Ljusterapi i hemmet - effektiv behandling vid kroniskt försenad dygnsrytm

Ljusterapi med schemalagd uppstigning kan förbättra sömnrelaterade besvär för patienter med kroniskt försenad dygnsrytm. Mycket talar också för att kognitiv beteendeterapi fungerar bra som tilläggsbehandling. Det framgår av en ny patientstudie vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

– Resultaten av patientstudien visar att ljusterapi i hemmet med schemalagd uppstigning
kan tidigarelägga sömn-vakenhetsrytmen och förbättra sömnrelaterade besvär vid försenat sömnfassyndrom, delayed sleep phase disorder, DSPD. För att fungera måste ljusterapi ges med rätt dos vid rätt tid på dygnet. Mycket talar också för att kognitiv beteendeterapi, kbt, är en bra tilläggsbehandling, säger Katarina Danielsson, disputerad överläkare inom beroende- och neuropsykiatri på Akademiska sjukhuset som gjort studien inom ramen för sin avhandling.

Sömnbrist kan ha många olika förklaringar. Om du är morgonpigg eller nattuggla styrs till viss del av gener, hormoner, men även av psykosociala faktorer. Det sker en naturlig försening av dygnsrymen under puberteten både hos människor och hos djur. Om denna försening av dygnsrytmen är konstant och orsakar insomningsbesvär och/eller dagsömnighet samt en funktionsnedsättning för personen i fråga kan besvären vara orsakade av försenat sömnfassyndrom,

Sannolikt har dessa personer en dygnsrytm längre än 24 timmar. Många vittnar om en känsla av konstant ”jetlag” som påverkar livet både socialt och yrkesmässigt. De mest rekommenderade behandlingsmetoderna för denna grupp är melatonin till kvällen och/eller ljusterapi på morgonen. Det finns dock fortfarande ett begränsat antal kliniska studier inom detta område.

Det är lätt att förväxla försenat sömnfassyndrom med:

1. Vanligt förekommande försening av dygnsrytmen hos tonåringar (Delayed sleep phase). Skillnaden är att förseningen av dygnsrytmen inte ska orsaka någon funktionsnedsättning och den ska inte vara konstant trots att personen i fråga försöker ändra på den.
2. Insomni (insomningssvårigheter). Skillnaden är att insomipatienten har sömnproblemen kvar oavsett vilken tid på dygnet personen i fråga försöker sova.
3. Hypersomni (översömnighet). Skillnaden är att personen med hypersomni sover onormalt många timmar per dygn.

Personer med DSPD somnar ofta några timmar efter midnatt och har svårt att vakna på morgonen. Detta orsakar ofta svårigheter med inlärning i skolan och anpassning till arbetslivets krav (kontorstid).

För många innebär försenat sömnfassyndrom ett stort lidande både för patienten själv och anhöriga, framförallt för dem som inte får korrekt diagnos/behandling och endast får symtomlindrande behandling med sömnläkemedel som ofta fungerar mycket dåligt. Ett vanligt problem är att man av omgivningen (föräldrar, bekanta, arbetsgivare och skola) uppfattas som lat, oengagerad och ovillig att följa samhällets krav och förväntningar.

– En av avhandlingens studier visade att närmare fyra procent av alla ungdomar har försenat sömnfassyndrom. Vid diagnostisering av olika sömnstörningar är det viktigt att använda sömndagbok och att ha diagnosen DSPD i åtanke. Det är viktigt att vården fångar in dessa personer så att de får korrekt diagnos och lämplig behandling, framhåller Katarina Danielsson.

Mer information:
Katarina Danielsson, disputerad överläkare inom beroende- och neuropsykiatri på Akademiska sjukhuset, telefon: 018-611 00 00, e-post: katarina.danielsson@akademiska.se