Skip to main content

​Historien om BoKlok – De tre kvinnorna som förverkligade visionen

Nyhet   •   Mar 06, 2020 07:35 CET

Inger Olsson och Madeleine Nobs framför ett av de första BoKlok områdena.

Många känner till att BoKlok är ett samarbete mellan Skanska och IKEA, ursprungligen initierat efter en idé av IKEAs grundare Ingvar Kamprad. Konceptet, som kombinerar de båda anrika svenska företagens erfarenheter, resulterar i hem med god design, funktion och kvalitet. Vad inte fullt lika många känner till är att Kamprads idé lades i händerna på tre kvinnor, som fick i uppdrag att förverkliga visionen - och ta fram konceptet BoKlok.

En av de tre är Inger Olsson som i början av 1990-talet arbetade som projektutvecklare på Skanska. I en artikel som Skanska skrev i samband med Ingvar Kamprads bortgång i februari 2018, berättar Inger att hon fortfarande inspireras av Ingvar i sitt arbete bland annat eftersom han ”ställde höga krav och inspirerade människor genom sitt tydliga ledarskap”. Tillsammans med Madeleine Nobs, som arbetade som heminredningsarkitekt på IKEA och arkitekten Gun Ahlström, skulle Inger Olsson utgöra den berömda kvinnliga trojkan som förverkligade Ingvar Kamprads vision om prisvärda bostäder som fler skulle ha råd att efterfråga.

Gun, Inger och Madeleine brann av iver att få sätta igång med det nya, spännande projektet, men sansade sig och började istället med att ställa upp en rad relevanta frågor: för vem ska vi bygga? Vad vill den personen ha? Och kanske viktigast av allt: hur mycket har personen råd att lägga på sitt boende? Med de här frågorna som utgångspunkt började de sina undersökningar, och ganska snart stod det klart att den mest behövande målgruppen, enligt dåtidens undersökning, var en ensamstående sjuksköterska med ett barn. När alla sjuksköterskans utgifter var betalda och något litet hade kunnat sparas för t.ex. en semesterresa eller lite guldkant i vardagen, var det vad som fanns över som skulle räcka att bo för.

Det här var vid tidpunkten ett helt nytt sätt att ta sig an uppgiften att bygga för folk med vanliga plånböcker, och kvar-att-bo-för summan som arbetsgruppen med de tre kvinnorna räknade framskulle komma att landa på ca 3000 kr. Med det talet för ögonen startade de sitt uppdrag att förverkliga Kamprads vision. De utvärderade olika produktionsmetoder och fastnade ganska snart för en industrialiserad byggmetod, eftersom detär ett kostnadseffektivt sätt att bygga.Med utgångspunkt i Skanskas Allemanshuset började de sedan se över ritningar och skalade bort vad de valde att kalla ”skrytytor”, som ett led att minska boendekostnaden, både kortsiktigt vid köpet, men även långsiktigt eftersom de ytor som aldrig byggs aldrig behöver värmas upp – någonsin.

För att kompensera för minskad golvyta i planlösningarna, ökade arkitekten Gun takhöjden med 20 cm jämfört med branschstandard vid den tiden, hon valde fönster med lägre bröstning och ritade in fönsterna i bostaden så att kunden alltid skulle mötas av dagsljus från tre olika håll, oavsett var i bostaden hen befann sig. På så vis gjordes något helt nytt för tiden – att tänka i boendevolym istället för golvarea.

Golvytan som fanns kvar planerades sedan noga med hjälp av Madeleines heminredningsexpertis för att passa IKEAs standardmått för exempelvis hyllor och sängar – det skulle vara enkelt för kunden att inreda sitt hem till en rimlig peng. Materialval sågs över, liksom hur man skulle gestalta kvarteren - och i alla led var de tre kvinnorna noga med att hålla nere kostnaderna, eftersom de var tvungna att förhålla sig till de 3000 kr som den ensamstående sjuksköterskan hade kvar att bo för. Det sättet att räkna och att förhålla oss till vad våra kunder har kvar att bo för när allt annat är betalat och sparat till, är djupt förankrat i BoKlok-konceptet och genomsyrar fortfarande allt vi gör på BoKlokidag.

Efter idogt arbete presenterade Madeleine, Gun och Inger så slutligen ett nytt boendekoncept som de kallade BoKlok– ett bättre boende, till lågt pris, för de många människorna. Med den första ritningen byggdes det första BoKlok-projektet 1997 i skånska Ödåkra, och samma ritning utgjorde sedan grunden för flera tusen likadana hem och kvarter runtom i Sverige.