Beredskapen för spelberoende på arbetsplatserna måste höjas

Spelberoendet kryper upp i åldrarna och kommer därför att påverka arbetsplatserna i allt högre utsträckning. Konsekvenserna kan bli stora, men många arbetsgivare är handfallna när de möter problematiken.

Många såg Kalla Faktas granskning av spelbolagen förra veckan. Reportaget visade på en häpnadsväckande cynism från spelbolagens sida. Högtravat prat om ansvarstagande visade sig inte alls stämma när teamet kikade bakom kulisserna. Där gällde istället aggressiv marknadsföring med lockande bonusar och vip-behandling för att få människor med uppenbara beroendeproblem att fortsätta spela. Dessa kunder står nämligen för den absoluta majoriteten av spelföretagens omsättning.

Yngre män hör till den största riskgruppen och ungefär var tionde man i åldern 16–29 år har idag riskabla spelvanor. Men problemen kryper upp i åldrarna. Främst ökar den bland män mellan 25 och 44 år och bland kvinnor mellan 45 till 64 år - åldrar när de flesta befinner sig i arbetslivet. Ungefär tre procent av den vuxna befolkningen i Sverige har försummat jobbet eller skolan åtminstone vid ett tillfälle under det senaste året för att kunna ägna sig åt spel om pengar, visar en undersökning från Folkhälsomyndigheten.

Alna har i många år arbetat med att implementera preventiva spelåtgärder på arbetsplatserna och just nu utvärderas dessa i ett pågående projekt på uppdrag av Folkhälsomyndigheten. Än finns inga färdiga resultat, men det är tydligt att medvetenheten om problematiken generellt är låg. Man har ofta inte ens reflekterat över att spelproblematik kan finnas på den egna arbetsplatsen och kan därmed inte tolka viktiga signaler. Generellt är arbetsgivare betydligt bättre rustade för att hantera mer etablerade riskbruk som exempelvis av alkohol.

Det finns flera orsaker till omedvetenheten. Spelberoendehar relativt nyligen likställts med andra psykiatriska beroendetillstånd, och inte förrän i år har det beslutats att sjukdomen ska få samma status som andra beroendesjukdomar i svenska lagar. Spelmissbruk är heller inget som luktar eller syns i blicken och är därför ofta svårt att upptäcka. Okunskapen kring spelproblem gör också att rädslan för stigmatisering, i kombination med den egna skulden och skammen, gör det mycket svårt för den drabbade att själv våga gå till chefen och begära hjälp. Samtidigt kan spelproblematik ställa till mycket stor skada om det får gå för långt, både för individen själv, men också för omvärlden som till exempel arbetsplatsen och företagets varumärke.

Något som skiljer spelmissbruk från andra former av missbruk är att den lättare kan glida över i kriminalitet. När spelandet gått över styr och de egna tillgångarna övertrasserats, ligger jobbets tillgångar nära till hands som en lösning på problemen. Gränser förskjuts sakta men säkert, nästan alltid med tron att det bara är tillfälliga ”lån” som ska betalas tillbaka när vinsten kommer. Stölderna och bedrägeriernakan dra iväg och bli allvarliga – och i värsta fall leda till fängelse. I grunden handlar det förstås om personer som mår väldigt psykiskt dåligt och behöver akut hjälp.

När Folkhälsomyndighetens statistik nu indikerar att spelmissbruk kan komma att bli allt vanligare på arbetsplatserna framöver är det viktigt att arbetsgivare känner till vilka preventiva åtgärder som kan sättas in, samt hur de ska agera när problemen väl dyker upp. Ju tidigare problemen fångas upp, desto mindre skada för både individen, dess anhöriga och arbetsplatsen.

Som arbetsgivare måste man först och främst ha insikt i att problemen faktiskt kan finnas på arbetsplatsen. Alla arbetsplatser som hanterar pengar kan drabbas. Sedan måste man vara uppmärksam på signaler om eventuella spelproblem. Typiska sådana är när en medarbetare begär förskott på lönen, börjar låna av kollegor, eller är väldigt engagerad i att ordna betting på arbetsplatsen. Då är det hög tid att ta ett orossamtal med medarbetaren i fråga.

I vårt arbete märker vi hur centralt det är att bryta stigmat runt spelproblematik. Ett sätt att bryta det är att vara tydlig med att man jobbar förebyggande och aktivt med frågan på arbetsplatsen. Först då kan den drabbade själv våga sig fram och be om hjälp.

En fråga som också kan lyftas i ett större perspektiv är om inte spelbolagen borde åläggas att själva finansiera åtminstone en del av de kostnader de åsamkar individer, arbetsgivare och det allmänna. Men det är en fråga som förtjänar en egen diskussion.

Kristina Sundqvist
Leg psykolog och Doktor i psykologi med inriktning på spel om pengar,
FoU-chef, Alna Sverige.