Riksdagsman Staffan Danielsson JO-anmäler Djurskyddsmyndigheten

För kännedom min JO-anmälan enligt nedan. Jag vill understryka att en enig nämnd med s-majoritet i Ronneby är upprörd över djurskyddsmyndighetens agerande. Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att ”I det här fallet bidrar Djurskyddsmyndighetens agerande till att vanvård fortgår och istället för att hjälpa tillsynsmyndigheten i ett svårt och jobbigt ärende försvårar man och förstör”. Jag anser att Djurskyddsmyndighetens agerande i det här fallet visar på inkompetens och stelbent formalism, vilket förlängt lidandet för flera nötkreatur tvärtemot vad myndigheternas uppgift är, samtidigt som det också allvarligt skadar förtroendet för den högsta djurskyddsmyndigheten i Sverige. JO-anmälan, den 21 april 2006 Mot Djurskyddsmyndigheten Min anmälan bygger på en detaljerad skrivelse från en enig miljö- och hälsoskyddsnämnd i Ronneby kommun, Dnr 2006-273 813, som bilägges. Av skrivelsen framgår att Djurskyddsmyndigheten genom stelbenthet och formalism förlängt lidandet för två kor som veterinär bedömt behövde omedelbart omhändertas. Djurskyddsmyndigheten har heller inte tagit någon hänsyn till den bedömning som djurskyddsinspektör, veterinär och länsveterinär gjort, och myndighetens agerande har också medfört att mångas engagerade arbete för att lösa situationen för de båda djuren varit meningslöst. Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att ”I det här fallet bidrar Djurskyddsmyndighetens agerande till att vanvård fortgår och istället för att hjälpa tillsynsmyndigheten i ett svårt och jobbigt ärende försvårar man och förstör”. Jag anser att Djurskyddsmyndighetens agerande i det här fallet visar på inkompetens och stelbent formalism, vilket förlängt lidandet för flera nötkreatur tvärtemot vad myndigheternas uppgift är, samtidigt som det också allvarligt skadar förtroendet för den högsta djurskyddsmyndigheten i Sverige. Förvaltningslagen säger att ”varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”. Jag anser att Djurskyddsmyndighetens agerande i detta enskilda fall brutit mot detta. Staffan Danielsson Riksdagsledamot (c) Staffan Danielsson riksdagsledamot från Östergötland för centerpartiet Bankekind Erikstad 585 93 Linköping tel 013-53063, 08-7864437, 0703-228199 epost: staffan.danielsson@riksdagen.se § 65 Dnr 2006-273 813 Skrivelse till generaldirektören för djurskyddsmyndigheten, Matz Hammarström, angående ansökan om dispens från transportföreskrifterna Med anledning av handläggningen av ansökan om dispens från transportföreskrifterna från miljö- och hälsoskyddskontoret i Ronneby kommun vänder sig miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun med en skrivelse till generaldirektören för djurskyddsmyndigheten, Matz Hammarström. Bakgrund Miljö- och hälsoskyddskontoret (MHK i vidare text) utövar, på miljö- och hälsoskyddsnämndens (MHN) uppdrag tillsyn enligt djurskyddslagen (DL) i Ronneby kommun. Under vintern 2005/2006 har ett flertal inspektioner gjorts hos en djurhållare (DH i fortsatt text) i kommunen. Denne har sedan stormen som drabbade södra Sverige i januari 2005 en båsladugård som är delvis raserad. Ladugården saknar delvis tak och en vägg. Efter att vid upprepade tillfällen, utan framgång, påpekat för DH att denne inte ska använda ladugården för djurhållning tog MHN den 2 mars 2006 beslut om att i enlighet med 26 § DL förbjuda djurhållning i den aktuella ladugården, se bifogat beslut § 43. Beslutet omfattade även ett antal andra punkter som måste åtgärdas. Vid en uppföljning av om förbudet efterlevdes den 24 mars 2006 visade det sig att det i ladugården hölls två uppbundna kor. Den ena hade kalvat några dagar tidigare, enligt DH den 20 mars 2006. Kalven hade avlidit men låg kvar på foderbordet mellan de två korna. Eftersom ladugården saknade tak och vägg hade det både regnat och snöat in och det var mycket skitigt. Djuren var kraftigt nedsmutsade. Ytterligare 10 nötkreatur gick