DEBATT: Nobel Center – ett exempel på bristande respekt för den demokratiska processen

Lars Anell, ordförande i Vetenskapsrådet 2010-2015 och medlem av styrelsen för Nobelhus AB, skriver i artikeln ”Nobel Center får inte förhalas mer” i Svenska Dagbladet 2016-06-14 angående pågående överklagandeprocess att rättssystemet missbrukas, att människor vilseleds och att ett angeläget projekt förhalas.

Anell visar i sin artikel ett anmärkningsvärt förakt mot den demokratiska processen för detaljplanen för Nobel Center och negligerar en omfattande, ovanligt kunnig och samstämd kritik av medborgare, experter och organisationer genom att ondgöra sig över att största delen av överklagandena består av kommunalbesvär och genom att mena att det rör sig om ett mycket litet antal överklaganden - som Anell uttrycker det - "i den mera strikta betydelsen".

Hittills kända inkomna och planerade överklaganden från organisationer representerar flera hundra tusen personer: Svenska byggnadsvårdsföreningen (ca 6000 medlemmar varav hundratals föreningar och organisationer), Samfundet S:t Erik (ca 2000 medlemmar), Förbundet för Ekoparken (består av ca 50 organisationer motsvarande ca 250000 medlemmar), Skärgårdens Trafikantförening (ca 1 000 enskilda medlemmar samt 250 anslutna intresseföretag och företag), Stockholms Sjögård (anslutna organisationer och företag motsvarande mer än 100 000 personer) m. fl. Det finns flera nätverk bl.a. facebookgruppen Bevara Blasieholmen med mer än 10 0000 medlemmar. Här bör också nämnas många hundra yttranden under planprocessen, fyra välbesökta demonstrationer senast mer än 2 000 deltagare, och mängder av debattartiklar i media. Detta motstånd representerar begreppet "den berörda allmänheten", vars deltagande i beslutsprocesser och också under senare år i vissa fall ökade rätt att föra talan mot besluten framgår av EU-direktiv och den av Sverige ratificerade Århuskonventionen.

Anell förbiser helt de starka sakskäl som framförts mot projektet. Det är för övrigt inte heller antalet överklaganden som är avgörande för den juridiska prövningen vilket Anell tycks tro; det är de sakskäl som sakägare och överklagande organisationer framför som handlar om att flera av uttrycken för riksintresset för Stockholm bedöms påtagligt skadas - den stora byggnadsvolymens påverkan på stadsbilden, vyerna som skyms, Nationalmuseums framtoning som försvagas, den kulturhistoriskt värdefulla hamnmiljön som utraderas - men också om de olösta frågorna rörande trafikförsörjning med buss och båt, omfattningen av arkeologiska utgrävningar m.m. Överklagandeprocessen innebär således varken ett missbruk av rättssystemet eller en förhalning av ärendet utan att enligt lagens syfte få till stånd en statlig kontroll av den kommunala planeringen i ett viktigt planärende av nationell betydelse.

Att skriva så nedlåtande som Anell gör när det gäller medborgarnas kritik av förslaget till detaljplan för Nobel Center visar en upprörande tondövhet mot en stark, kunnig och utbredd opposition från experter och övriga medborgare som griper de lagliga möjligheter som står till buds för att göra sina röster hörda.

Kristina Berglund

f.d. stadsarkitekt

Vice ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen