Ett handskrivet brev sådde ett frö för odlingskraft och gemenskap på Drejaren

Hon älskar att skriva, handarbeta och odla. Marianne Svensson har bott på Drejaren, ett av BromöllaHems serviceboenden, i ungefär ett år och trivs utmärkt med gemenskapen och de aktiviteter som ordnas varje dag i matsalen. Men hon kände att någonting saknades. Hon önskade något att sysselsätta sig med utomhus, längtade efter att använda händerna och känna närheten till naturen - något som varit en självklar del av hennes vardag tidigare då hon bodde i hus och hade en stor, prunkande trädgård att sköta om.

- Jag hade de mest annorlunda växterna, de som ingen annan hade, berättar Marianne med stolthet i rösten. Jag fick alltid beröm för trädgården och i stort sett varenda växt som finns i den trädgården har jag drivit upp från frö.

Hon ville egentligen inte flytta till Drejaren och lämna den älskade trädgården i någon annans händer men det blev för svårt att sköta om blommor och växter på egen hand eftersom trädgården låg nedanför en slänt. Hon var tvungen att gå i en trappa för att komma dit och det var när hon fallit i trappan som hon bestämde sig för att sälja sitt hus och flytta.

- Katten har äntligen vant sig vid flytten, säger hon. Han rör sig fritt här på innergården och i området runtomkring. Det enda som skrämmer honom är när linan på flaggstången slår i vinden. Då blir han lite orolig.

Trots att både Marianne och hennes livskamrat, katten Sotis, har funnit sin plats på servicboendet Drejaren saknade Marianne trädgårdsarbetet från sin tid i huset så mycket att hon bestämde sig för att skicka in ett brev till Bromölla Kommuns “Tyck-till”-låda.

Det var det tre sidor långa handskrivna brevet som fick saker och ting att komma i rullning. Kommunen vidarebefordrade brevet till BromöllaHem som genast satte fastighetsskötarna i arbete. I brevet beskrev Marianne hur de yngre tanterna på boendet gärna spenderar sin tid utomhus med handarbete men att de saknar andra aktiviteter och därmed önskade pallkragar fyllda med jord så att de kan plantera bär, kryddor och blommor. Hon hade till och med ritat en teckning i brevet som beskrev exakt vart pallkragarna skulle stå placerade.

Det dröjde inte länge förrän pallkragarna stod på plats, till bredden fyllda med jord - precis enligt Mariannes önskemål. Fastighetsskötarna hade, enligt Marianne, gjort ett mycket bra jobb då de till och med använt Mariannes rullator som måttstock för att placera ut pallkragarna på bästa sätt. Det var viktigt att hon och de andra damerna kunde ta sig runt odlingslådornas alla sidor utan problem. Nu planerar Marianne att åka ut till en handelsträdgård och införskaffa sig örter att sätta i den nygödslade jorden och känner sig nöjd med att BromöllaHem tog hennes önskan på allvar och såg till att den blev verklighet.

- Jag tycker det är fint att de på tänker på oss äldre som inte har någonting, som har flyttat från hus och sen kommer till lägenhet och bara blir sittandes, säger Marianne. Nu kan de ju sätta lite rabarber och vi kan odla tillsammans. Det blir lättare att sköta när man gör det ihop med andra. Jag tror att det blir omtyckt!.