ute, dessa var inte instängslade. De hade tillgång till foder men inte till någon ordentlig ligghall. MHK beslutade i samråd med länsveterinären i Blekinge att göra en ny inspektion efter helgen tillsammans med en veterinär. Den 28 mars 2006 gjordes en ny inspektion av djurhållningen tillsammans med en veterinär från distriktsveterinärerna i Karlskrona. Då DH inte var anträffbar vid besöket kunde ingen närmare undersökning av djuren göras. Eftersom dörren stod öppen och en vägg saknas kunde veterinären dock göra en okulär besiktning. Veterinärens bedömning var att djuren utsattes för onödigt lidande och att ett omedelbart omhändertagande var motiverat, se bifogat veterinärintyg. forts § 65 Den 28 mars 2006 beslutade MHK om ett omedelbart omhändertagande av de två korna i den aktuella ladugården, se bifogat beslut § 122, 20060328. För att ett omhändertagande ska kunna verkställas behövs någonstans att placera djuren i väntan på att beslutet underställs länsveterinär. Länsveterinären tar sedan, efter kommunicering och handläggning, beslut om huruvida omhändertagandet ska fortsätta gälla eller inte och vad som ska ske med djuren. Eftersom de aktuella djuren inte är BVD- eller Leukoskontrollerade kunde de inte hysas på en gård där det fanns andra kor eller får. Djurskyddsinspektören på MHK tillsammans med flera personer ur LRF och LRFs djuromsorgsgrupp arbetade till sent på kvällen den 28 mars med att hitta en lösning på placering av djuren. Eftersom det handlade om en akut situation med mycket kort varsel visade detta sig vara svårt. Trots många personers engagemang kunde ingen lämplig plats att placera djuren på hittas på kvällen den 28 mars. I samråd med länsveterinär samt olika personer som kände till situationen beslutades att på förmiddagen den 29 mars 2006 göra ett nytt försök att övertala DH att frivilligt gå med på att göra sig av med de två djuren. Detta på grund av att det med så kort varsel inte var möjligt att hitta en godtagbar plats åt korna under tiden länsveterinären handlade ärendet om det omedelbara omhändertagandet. Det framstod som den snabbaste och bästa lösningen för djuren om DH själv gick med på att skicka dem till slakt. Tillsammans med två poliser gjorde MHK den 29 mars ett nytt besök hos DH. Efter att med hjälp av polis ha förklarat innebörden av ett omhändertagande och ett därpå troligen följande djurförbud gick DH frivilligt med på att skicka de två korna i den aktuella ladugården till slakt dagen därpå. Genom kontakter med andra djurhållare kunde en slaktbil, med kort varsel, bokas tidigt på morgonen nästföljande dag. MHK och MHN trodde nu att man funnit en mycket bra lösning på problemet. Djuren skulle slippa fortsatt onödigt lidande och en lång, jobbig och kostsam process för djur, DH, MHK och polis skulle undvikas. Under dagen den 29 mars 2006 kontaktade transportören via ombud MHK. Transportören hade fått uppgift om att den ena kon som skulle hämtas dagen därpå kalvat tio dagar tidigare. Eftersom nyförlösta kor inte får transporteras tidigare än tre veckor efter förlossning ville han ha ett skriftligt intyg på att han inte skulle råka illa ut på grund av detta, alltså en dispens från transportföreskrifterna. Både MHK och länsveterinären borde givetvis ha haft detta i åtanke tidigare men då situationen varit akut och mycket dålig hade detta inte uppmärksammats. forts § 65 MHK kontaktade länsveterinären för att rådgöra med denne. Det var direkt både MHKs och länsveterinärens uppfattning att på grund av de omständigheter som rådde vore det befogat att utfärda en dispens då detta skulle innebär att djuren skonades från fortsatt lidande. Slakteriet ligger relativt nära (Kalmar, ca 11 mil) och eftersom ett omhändertagande skulle innebära en transport i vilket fall som helst ansåg både länsveterinären och MHK att denna lösning fortfarande var den bästa. MHK tog därför kontakt med djurskyddsmyndigheten (DSM) ungefär klockan 14 den 29 mars 2006, för att be om hjälp med en dispens från transportföreskrifterna. Djurskyddsmyndighetens handläggning av ärendet Efter att ha förklarat i växeln vad saken gällde kopplades handläggaren (HL) på MHK till Gudrun Wilkens på DSM. MHK redogjorde för ärendet och dess mycket brådskande natur, det var 16 timmar kvar till dess slaktbilen skulle kunna hämta korna. Gudrun Wilkens svarade att det inte var möjligt att köra korna utan en skriftlig dispens från djurskyddsmyndigheten och att djurskyddsmyndigheten normalt är mycket restriktiva med dispenser. MHK påtalade då åter det akuta i ärendet samt att ett muntligt besked, som kunde meddelas transportören kunde vara tillräckligt under dagen om det kunde åtföljas av en skriftlig dispens dagen därpå. Gudrun Wilkens (GW) kunde inte ge något besked på en gång men lovade att återkomma med besked inom en timme. Efter ungefär 45 minuter ringer GW tillbaka för att meddela att hon ännu inte har något besked att lämna men lovar att återkomma snarast. Strax före 16 har GW fortfarande inte kontaktat MHK med något besked. Transportören, samt övriga som lovat hjälpa till när korna ska skickas, har dock ringt ett antal gånger och undrat vad som ska hända. Handläggaren på MHK ringer då igen till DSM och får veta att GW inte är anträffbar. Istället kopplas HL till Kristina Odén. HL redogör återigen för ärendet som nu är än mer brådskande, det är 14 timmar kvar till slaktbilen ska gå. Kristina Odén ger då, strax efter klockan 16, beskedet att för att kunna behandla en dispensansökan måste den vara skriftlig och åtföljas av alla handlingar i ärendet. HL försöker förtvivlat förklara att det är mycket brådskande och erbjuder att skicka över bilder tagna inne i ladugården samt veterinärens intyg om att djuren bör omhändertas. Det räcker dock inte utan en skriftlig ansökan måste inkomma. HL börjar då skriva en ansökan, och när denna är i princip klar att skicka, strax före klockan 17, ringer Kristina Odén upp och säger att det nu inte behövs någon skriftlig ansökan. HL ska istället få tala med Kristina Odéns chef, Katarina Gielen. Katarina Gielen börjar med att förklara att man generellt sett är mycket restriktiva med dispenser och att de anser att ärendet bör lösas på annat sätt. Vid påpekande om att det är både länsveterinärens och MHKs bedömning att detta är den absolut bästa lösningen för att minimera djurens lidande bemöts det med att så inte kan vara fallet. Katarina Gielen (KG) anser att rutinerna vid såväl länsstyrelse som MHK bör ändras. KG ifrågasätter även under hur lång tid ärendet har handlagts och förklarar upprepade gånger att MHK inte kan vänta sig att DSM ska kunna fatta några beslut efter ett telefonsamtal en eftermiddag. forts § 65 MHK hänvisar gång på gång till veterinärintyg, länsveterinärens åsikt samt den egna bedömningen. Detta ger dock ingen respons. KG hävdar flera gånger att länsveterinären kunde ha tagit beslut om omedelbar avlivning av djuren. Det är dock både länsveterinärens, MHKs samt den oberoende veterinärens åsikt att djuren inte var i så dåligt skick att en akut avlivning av djurskyddsskäl var befogad. Däremot behövde djuren omedelbart tas från den aktuella fastigheten för att kunna ges adekvat skötsel. Vid frågan vad som skulle kunna föranleda en dispens sägs korta transporter om djuren ska användas som livdjur. Av 2 § DSM FS 2004:10 följer dock att tillfälliga kortare transporter är undantagna från transportföreskrifterna, för detta behövs alltså ingen dispens! Det förefaller dessutom mycket märkligt att DSM kan tänka sig att ge dispens för att transportera djuren om de ska säljas som livdjur men inte om de ska köras de 11 milen till ett slakteri. KG ifrågasätter även varför det är MHK som ringer angående dispensen och inte DH eller polisen. Efter en halvtimmes samtal blir slutresultatet att någon dispens inte kan beviljas. Resultatet av detta är att korna blir kvar på fastigheten, transporten avbeställs och alla de som ställt upp och jobbat, gratis