Lyteskomikens kulturhistoria. Vad får man egentligen skämta om? Ny bok!

Vad får man egentligen skämta om? Naturligtvis beror det på hur man definierar skämt och frågorna om vad som egentligen är humor har sysselsatt filosofer genom årtusenden – egentligen utan att komma fram till några entydiga definitioner som alla är överens om. Humorn är bestämd till tid och plats och som Fröding en gång i tiden skrev i dikten ”Vad är sanning?”: ”Det som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåliga skämt i Heidelberg.”

De flesta tycks vara överens om att humor i vidaste bemärkelse uppstår vid någon form av inkongruens, när tingen inte stämmer överens, eller när bisarra kollisioner uppstår. Att uttala sig nedsättande om individer i sin omgivning har vi gjort alltsedan Bibelns dagar och vad vi idag kallar Norgevitsar är en berättartradition som kan spåras långt tillbaka i tiden.

Denna bok om lyteskomikens kulturhistoria försöker på ett lättsamt sätt berätta hur vi under alla tider med sadism, nedlåtenhet och äckel hanterat dem som råkar bli avvikande på ett eller annat sätt men konstaterar samtidigt att det mitt i allt detta ändå finns en ömhet, en förståelse och i bästa fall ett kärleksfullt bemötande av dem som besitter lyten av de mest skiftande slag.

Författaren har vissa insikter i humorns funktioner. Som glad amatörskådespelare på Klara Soppteaterns scen i Stockholm har han många gånger improviserat och stå-uppat med infotainment, som rört hälsa och livsstilsfrågor i vidaste bemärkelse i en ambition att försöka sälja dessa budskap på ett underhållande sätt. I otaliga föreläsningar, både i Sverige och utomlands, har han försökt använda humor som ett redskap för att sälja ett underliggande hälsobudskap med glädje.

Stephan Rössner är läkare, professor och överläkare på överviktsenheten på Karolinska universitetssjukhuset. Sedan 2009 är han professor emeritus.