Kommentar: Ett förslag i rätt riktning - om kommunerna klarar åtagandet

Regeringen lade förra veckan fram ett förslag som innebär att spelmissbruk ska likställas med substansmissbruk. Kommunerna genom socialnämnderna ska få ett tydligare ansvar för att förebygga och motverka spelmissbruk. Även samarbetet mellan kommun och landsting för att fånga upp personer med skadligt bruk ska nu gälla för personer med spelmissbruk.

Alna välkomnar förslaget. Vi ser det som ett steg i rätt riktning, om än sent påkommet. Spelproblem är ett folkhälsoproblem som påverkar människors liv, hälsa och relationer och som kan leda till livslånga ekonomiska konsekvenser.

Att kommunerna hittills inte haft något tydligt ansvar för att motverka spelmissbruk har gjort att bemötandet och behandlingen av personer med spelmissbruk har varierat beroende på bostadsort. Vissa kommuner har erbjudit behandling och andra inte; patienten har istället slussats vidare till landstinget som i värsta fall slussat tillbaka vederbörande till kommunen. Med lagförslaget visar regeringen att man värderar spelproblematiken på samma sätt som substansproblematik och inser att ansvarsfrågan måste tydliggöras.

Hur kommunerna sedan ska kunna fullfölja ansvaret är nästa fråga. Det krävs att kommunerna avsätter pengar och resurser för bland annat utbildningsinsatser – och det i ett redan hårt ansträngt ekonomiskt läge. Men det behövs också en kunskap om vad som krävs för att individerna verkligen ska få rätt behandling.

I ett läge med ansträngd ekonomi kan det vara lockande att välja enkla snabba lösningar i stället för att hantera spelproblematiken utifrån den vetenskap och den evidensbaserade behandling som faktiskt finns. Gör man det, ser man att det inte finns någon ”quick fix” utan att det måste till specifik kompetens utifrån den enskilda individens situation. Särskilt eftersom man vet att spelmissbruk, liksom andra former av skadligt bruk, ofta är förknippat med samsjuklighet i någon form och även med substansproblematik.

Här ser vi den största utmaningen nu för kommunerna – att säkerställa att möjligheten finns att erbjuda adekvat behandling från början, och inte skjuta problemen och kostnader framför sig så att de ackumuleras över tid.