och frivilligt, får veta att de lagt ner massor av arbete helt i onödan. Nu blir det istället så att ärendet får tas den långa vägen med hemställan via MHN till länsveterinär om djurförbud. Detta görs naturligtvis men innebär upp till ett pars veckor förlängt lidande för djuren och utsätter dessutom djurhållaren för en kränkande behandling. Miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömning Miljö- och hälsoskyddsnämnden finner detta agerande från Djurskyddsmyndigheten mycket anmärkningsvärt. Djurskyddsmyndighetens övergripande mål, direkt citerat från den egna hemsidan, är att säkerställa ett gott djurskydd. DSM är också till för att verka för att djurskyddstillsynen i landet fungerar och att vara en hjälpande instans för lokala tillsynsmyndigheter. I det här fallet bidrar DSMs agerande till att vanvård fortgår och istället för att hjälpa tillsynsmyndigheten i ett svårt och jobbigt ärende försvårar man och förstör. Det är inte bara de två korna som genom detta utsätts för ett förlängt lidande. Genom sitt stelbenta agerande bidrar Djurskyddsmyndigheten dessutom till att ruinera förtroendet för både sig själva och andra tillsynsmyndigheter inom området. Vid den lokala djurskyddstillsynen är ett gott samarbete med olika lantbruksorganisationer och andra berörda av stor vikt för att kunna bedriva effektiv och ändamålsenlig tillsyn. Ett agerande som ovan beskrivet hotar att förstöra uppbyggda förtroenden och att i framtiden försvåra samarbetet nästa gång en snabb insats för att försäkra djurs välfärd behövs. Dessutom finner MHN det märkligt att DSM inte alls tar hänsyn till den bedömning som djurskyddsinspektör, veterinär och länsveterinär gör. Det är ett gravt omyndigförklarande av ovan nämnda att inte alls ta hänsyn till dessas kompetens och den samlade bedömning dessa personer gör. De som dagligen arbetar med praktisk tillsyn vet hur man på ett effektivt och ändå rättssäkert sätt kan arbeta för att uppnå god djurhållning. Ett så här stelbent agerande från djurskyddsmyndighetens sida, utan vilja till samarbete, leder endast till ett försämrat djurskydd och gynnar inte de djur vars rättigheter vi är satta att bevaka. forts § 65 Katarina Gielen påpekar mycket riktigt att det är polisen som ska verkställa beslut om omedelbart omhändertagande, varför det naturligtvis borde vara de som ansöker om dispens. I det här fallet var det för det första en förfrågan å DHs vägnar för att han frivilligt skulle kunna skicka djuren. DH är över 80 år gammal och inte i stånd att själv reda ut lagstiftning och att ansöka om dispens. Polisen hanterar ytterst få djurskyddsärenden varje år och är av naturliga skäl inte särkilt insatt i djurskyddslagen. Det är såväl inspektörers som länsveterinärers erfarenhet att frågan om vad som ska hända med omhändertagna djur ändå landar på MHKs bord. Att styvnackat hävda att det är polisens sak gör bara att risken blir större att ärenden drar ut på tiden väldigt länge, så som hänt i flera fall. För effektivt myndighetsarbete är det av största vikt att olika instanser kan samarbeta. Samarbetet mellan polis och MHK i Ronneby/Blekinge är mycket gott. Tyvärr kan inte sägas att samarbetet med DSM är lika gott! Det är för övrigt att betrakta som ett moment 22 i lagstiftningen att en tillsynsmyndighet har rätt att besluta om ett omedelbart omhändertagande av djur på en fastighet, men därefter inte får transportera djuren därifrån. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun beslutar att överlämna ovanstående skrivelse till generaldirektören för djurskyddsmyndigheten, Matz Hammarström. Miljö- och hälsoskyddsnämnden emotser ett svar från djurskyddsmyndigheten med en förklaring till det ovan beskrivna agerandet. Skrivelsen överlämnas även till jordbruksdepartementet för kännedom. __________ Detta beslut justeras omedelbart. Exp: Djurskyddsmyndigheten, Matz Hammarström Jordbruksdepartementet för kännedom Länsstyrelsen i Blekinge län, länsveterinären för kännedo