Historien om Grand National-pokalen

Det började med ett brev 1970 .…
… fortsätter med en resa till Aintree utanför Liverpool 2011 …
… och slutar med?
Nej, historien om den svenska Grand National-pokalen är en "never ending story".

På lördag rids världens största och mest krävande steeplechase-lopp, Grand National på Aintree utanför Liverpool. Kvart över fem svensk tid startar 40 hästar för att rida cirka 7 200 meter och förhoppningsvis klara 30 hinder. Grand National är juvelen i det tre dagar långa meetinget som totalt samlar cirka 150 000 åskådare. På lördagen finns 70 000 åskådare på plats och de som inte har kommit över någon biljett följer loppet hos bookmakers eller hemma på TV:n. England står i princip stilla.

En som är på plats är svenskan Elisabeth Oldengren.

– Jag har upplevt Grand National en gång tidigare, i slutet på 80-talet. Jag vann en svensk amatörserie, sponsrad av Benny Andersson där förstapriset var en resa till London och musikalen Chess plus Grand National-dagen på Aintree. Jag minns båda dagarna som fantastiska upplevelser.

När Elisabeth sätter sig på planet till Manchester på onsdag är de tre dagarna på Aintree i arbetssyfte. Svensk Galopp har nämligen utsett den förra amatörryttaren till projektledare för Sveriges eget Grand National, som rids på Strömsholm den 12 juni, och nu har Elisabeth grävt i historien och nu händer det saker…

– Jag är inte helt tom på idéer. Jag tror vi kan göra något riktigt stort av Svenskt Grand National, där resan till Aintree är ett led i den visionen, betonar hon.

Med sig på planet har Elisabeth Svenskt Grand Nationals ständiga vandringspris, en drygt sju kilo tung silverpokal med en alldeles speciell historia, som faktiskt började på just Aintree och Englands Grand National för mer än 110 år sedan.

Elisabeth berättar:

– Hösten 1970 skrev vår egen Mr Galopp, Björn Zachrisson, ett hövligt brev till Mrs Mirabel Topham - dåvarande ägare av banan Aintree och Managing Director för Grand National - där frågan ställdes om Sverige fick lov att kalla vårt största hinderlopp "Grand National".

– Mrs Topham svarade inte bara ja och önskade oss all lycka till utan lovade också att skänka ett vandringspris som bevis på hennes uppskattning och som hon hoppades att vi skulle komma att ha glädje av. I maj 1971, med en särskild budbärare, kom så den magnifika silverpjäsen till Sverige. Pokalen, som tidigare delats ut som pris i det engelska Grand National 1895, hade via ett dödsbo åter hamnat i organisationens ägo.

1971 reds så det första officiella Svenskt Grand National på Strömsholm, i dag 4 200 meter med 15 fasta hinder, och efter att Officer Kelly vunnit fick ägaren Stald ABC ta emot den engelska silverpokalen, som sedan vandrat runt i 40 år hos nästan lika många ägare, där samtliga finns ingraverade på fastsatta plaketter.

– Det finns många skrönor om denna ståtliga silverpokal. Att det druckits champagne ur den vet jag av egen erfarenhet, det är en årligt återkommande tradition på Strömsholm efter segerceremonin, men att den gjorts ren i en diskmaskin och åkt hästtransport kan jag inte vidimera. Nu har den omsorgsfullt handputsats av Kurt Ribbhagen i Stockholms särskilt utsedda specialist Jesper Blomquist och är väl förberedd inför kommande veckas äventyr.

Det är denna pokal, 7 140 gram sterling silver (dubbelt så tung med foten) och 48 cm hög, som Elisabeth Oldengren nu har med sig till England. Pokalen kommer att stå i en speciell monter på banans museum och historien om hur en engelsk Grand National-pokal hamnade som uppskattat vandringspris i Svenskt Grand National kommer också att berättas på banan och i något av dagarnas programblad.

– Givetvis skickar man inte en sådan värdefull pokal som vanligt bagage, utan jag har efter många processer fått tillåtelse av Luftfartsverket och SAS att bära den som handbagage, trots att den egentligen är både för tung och inte håller tillåtna mått, och i en del ögon möjligen också kan klassas som ett vapen, berättar Elisabeth.

Vad är då syftet med resan och presentationen av silverpokalen?

– Jag vill visa vår uppskattning och berätta om hur mycket pokalen betytt för oss. Jag vill att pokalens historia ska återges i England, på den plats den kommer från och nu när det är exakt 40 år sedan den skänktes till Sverige så är ju timingen perfekt. Det är nya ägare till banan (Aintree är såld till engelska Jockeyklubben) och det finns en ny generation i såväl de olika organisationerna som besökare på banan som måste få reda på pokalens historia. Jag känner att vi är skyldiga att förvalta arvet av pokalen och det Mrs Mirabel Topham gjorde för oss på det bästa sätt vi kan.

– Samtidigt vill jag marknadsföra Svenskt Grand National och knyta nya kontakter. Redan klart är att ett par riktigt tunga levande legender inom hindersporten kommer till Strömsholm den 12 juni för att hjälpa oss att uppmärksamma eventet. En av dem kanske tar med en eller ett par starthästar också, berättar Elisabeth vidare.

Som har en liten dröm…

– Jag skulle vilja att Aintree och Strömsholm blir vänbanor, så som städer och orter har vänorter i andra länder. Lyckas jag med det blir resan till Aintree optimal.

Om en vecka vet vi svaret.

För mer information, kontakta:

Hasse Svennehed, PR-chef ATG
Telefon: 08-627 21 81
Mobil: 070-527 21 81
E-post: hasse.svennehed@atg.se