Fest i växthuset

Varje år när våren kommer börjar en brakfest i Årstidernas växthus på gården Barritskov på Jylland. När man öppnar dörren möts man av en vägg av varm, fuktig luft som formligen andas liv. I växthusen förodlas det allra mesta vi odlar på Smagsmarken (våra försöksodlingar och alldeles egna odlingslabb). När man väl har vant sig vid ljuset och värmen får man syn på ett härligt gäng växter, rotsaker, knölar, skott, hybridväxter och mutanter. Festen har börjat och det är bra drag! Plantor slår rot, stjälkar sträcker på sig, och allt och alla vill komma upp, upp, upp mot solljuset. Varje växt har sin egen tolkning av fotosyntesens urgamla dans. De svajar fram och tillbaka, vrider och kråmar sig för att hitta precis rätt vinkel för att få allra mest ljus. Odlingssäsongen har precis börjat, och trycket är redan högt. Vi får hoppas att alla får plats!

Sallatstypen Merveille des quatre saisons

När jag blickar ut över alla vackra växter dyker det upp välkända ansikten: ”Nämen hallå, där är ju sallaten Merveille des quatre saisons”, vi sågs första gången precis här 2001. Jag får också syn på härlig spenat och bladmynta (eller Shiso, som den även kallas). De har varit med varje vår de senaste åren, och vi bjuder dem alltid. På festen finns också en del speciella typer. T.ex. ser jag en chili där borta, Nigel’s outdoor chili, som hävdar att den kan göra det omöjliga: växa och gro direkt på åkern utan att behöva stå i en kruka inomhus! Det tror jag på när jag ser det. Plötsligt springer jag på München bier-rädisan som inte vill att man äter av roten på den. Istället väntar vi spänt på att fröskidan utvecklas, för den är en riktigt god, kryddstark munsbit. I ett hörn ser jag också den lite uppseendeväckande rödtotten Red beard-piplök från Wales – det blir intressant att se vart den tar vägen.

Det myllrar av kålfamiljens medlemmar överallt; de älskar att gå på fest! Minestra nera, en korsning mellan grönkål och broccoli, är så god i italienska soppor och stuvningar – kul att den kunde komma! Och den italienska, flikbladiga svartkålen Jagalla nero vinner priset för galnaste frisyr. Två andra gäster har kommit ända från England för att bevisa att de minsann kan överleva vår nordiska vinter: Sutherland kale och Thousand head kale. Det ser också ut som att både den kinesiska broccolisorten Kailaanoch pak choy-varianten Santoh har tagit med sig hela tjocka släkten, så många skott är de. Det ska bli spännande att se om de kommer att trivas här hos oss.

Malabar-spenat

Precis när man tror att det inte kunde bli häftigare än så dyker alla smakrika växter från Mexiko och Sydamerika upp. Växten Porophyllum ruderale (som ibland kallas Quillquiña) passar riktigt bra i salsa och tacos. Den skryter med sin smak, en blandning av ruccolasallat och koriander. Släktingen Porophyllum coloratum säger att den smakar blomsterkrans, lime och koriander. Lillebrorsan Porophyllum tagetoides har också kommit. Den växer lite snabbare än de andra och får vackra, lila blommor. Mexikansk koriander, även kallad Mandastro, är mycket populär i Karibien och Sydöstasien, och den insisterar själv på att den inte alls är släkt med koriander (fast det är den). Sammetsblomssläktet representeras av Huacatay tagetes minuta, en lite rivig typ som ligger någonstans mellan mynta och basilika i smaken. I Peru används den i salsa till fisk och kyckling. När alla coola katter från Sydamerika och Mexiko väl kommit in dyker de nyckfulla gangsterbröderna Achocha, Fat baby och Giant bolivian upp. De är släkt med gurkan och stoltserar med sin familjehistoria – de kan nämligen spåras ända till Perus moche-folk.

De allra bästa platserna på festen är dock upptagna sedan länge. Först till kvarn får först mala. Och allra först kom Yacon polymnia sonchifolia, en medlem i jordärtskocks- och solrosfamiljen. Den får krispiga och söta rotknölar. Först på plats var också 30 helt olika – men alla lika härliga – ätliga blommor; det går till och med rykten om att de har en färgsprakande show under efterfesten på åkern och tallriken.

Party on!

/Chris