PRESSINBJUDAN: Finsk videokonst på Borås Konstmuseum

FYRA FINSKA UTSNITT

2 oktober - 6 december 2009

Pressvisning fredag 2 oktober kl 11.00 i anslutning till utställningen Tio fotografer. Mer info Petra Johansson: 0768-887669

När Borås Konstmuseum öppnar utställningen Tio fotografer invigs även en utställning med videokonst av fyra finska videokonstnärer: Saara Ekström, Petra Lindholm, Marika Orenius och Aurora Reinhard.

Ett intresse för kroppen (eng; body, fi; keho) förenar de fyra finska konstnärer som ställer ut en trappa upp på Borås Konstmuseum. Det handlar om att stanna upp och stanna kvar, att vara någons eller sin egen fånge eller att helt försvinna. Insikter om begränsningar och maktrelationer blir tydliga och tillsammans ger videoverken oss en möjlighet att blicka både inåt och utåt.

SAARA EKSTRÖM

arbetar med oförutsägbara, ofta organiska, material med starka symboliska laddningar. Hon har bland annat intresseratsig för skönheten i det fula och skildrat vackra förruttnelseprocesser. I triptyken NO BODY (2007) flödar ett intensivt rött ljus över ettroterande blomsterarrangemang. I textform berättas historien om en kvinna som upplever sitt eget försvinnande. Texten fungerar somen röst ur hennes medvetande. Ett medvetande som sakta övergår i ett tomrum där begreppet identitet till slut förlorar sin innebörd.

PETRA LINDHOLM

intresserar sig för minnen, tankar och drömmar. Verket LEARNING TO STAY (2008) handlar om att stanna upp ochstanna kvar. Installationen visas på tre monitorer med en återhållsam, nästintill svartvit, färgskala. Stillsamma bilder av interiörer ochexteriörer glider i varandra och skapar ett kontemplativt lugn. Bilderna ackompanjeras av miljöljud och en orgelslinga.

MARIKA ORENIUS

konst är samhällskritisk utan att vara politisk. I det tvåkanaliga verket HEAVENLY BODIES (2009) är den mänskliga kroppenutgångspunkt och första struktur. Hemmet och familjen är den andra strukturen och den tredje rör det största vi känner till, yttrerymden och stjärnornas formationer. I en hemmiljö filmad i ett dockhus rör sig huvudpersonen, med hjälp av bluescreen teknik, som enlevande docka. De tomma och låsta rummen visar sig vara hennes sinnesstämning berättad genom dagboksanteckningar och kroppens rörelsemönster.

AURORA REINHARD

har sedan slutet av 90-talet arbetat med genusfrågor och hur vi skildrar sexualitet och tabun. I JULIO & LUPITA(2004) dansar Julio, en medelålders latinamerikan, med en uppblåsbar docka i naturlig storlek. Lupita böjer sig i onaturliga och iblandperversa vinklar till spöklika latinorytmer. Julio Diaz är en colombiansk gatuartist som lever i New York och försörjer sig genom att dansamed Lupita och andra kvinnliga dockor han själv skapat. För den här videon bad Aurora Reinhard honom att komma till en studio ochdansa som han brukar med dockan framför en kamera.

Utställningen är producerad av Borås Konstmuseum med stöd från Kulturfonden för Sverige och Finland och knyter an till märkesåret1809 som uppmärksammar att det är 200 år sedan Finland och Sverige blev två länder.