Skip to main content

Maud Olofssons anförande i Riksdagens särskilda debatt om ungdomsarbetslösheten den 23 mars 2006

Pressmeddelande   •   Mar 23, 2006 14:39 CET

CENTERPARTIET
Det talade ordet gäller

- Jag har sökt över tusen jobb – men aldrig varit på en intervju.
- Jag är beredd att ta vad som helst. Jag sitter inte här och är kräsen precis.
- Jag vet att jag kan arbeta – bara jag får chansen att visa det.

Det säger Lina, 24 år och arbetslös, i aftonbladet som i dag presenterar nya chocksiffror om ungdomsarbetslösheten.

Herr/ Fru Talman.
Det allra viktigaste vi kan ge våra barn är trygghet och framtidstro.

Och det finns många unga i vårt land som behöver en dröm att tro på. För mer än 140 000 ungdomar går helt utan jobb, så är sanningen att vi håller på att förlora en hel ungdomsgeneration till permanent arbetslöshet. Det är som om hela Linköping – Sveriges femte största stad! – skulle gå helt utan jobb.

Just nu sitter gymnasieungdomar över hela landet och pluggar inför de sista proven innan examen. Om någon månad, när våren kommit, kommer vi på nytt höra dem sjunga att ”den ljusnande framtid är vår”.

Och för många unga är det precis så det känns. Som om en värld av möjligheter ligger för deras fötter.

Många av dem kommer att ta den energin och investera i en högskoleutbildning. I förhoppningen om att utbildning lönar sig, och leder till ett bra jobb.

Samtidigt vet vi att det som väntar många gånger är något helt annat.

Varje år lämnar var fjärde gymnasieelev gymnasieskolan utan godkända betyg, med små möjligheter att få ett jobb.

På bara några år har vi sett hur ungdomsarbetslösheten formligen rakat i höjden och numera är uppe i samma extrema nivåer som under den värsta krisen på 1990-talet. Enligt Aftonbladets nya siffror blev antalet arbetslösa 16-29 åringar 16 100 fler förra året. Nästan 110 000 unga är arbetslösa. 5 000 unga är långtidssjukskrivna och 23 500 unga är förtidspensionärer. Samtidigt har regeringens egen utredare konstaterat att ungas psykiska ohälsa har ökat markant sedan mitten av 90-talet, och att Sverige i jämförelse med de 9 länder som är mest lika oss är absolut sämst på att ordna jobb åt unga. Och regeringen är passiv.

Vad är det för samhälle? Och vad är det för arbetsmarknad? Som inte låter unga människor få in ens en fot i arbetslivet?

* * *

Jag är politiker, men framför allt är jag mamma till tre barn. För mig finns det ingen viktigare uppgift än att ge unga framtidstro. Varje ung människa har rätt att känna sig behövd. Varje ung människa ska få en chans att tjäna egna pengar, kunna flytta hemifrån och bli vuxen. Var och en av er ska känna att vi i vuxenvärlden bryr oss. Vi har lyssnat till de unga.

Just därför har Centerpartiet föreslagit ett ungdomsavtal, som skulle göra det lättare för unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är ett frivilligt avtal för både unga och arbetsgivare.

För huvudproblemet är att alltför många företagare tvekar att anställa. Att de är osäkra på om anställningen skulle löna sig om tiderna försämras. Att de är osäkra på om de ska hitta rätt person, och därför hellre låter bli. Och det är just därför, för att sänka tröskeln till arbetsmarknaden, som vi föreslår ett ungdomsavtal.

Vi vill ge alla er som är unga upp till 26 rätten att kunna ta ett jobb i upp till två år, med något sämre anställnignstrygghet. Efter ett års arbete har ni kvalificerat er till både a-kassa och sjukförsäkring, är med i den sociala tryggheten. Och efter två år på samma jobb blir anställningen automatiskt ett fast jobb.

Vi vill ge var och en av er som vill möjligheten att ta ett jobb och få en chans att visa vad ni kan. För jag vet att ni bär på idéer och energi som vi borde ta till vara. Och jag vet att det finns gott om arbetsgivare som skulle vilja anställa er, bara risken inte var så stor.

Ungdomsavtal är inte lösningen med stort L. Men det är en väg av flera, som är värd att pröva. I Frankrike har den modellen skapat 60.000 nya jobb på bara sex månader. Om vi hade haft samma modell här hade det betytt 8.000 nya jobb åt unga.

Och trots vad ni säger så säger nio av tio företagare i Sverige att de skulle bli mer villiga att anställa unga, om de hade möjligheten att sluta ungdomsavtal. Detta enligt en helt färsk undersökning som Svenskt Näringsliv har gjort bland 1 750 företagare i små och stora företag.

Vi i Centerpartiet är beredda att pröva alla kloka tankar för att skapa jobb åt unga. Men åt det fnyser (s) och hävdar att vi vill rasera arbetsrätten. Men vad är anställningstryggheten värd för den som är ung och inte har någon anställning? Hans Karlsson och (s) pratar hela tiden till oss som redan har ett jobb. Men den här debatten handlar inte om oss. Den handlar om dem som inte har ett jobb.

* * *




Herr/ Fru Talman.
Vore det inte rimligt att man innan man instinktivt säger nej frågar sig vad en ung arbetslös människa önskar sig allra mest? En arbetsrätt som effektivt stänger ute? Eller en chans till ett riktigt jobb?

Tror (s) verkligen att den som är ung tycker att det är bättre att tvingas till total overksamhet, plusjobb eller ständigt korta påhugg, istället för att få chansen att jobba ett år eller två, och tjäna in sin rätt till a-kassa?

Att få bukt med ungdomsarbetslösheten är att ta vara på framtiden. Därför har vi i Centerpartiet en sammanhållen politik för att ge unga jobb.

En gymnasieskola som erbjuder olika utbildningsvägar med yrkesutbildningar, lärlingsutbildningar och högskoleförberedande program.

En högskola med möjlighet att göra praktik med bibehållet studiemedel under en hel termin.

Ge dig som är ung och långtidsarbetslös en chans att komma tillbaka med nystartsjobb och slopad arbetsgivaravgift, som gör det billigare att anställa just dig.


Det är Centerpartiets politik för fler riktiga jobb och bra utbildning åt alla er som är unga. Alternativet till det är att fortsätta i samma ullstrumpor som regeringen redan nött ut. Men resultatet av den sortens politik förskräcker.

Om vi menar allvar med att alla behövs, då måste vi snabbt ge alla unga en chans att vara med och bidra. Då måste vi inse att det ibland kan vara värt att rucka på någon liten regel, för att syftet är så mycket viktigare. För fortsätter vi bara göra som vi alltid har gjort, då kommer allt bara att förbli som det alltid har varit.

Hans Karlsson:

De mål som regeringen har, att halvera sjukskrivningarna, färre förtidspensionärer och fyra procents öppen arbetslöshet – är långt borta för ungdomar i dag.

Vad tänker du göra för att uppfylla målen?

Att stärka rätten till heltid, som är Karlssons senaste förslag, är bara ytterligare ett sätt att låsa ungdomar ute.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera