av hörselnerven. Personerna tar in basljuden på vanligt sätt via hörselgången (akustiskt) antingen naturligt eller med en vanlig hörapparatförstärkning, medan diskantens toner stimuleras via implantatet (elektriska stimulering).