Utformning av talan styr om avskedande ska prövas enligt arbetstvistlagen

Frågan huruvida en tvist om avskedande på statens område ska prövas enligt arbetstvistlagen måste avgöras genom det sätt käranden utformar sin talan, enligt ett beslut i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen, (AD), har i beslut 2012 nr 81, mellan Saco-S (genom Sveriges universitetslärarförbund[förbundet]) och staten (genom Högskolan i Skövde [Högskolan]) prövat sin behörighet att enligt 1 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen ta upp tvist om avskedande av lektor till prövning.

Bakgrund

Z.M., medlem i förbundet, anställdes år 2009 som universitetslektor vid Högskolan. Anställningen gällde från och med den 1 juli 2009 och tills vidare, dock längst till och med den 30 juni 2010. Anställningen förlängdes därefter som längst till och med den 19 juni 2011. Den tidsbegränsade anställningen hade sin grund i regleringen i 4 kap. 30 § 5 högskoleförordningen (HF). Där anges att lektor ska anställas tills vidare, dock längst ett år, om han eller hon inte uppfyller vissa av behörighetskraven i samma förordning samt att anställningen får förnyas, dock längst ett år. Vidare anges att om lektorn förvärvar behörighet under anställningstiden, ska anställningen på begäran av lektorn övergå i en anställning tills vidare. Av 4 kap. 28 § fjärde stycket samma förordning framgår att en sådan begäran om tillsvidareanställning ska avslås genom ett särskilt beslut, om rektorn finner att lektorn inte uppfyller kraven för att kunna anställas tills vidare. Enligt 12 kap. 2 § 4 HF överklagas ett sådant avslagsbeslut till Överklagandenämnden för högskolan.

I juni 2011 begärde Z.M. tillsvidareanställning. Högskolan, informerade Z.M. om att han inte uppfyllde kraven för en tillsvidareanställning och att hans anställning inte kunde förlängas. Z.M. överlämnade ett intyg till Högskolan varav framgick att han examinerats i fyra kurser i högskolepedagogik med godkänt i slutbetyg. Högskolan ifrågasatte intyget och gjorde bedömningen att Z.M. inte uppfyllde behörighetskraven och därför inte hade rätt till en tillsvidareanställning.

Tvist har uppstått mellan parterna med anledning av Högskolans agerande. Förbundet har bland annat gjort gällande att Z.M. blivit tillsvidareanställd och därefter avskedad från den anställningen. Staten har i denna del hävdat att Z.M. inte tillsvidareanställts och att han därmed inte heller avskedats. Staten har vidare gjort gällande, vilket prövats i förevarande beslut, att förbundets talan ska avvisas då AD inte är behörig att pröva tvisten enligt 1 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen.

AD:s skäl

AD började med att konstatera att enligt 1 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen ska lagen inte tillämpas på mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

AD fastställde sedan att frågan huruvida en tvist om avskedande alternativt uppsägning ska prövas enligt arbetstvistlagen måste avgöras genom det sätt som käranden utformar sin talan. Om käranden gör gällande att ett visst beslut eller agerande från arbetsgivarens sida innefattar ett beslut om avskedande eller uppsägning ska talan i princip prövas enligt arbetstvistlagen. På samma sätt, ansåg AD, bör frågan bedömas om det, för att kunna avgöra den frågan, krävs ett ställningstagande i frågan om det över huvud taget förelegat något anställningsförhållande som arbetstagaren kan ha blivit skiljd från. AD kom fram till att domstolen är behörig att pröva den talan som förbundet för i målet.

Upplysningsvis tillade AD att om domstolen finner att HF:s reglering är sådan att det är möjligt med en automatisk övergång av anställningen har AD att pröva om förutsättningar för en sådan är uppfyllda. Däremot är AD inte behörig att pröva om det var rätt av Högskolan att neka Z.M. en tillsvidareanställning. Den prövningen är förbehållen Överklagandenämnden för högskolan.

Kommentar

Beslutet belyser AD:s behörighet i arbetstvister och att denna är beroende av hur käranden utformar sin talan. I förevarande fall har käranden yrkat att AD ska ogiltigförklara en uppsägning alternativt ett avskedande. För att AD ska kunna ta ställning till om en uppsägning eller ett avskedande har skett måste AD först pröva frågan om huruvida det har förelegat ett anställningsförhållande. För att pröva frågan om huruvida det har förelegat ett anställningsförhållande måste AD ta ställning till om Z.M. har fått sin anställning att automatiskt övergå till en tillsvidareanställning.

Överklagandenämnden för högskolan däremot har inte möjlighet att pröva de nyss nämnda frågorna. Däremot är Överklagandenämnden för högskolan förbehållen rätten att pröva om det var rätt av Högskolan att neka Z.M. en tillsvidareanställning.

Finner Överklagandenämnden för högskolan att det var fel att inte erbjuda Z.M. en tillsvidareanställning, ska Z.M. rätteligen erbjudas en tillsvidareanställning vid Högskolan.

Det sagda innebär att det kan pågå två parallella processer i frågan samtidigt. AD har att pröva om det förelåg ett anställningsförhållande medan Överklagandenämnden för högskolan prövar om det var rätt att neka Z.M. en anställning. Det innebär att Z.M. har dubbla möjligheter att få en tillsvidareanställning som lektor. Dels genom fullt bifall i AD och dels genom bifall i Överklagandenämnden för högskolan. För det fall processerna fortsätter att handläggas parallellt och Överklagandenämnden för högskolan kommer fram till att Z.M. ska erbjudas en tillsvidareanställning, har han endast möjlighet till eventuellt skadestånd vid ett bifall av käromålet i AD.

För ytterligare information om innehållet i detta "Arbetsgivarverket informerar" kontakta Josephine Trinder, telefon 08-700 14 29 eller Karl Pfeifer, telefon 08-700 13 12 .