Celiaki - gener orsak snarare än miljö

Förmodligen är det genetiska skillnader som gör att vissa folkslag oftare är glutenintoleranta än andra, inte miljön. Det tyder en undersökning som forskare på Centrum för primärvårdsforskning vid Lunds universitet genomfört.

Glutenintolerans är betydligt vanligare bland svenskar än hos till exempel asiater. Länge har man diskuterat vad det beror på. Miljön, där kosten innehåller mer eller mindre gluten, eller det genetiska arvet från olika folkslag? Fem forskare knutna till Lunds universitet identifierade med hjälp av databasen MigMed 2 drygt en miljon svenskar: Barn till invandrare (andra generationens invandrare) och svenskar som adopterats från utlandet. Därefter kontrollerades hur många av dem som drabbats av celiaki. De siffrorna jämfördes sedan med hur ofta infödda svenskar drabbas. Undersökningarna visade att emmigranterna drabbades av celiaki betydligt mer sällan än de infödda svenskarna. Risken för att bli glutenintolerant var hela elva procent lägre i genomsnitt. Den slutsats forskarna drar är att genetiska olikheter i gensammansättningar bidrar till att förekomsten av celiaki är så olika världen över. Kan man då inte anta att andragenerationens invandrare har andra matvanor och alltså inte äter kost med lika rikligt gluteninnehåll som svenskar med inhemsk bakgrund?

– Det går inte att helt utesluta att faktorer i omgivningen påverkar förekomsten av celiaki. Men för att undersöka det kontrollerade vi speciellt den adopterade gruppen. Vi utgår från att de har typiskt svenska vanor i sin nya familj. Och vi såg att även bland de adopterade förekommer glutenintolerans mer sällan. Resultaten mellan andra generationens invandrare och adopterade var i stort sett jämförbara, berättar en av forskarna, Ji Jianguang. Det visade sig att de personer vars ursprung finns i länder där celiaki är ovanligt också mer sällan får sjukdomen än infödda svenskar. Allra säkrast rent statistiskt var detta för dem som härstammar från östra och sydöstra Asien. Detta gäller både den adopterade gruppen och andra generationens invandrare. Också personer som härstammar från vissa andra länder visade minskad risk att drabbas – till exempel från medelhavsländerna. Däremot drabbas de som härstammar från länder i västra, östra och norra Europa lika ofta som infödda svenskar – i dessa länder förekommer celiaki ungefär lika ofta som i Sverige. Och för de adopterade går det egentligen bara att dra säkra slutsatser från östra och sydöstra Asien – bara den gruppen adopterade var tillräckligt stor för att resultatet ska vara statistiskt säkerställt. När andra generationens invandrare hade båda föräldrarna från samma ursprungsland med låg risk för celiaki förstärktes effekten. Men den gruppen var för liten för att det ska gå att dra säkra slutsatser, konstateras i rapporten.
– Vi drar slutsatsen att man i de familjerna normalt bibehåller livsstil och sociala förhållanden från hemlandet så att integrationen till de nya förhållandena går långsammare, konstaterar Ji Jianguang. Forskarna drar alltså slutsatsen av undersökningen att förutsättningarna för att bli glutenintolerant förmodligen hänger samman med det genetiska arvet. Men de pekar också på några faktorer som är osäkra i sammanhanget: De har intekunnat undersöka till exempel individuella riskfaktorer hos personerna eller om det finns skillnader i vilken kost små barn får bland svenskfödda och utlandsfödda. Och i vissa fall kan språksvårigheter ha spelat roll för undersökningen.

FAKTA

Databasen MigMed 2 som forskarna

använde sig av finns vid Centrum

för primärvårdsforskning vid Lunds

universitet. I databasen finns upplysningar

om alla svenskar på individnivå

bland annat om ålder, kön, yrke,

geografisk hemort, sjukdiagnoser,

födelseland, föräldrarnas födelseort,

datum för emigration och datum när

någon avlidit och dödsorsak. I undersökningen

ingick personer som varit

registrerade i Sverige sedan 1961 till

2006 och som var födda 1932 eller

senare. Data samkördes med statistik

kring celiaki i Socialstyrelsens register,

som visar personer som behandlats

på sjukhus för sjukdomen.

Genomsnittsåldern för andra

generationens invandrare som insjuknade

i celiaki var två år – genomsnittet

för adopterade låg på tre år.

Text: Lalla Lindström

Publicerad i Bulletinen nummer 2, 2012

Redigera