Arkitekter måste ta plats i byggbranschen

Byggbranschen präglas av ett revirtänkande som förhindrar fruktbar samverkan mellan dess aktörer. Samtidigt har arkitektur kommit att förknippas mer med kultur och konst än med byggbranschen. Arkitekterna kan bidra med betydligt mer. Men för att något ska hända krävs att samtliga aktörer börjar bryta sina perspektiv mot varandra. Det menar Kristina Grange, nybliven doktor i arkitektur på Chalmers. Det är kris i den svenska byggbranschen. Det har under senare år slagits fast i utredningar av olika slag. I Byggkommissionens offentliga utredning "Skärpning gubbar" (2002) konstateras till exempel att branschen präglas av "gamla strukturer", "förskjutna styrkeförhållanden", "en entreprenörvänlig ordning" och "skrå och revirtänkande". Konsekvensen blir bland annat att det blir för dyrt att bygga och att att kvaliteten blir dålig. Helheten kommer i kläm. Det paradoxala är att arkitekterna, som åtminstone själva anser sig besitta kunskap att sammansmälta alla förutsättningar för ett bygge, lyser med sin frånvaro i kommissionens rapport. - Det visar att man inom byggbranschen väljer bort perspektiv som arkitekter kan bidra med, säger Kristina Grange. Att det blivit så, hänger samman med hur den svenska byggbranschen utvecklats under 1900-talets andra hälft. Ett billigare byggande genom storskalighet drev mer eller mindre ut arkitekterna ur byggbranschen - något som med tiden gött missuppfattningen att arkitektur bara handlar om ytlig design och estetik. Ska dessa gamla strukturer brytas, måste arkitektkåren själv reagera, menar Kristina Grange. - Det är min personliga åsikt. Inom arkitektkåren måste man börja diskutera nya strategier för att ta sig ur invanda strukturer. Mitt bidrag är att fästa uppmärksamhet på hur strukturerna fungerar och visa hur branschens alla aktörer på olika sätt bidrar till att upprätthålla dem. Kristina Grange beskriver strukturerna som "en social fälla" som är svår att ta sig ur. Byggbranschen är inne i en process där de stora byggbolagen strävar efter att sänka kostnaderna. Föreställningen att arkitekterna skulle ha något att bidra med existerar knappast i dessa sammanhang. Arkitekterna å sin sida håller på att isolera sig från branschen i övrigt. Arkitektur lyfts fram på kultursidor och museer, behandlas i kulturutredningar och nationella handlingsprogram. Det talas till och med om att flytta arkitektutbildningen till konstskolor. - Sådana här strukturer är givetvis inte lätta att ändra på. Men det går. Och efter Byggkommissionens rapport har medvetenheten om problemen blivit större. Nu tror jag att man är beredd att diskutera frågorna. Avhandlingen heter: "Arkitekterna och byggbranschen: om vikten av att upprätta ett kollektivt självförtroende" och försvarades i december 2005 på Chalmers. Läs abstract i Chalmers publikationsdatabas, CPL: http://publications.lib.chalmers.se/records/full_record/fetchall.xsql?pubid=8636&back=yes För mer information kontakta: Kristina Grange, Institutionen för arkitektur, Chalmers, Göteborg. Tel: 031-772 2337, e-post: grange@chalmers.se -- Sofie Hebrand Tel:+4631-772 84 64 Fax:+4631-772 25 61 sofie.hebrand@chalmers.se Informationsavdelningen, Chalmers tekniska högskola, 412 96 Göteborg Public Relations and Press Office, Chalmers University of Technology, SE-412 96 Göteborg, Sweden www.chalmers.se