Skip to main content

Ny rapport: Lång väg kvar till jämställd idrott

Pressmeddelande   •   Maj 07, 2018 23:59 CEST

I rapporten "Resurser, representation och ”riktig” idrott – om jämställdhet inom idrotten" redovisar forskare och experter ny kunskap och perspektiv på jämställdheten inom idrotten. Foto: Bildbyrån.

Fördelningen av resurser mellan kvinnor och mäns idrottande och motionerande är ojämställd. Den könsmässiga snedfördelningen är tydligast inom barn- och ungdomsidrotten. Idag går endast 39 procent av det offentliga stödet (LOK-stödet) till flickors idrottande, och andelen minskar ju äldre flickorna blir. Det visar Centrum för idrottsforsknings rapport till regeringen, i vilken även könsstereotypa normer och ideal inom idrotten lyfts fram som hinder mot en jämställd idrott.

Inom idrottsrörelsen har jämställdhetsarbetet intensifierats under senare år. Samtidigt visar den fördjupade analys som Centrum för idrottsforskning (CIF) genomfört att vägen till en jämställd idrottsrörelse alltjämt är lång. På de flesta nivåer inom idrotten är kvinnors och mäns deltagande, förutsättningar och villkor olika.

Ojämlikheten framträder i andelen kvinnor och män som är medlemmar i olika idrotter, i andelen styrelseposter och förtroendeuppdrag, i fördelning av resurser och avseende idrottsliga normer och ideal.

– Rapporten visar att mycket arbete återstår innan kvinnors och mäns förutsättningar är jämställda inom idrotten. Men den visar också att idrottsrörelsen har allt att vinna på att fördela makt, inflytande och resurser mer jämlikt. Jämställdhet är inte bara en rättvisefråga – det är också en väg till framgångsrik idrottsutveckling, säger Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap och utredare på CIF.

Fördelning av resurser

CIF:s rapport visar att fördelningen av resurser i åldrarna 7-25 år tydligt gynnar pojkars idrottande. Idag går endast 39 procent av det offentliga stödet (det så kallade LOK-stödet) till flickors idrottande, och andelen minskar ju äldre flickorna blir.

En förklaring är att det offentliga stödet är öronmärkt för föreningsidrott samtidigt som tjejer i tonåren i högre utsträckning än pojkar lämnar föreningsidrotten för träning i privat regi (gym, gympa, motionsbaserad gruppträning och dylikt).

En andra förklaring är att det största bidraget till barn- och ungdomsidrotten bygger på genomförda aktiviteter vilket premierar verksamheter med stora träningsgrupper och många träningspass. Ur ett könsperspektiv gynnar detta pojkar som dominerar i stora lagidrotter, medan flickor i större utsträckning återfinns i individuella idrotter.

Representation

Riksidrottsförbundets jämställdhetsmål är att kvinnor och män ska vara representerade med minst 40 procent i alla beslutande och rådgivande organ. I rapporten framgår att detta mål varken uppnås på lokal eller nationell nivå.

  • I nästan hälften av de nationella idrottsförbunden (33 av 71) består styrelsen av mer än 60 procent män. 76 procent av förbunden har en manlig ordförande. Endast 1 förbund av 71 har en kvinnodominerad styrelse (ridsport).
  • Rollen som tränare domineras kraftigt av män. Enligt IdrottOnline står män för 73 procent av alla tränartillfällen i barn- och ungdomsidrotten.
  • Även gällande internationella uppdrag är den manliga dominansen på ledande positioner i svensk idrott stor. Endast 24 procent av idrottsledare med internationella uppdrag i förbundsstyrelser och kommittéer var kvinnor 2016.

Normer och ideal

Slutligen slår rapporten fast att idrotten behöver jobba med sina normer och ideal för att en mer jämställd idrott ska kunna växa fram.

Intervjuer med ledare och aktiva inom de fem idrotterna brottning, gymnastik, ishockey, ridsport och taekwondo visar att idrottens praktik i stor utsträckning styrs av starka könsnormer.

Inom idrotten är det fortfarande vanligt med föreställningar om hur pojkar/män och flickor/kvinnor ”är”, hur olika idrotter ”ska vara” och vad som är ”normalt”. Dessa föreställningar påverkar hur pojkar och flickor idrottar och innebär ett hinder mot en jämställd idrott.

– Utan ett medvetet normkritiskt förhållningssätt inom idrotten som identifierar och utmanar invanda föreställningar om manligt och kvinnligt, är det inte möjligt att förverkliga idrottspolitikens mål om kvinnors och mäns lika förutsättningar att utöva idrott och motion, säger Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap och utredare på Centrum för idrottsforskning.

Centrum för idrottsforskning (CIF) är en statlig organisation med ett årligt uppdrag att utvärdera statens stöd till idrotten. Under 2017 har CIF även haft i uppdrag av regeringen att genomföra en fördjupad analys av jämställdhet inom idrotten. Analysen ska utgå från det grundläggande målet om kvinnors och mäns lika förutsättningar att utöva idrott och motion.

En central frågeställning i uppdraget har varit hur olika idrotter utformats, uppfattas och bedrivs samt hur detta påverkar könsfördelningen inom dessa idrotter. Idrotter med hög andel kvinnliga respektive manliga utövare och ledare har särskilt analyserats och jämförts med idrotter som uppvisar en jämnare könsfördelning.

CIF har även haft i uppdrag att peka på goda exempel där man lyckats bryta heteronormativa regelverk och verksamhetsformer. I uppdraget har även ingått att analysera fördelningen av resurser mellan kvinnor och mäns idrottande och motionerande, med särskild belysning av densamma inom barn- och ungdomsidrotten.

CIF:s regeringsrapport publiceras på www.centrumforidrottsforskning.se kl 9.00 den 8 maj.

Personerna bakom rapporten

I rapporten Resurser, representation och ”riktig” idrott – om jämställdhet inom idrotten redovisar forskare och experter ny kunskap och perspektiv på jämställdheten inom idrotten.

  • Gertrud Åström, utredare och expert på jämställdhetsfrågor, inleder rapporten med en bred betraktelse över jämställdhetsfrågans utveckling i det svenska samhället och inom idrotten.
  • Centrum för idrottsforsknings kansli ger ett övergripande perspektiv på jämställdheten inom idrotten utifrån aktuell statistik och forskning.
  • Håkan Larsson, professor och genusforskare vid Gymnastik- och idrottshögskolan, studerar hur könsmönster skapas och upprätthålls i barn- och ungdomsidrotten. Undersökningen baseras på intervjuer med representanter för idrotterna brottning, gymnastik, ishockey, ridsport och taekwondo.
  • Josef Fahlén och Magnus Ferry, forskare i pedagogik och verksamma vid Umeå universitet, redovisar resultat från en studie av kommunalt aktivitetsstöd till barn- och ungdomsidrott i fyra kommuner. Forskarna använder bidragsstatistiken både för att visar att flickor vanligtvis slutar föreningsidrotta tidigare och i större omfattning än pojkar – och att detta leder till ojämlikhet i fördelningen av kommunala resurser till ungas idrottande.
  • Nils-Olof Zethrin, ansvarig för idrotts- och fritidsfrågor hos Sveriges kommuner och landsting (SKL), ger ett kommunalt perspektiv på jämställdhet och idrotts- och motionsaktiviteter.
  • Jenny Svender, jämställdhetsansvarig på Riksidrottsförbundet, skriver om dagens jämställdhetsarbete inom idrottsrörelsen.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Agree With Privacy Policy