Vd: Därför anmäler vi P3:s reklamjinglar

Hämtat från SvD Näringsliv: http://www.svd.se/vd-darfor-anmaler-vi-p3s-reklamjinglar/om/naringsliv:debatt

Bauer Media har anmält Sveriges Radios P3 till Granskningsnämnden. Vi vill att Granskningsnämnden prövar om deras reklamjinglar, där Sveriges Radio marknadsför P3 som ett reklamfritt alternativ för topplistemusik, är förenligt med sändningstillståndet. Det skriver Staffan Rosell, vd, Bauer Media Group.

DEBATT | RADIO

P3 är en populär kanal, särskilt bland de yngre lyssnarna. Enligt Sveriges Radio är P3 ”ung public service”. Vi delar inte den uppfattningen. P3 har väsentligt mer gemensamt med oss i den kommersiella radion än med public service-kanalerna; P1, P2 och P4. Jag har tidigare framfört att vi på Bauer Media är redo att lägga ett bud på P3. Det är vi fortfarande. Skälet är kort och gott att P3 har en kommersiellt gångbar profil.

Sveriges Radios vd Cilla Benkö hävdar att det är fel att påstå att P3 är en radiokanal med ”samma musikprofil som Mix Megapol, NRJ och Rix FM”. Istället hävdar Cilla Benkö att P3 är ”avgörande för en fungerande demokrati som också inkluderar unga”.

För den som lyssnar på P3 framstår dessa uttalanden som märkliga. För det första är det uppenbart att musiken dominerar sändningarna stort. För det andra är det uppenbart att musiken som spelas i P3 är samma låtar som i de stora kommersiella kanalerna. För det tredje är det uppenbart att Sveriges Radio själva ser P3 framför allt som en kanal för topplistemusik. Detta marknadsförs, flera gånger i timmen, i reklamjinglar med budskapet att ”P3 älskar ny musik” ofta med påhänget ”För att du älskar ny musik. Utan reklam”. Sveriges Radio marknadsför helt enkelt P3 som en kanal som erbjuder samma musikaliska utbud som de populäraste kommersiella radiostationerna. Genom P3 vill Sveriges Radio maximera sin andel av lyssnarna i förhållande till de kommersiella kanalerna.

Den grundläggande frågan är varför vi ska ha en radiokanal som låter som en kommersiell kanal och som ser som sin uppgift att konkurrera med kommersiella kanaler men som är offentligt finansierad?

Fram till att kommersiell radio introducerades i Sverige i början av 1990-talet går det att förstå att Sveriges Radio uppfattade att det låg i uppdraget att sända topplistemusik, eftersom ingen annan gjorde det. Idag är situationen en annan. Tack vare de kommersiella kanalerna finns nu ett rikt och varierat utbud av modern popmusik i många olika genrer. P3 adderar i detta avseende inget.

Direktiven från riksdag och regering till Sveriges Radio är allt annat än knivskarpa. Det är inte lätt att förstå hur Sveriges Radios yttersta ägare – våra folkvalda i riksdagen – ser på Sveriges Radios roll och funktion i dessa avseenden. Ibland skymtar man resonemang om att Public Service ska addera unika värden och kvaliteter.

Detta gäller definitivt merparten av det innehåll som sänds i P1, P2 och även mycket av det som sänds i P4. Program på minoritetsspråk, klassisk musik, fördjupande samhällsprogram, reportage och kulturjournalistik är exempel på innehåll som saknar kommersiell bärkraft. Här skapar Sveriges Radio ett, ofta förstklassigt, innehåll som verkligen adderar något till utbudet i etern.

Mot detta kan man invända att det inte finns något stadgande om att Sveriges Radio endast ska göra sådant som inte görs av kommersiella aktörer. Tvärt om ska Sveriges Radio ”erbjuda ett mångsidigt programutbud som omfattar allt från det breda anslaget till det mer särpräglade” som det heter i sändningstillståndet. Om ovanstående ska tolkas som att public service ska ägna sig åt att producera exakt samma typ av material som kommersiella aktörer gör inställer sig emellertid en del frågor. Den första är varför licensbetalarna ska finansiera produktion av material som redan tillhandahålls på kommersiella villkor? Den andra är varför det offentliga ska driva företag som konkurrerar med privata företag där det finns en fungerande marknad?

Ett Sveriges Radio som gör anspråk på att göra allt – och som har ekonomiska resurser att göra just det – tränger undan alternativen. Det leder till utarmning av alternativen och hämmar mångfalden. Sveriges Radio har idag 75 procent av radiolyssnandet. Precis som på andra marknader är det osunt och konkurrenshämmande med en så dominerande aktör.

Ytterligare ett argument för dagens ordning skulle kunna vara att P3 till skillnad från de andra kanalerna som spelar modern popmusik är fri från reklam. Detta är till att börja med bara delvis sant eftersom P3 sänder så kallad egenreklam i mycket stor omfattning. För den som vill lyssna på musik utan avbrott av jinglar och reklam torde streamingtjänster vara ett bättre alternativ än både P3 och de kommersiella kanalerna.

Vi hävdar att P3:s reklamjinglar med budskapet att man framför allt sänder den nyaste musiken utan reklam är att betrakta som just reklam. Det är tveksamt om det är tillåtet enligt sändningstillståndet att sända den här typen av reklam vars syfte bara kan förstås som ett sätt att vinna över lyssnare från kommersiella konkurrenter.

Bauer Media har därför anmält P3:s reklamjinglar till Granskningsnämnden. Vi vill ha det klarlagt om detta agerande är förenligt med sändningstillståndet. Skulle det visa sig att det faktiskt är det så är det dags att revidera sändningstillståndet. Skulle det visa sig att Granskningsnämnden resonerar som vi gör är det ett viktigt besked som måste få konsekvenser för hur Sveriges Radio agerar.

I alla händelser är det angeläget att debattera vilken roll Sveriges Radio ska spela. Är det för att producera, sända och marknadsföra ett innehåll som finns att tillgå på den kommersiella marknaden som vi har offentligt finansierad radio eller är det för att säkerställa att innehåll som inte kommer till stånd på marknadsmässiga villkor når radiolyssnarna? Det är en fråga vi önskar en debatt om.

Staffan Rosell

vd, Bauer Media Group