Staffan Danielsson (c) om åtgärder för svensk livsmedelsindustri

Nu reformeras EU:s jordbrukspolitiska ersättningar och frikopplas från kravet på produktion. Målet är att produktionen ska anpassa till marknadsutrymmet. Utan en rad åtgärder, riskerar den svenska matproduktionen att minska och detta får stora negativa effekter för sysselsättningen inom näringen, miljön, djurskyddet och landsbygden. - Det är angeläget att regeringen agerar för att hindra denna negativa utveckling. Jag önskar därför höra vad jordbruksministern avser vidta för åtgärder, framhåller Riksdagsledamot Staffan Danielsson, centerpartiet. Interpellationen bifogas i sin helhet; Det svenska jordbruket hotades efter 1990 års riksdagsbeslut av en stor utslagning. Genom EU-inträdet förhindrades detta. EU:s nya jordbruksreform skärper åter kraven på en hög konkurrenskraft för att kunna bibehålla och helst öka produktionen av den svenskproducerade maten, en mat i världsklass som tar vara på Sveriges naturgivna resurser för matproduktion. Jordbruksnäringen har satt ner foten, den vill göra allt för att hävda sig i konkurrensen och öka sin produktion. Ändå har utvecklingen sedan EU-inträdet stått och stampat och till och med backat på grund av en hård och ökande konkurrens inom EU. Mot den svenska matens kvalitetsfördelar i bred mening, står betydande kostnadsnackdelar i form av höga miljö- och djurskyddskrav, ett nordligt klimat, en hög svensk kostnadsnivå och tunga ensidiga produktionsskatter. Nu reformeras EU:s jordbrukspolitiska ersättningar så att de frikopplas från kravet på produktion. Avsikten är bland annat att anpassa produktionen till marknadsutrymmet. Lyckligt vore om den högkvalitativa svenska livsmedelsproduktionen kunde expandera, den är skonsammare mot miljö och djur än den mat vi importerar, den ger svenska jobb och använda åkrar. Detta kräver i så fall utöver storverk av bönder och livsmedelsindustri, en väsentligt starkare uppbackning än idag från Sveriges sida. Åtminstone upp till nivån i de EU-länder som vi konkurrerar med. En uppbackning som totalt sett är mycket lönsam för landet. Utan en rad åtgärder är risken uppenbart stor att den svenska matproduktionen istället för att växa drabbas av en stor krympning, med stora negativa effekter för landsbygden, sysselsättningen, miljön, djurskyddet och landskapet. Utan svenska råvaror stannar livsmedelsindustrin. De svenska böndernas ekonomiska marginaler är idag bland de lägsta inom EU. Frikopplingsreformen kommer att leda till en extensiv eller ingen matproduktion i de odlingsbygder inom EU där lönsamheten är lägst och inget investeringsutrymme finns. Utan skyndsamma åtgärder kommer därför risken att vara uppenbar att mängder av just svenska åkrar med långt lägre miljöpåverkan än i andra länder läggs i malpåse, att svenska kor, grisar eller höns med bättre levnadsförutsättningar får stryka på foten för sina kollegor på kontinenten eller på andra kontinenter. Denna hotande utveckling måste med kraft motverkas. Vem i Sverige vill försvara att produktionen och importen istället ökar där redan näringsläckagen är högre och djurens villkor lite sämre. Mot bakgrund av denna verklighet frågar jag jordbruksministern: Vilka åtgärder jordbruksministern avser vidta för att förhindra denna hotande utveckling?